Aftonbladet – 30 november 1839, sida 3

AA RR: rn nn 4 stockar bestående giller, har den varit till häll Iten uppäten af råttor, som här i ovanlig mycken het förekommit och förorsakat betydlig skada : fe rahanda afseenden. Afven lemlar förekomma i å mångenstädes talrikt, hvilka sedan 4624 icke vari synlige. Allmogen spår häraf krig och örlig. — Hos Lapparne hafva unde7 sommaren renarne an geipits af en gängse sjukdom. ETT BESÖK HOS CHOSREW PASCHA. Ena rysk general, vid namn Wsevoloiskys har utgifvit en beskrifning öfver en åren 183! och 1837 företagen resa till Konstantinopel hvari man träffar följande intressanta skildrin; af turkiska storvisirens hus: aTvå dagsr efter sedan jag blifvit presente rad för Sultan, blef jag af Seraskisrn Chosrev inbjuden till en aftonrmåltid. Hans adjutant som framförde bjudningen, sade mig, att ja skulle spisa ensam med Seraskiern. Måltide: skulle äga rum kl. 7 om aftonen; en hall tim ma förut satte jag mig i en kaik, för att fåt ro mig till Konstantinopel. Då jag kommit land, steg jag upp på en häst och red till gam la seraljen, Seraskierens då varande residens Man väntade mig redan, ty knappt hade jag kommit till palatsets port, förr än ö å 6 Tur kar skyndade fram, att hjelpa rug al hästen Sedan jag skickat bort min betjent med hä sten, steg jag uppföre trapporna och inträdd i förmaket, der jag fann några militärer. Di stego upp vid mitt inträde, och en af dem pe kade på en dörr, som öppnades af en der bred. vid stående neger. Jag inträdde i en lång smal, till hälften med mattor belagd sal, hvars ena hörn var en divan. I detta rur ger Seraskiern sina morgenaudierser. Någr äldre män suto på mattorna och tycktes sys. selsatte med skrifning. Jag väntade nigra ö gonblick, hvarefter en tjensteran nalkades mi; och bad mig fortsätta min väg. Jsg inträdde nu i ett tredje rum, som syntes vida mindre än de förra. Tvänne negrer drogo der under e:t damastförhänge, hvilket tjente till dörr för ett rum der Seraskiern var. Han stod oct stödde sig mot ett skrifbord betöckt med papper, hvaraf han höll ett i handen. Så snart han blef mig varse, kom han emot mig, inbjöd mig att taga plats bredvid sig och vi satte oss ned på en divan. Jag såg mig omkring i rummet och blef varse, att det var möble. radt i balf-Europeisk smak; två soffor, några fåtöljer och tapsterna på väggarna tillhörde Europa, under det att blomsterkorgarna i nicherna, rökelsepannorma som spridde en 2loödoft mattorna på golfvet och en liten springbrunr tillhörde Asien. Knappt hade vi satt oss förr än man till oss inbar pipor; jag afhöll mig likväl ifrån att röka med Paschan, emedan höfligheten så fordrade. Tjenarne aflägsnade sig och i deras ställa inträdde en tolk, som satte sig emellan oss båda. Efter några minuters tystnad sade Chosrew, att ban sett mig i KiatKhane hes Sultanen, och att han vid första blicken fattat tycke för mig. Jag svarade, att en så utmärkt mans välvilja och vänskap på det högsta smickrade mig, och att jag skulle söka göra mig den värdig. Efter en ny paus frågade han, om jag vore försedd med något uppdrag till hans monark, i hvilket fall ban erbjöd mig sitt biträde. Härtill svarade jag, att jag tagit afsked efter fyratio års tjenst, att jag endast reste för milt nöje skull, och kommer till Konstantinopel! blott för att se den monark, hvilken uppträdde som Orientens reformatör och stod i de vänskeapligaste förbållanden till min kejsare. Efter detta korta sam tal bortburos piporna, och man serverade!keffe. Medan vi druckit det, frågade Seraskiern, om jag ärnade länge dröja i Konstantinopel. Han lofvade sända mig en Kavas, (en polisagent till främlingars beskydd). Jag tackade likväl och svarade, att jag endast ärnade uppehålla mig 3 dagar i hufvudstaden, för att sedan fara till Nikomedien och Brussa. aPekin (rätt bra) svarade han; Achmet Pascha reser just nu dit; jag skall rekommendera er hos honor; han skall visa er alla här brukliga bedersbetygelser. Härvid gaf Chosrew ett tecken, i det han han slog båda händerna tillsamman, då alla tjenarne och tolken genast aflägsnade sig. Andre tjenare inträdde i stället, bärande silfverkannor och tvättfat; en af dem kastade öfver min axel en fin musslins handuk, å båda sidorna broderad med guld, höll tvättfatet för mig och göt rosenvatten öfver mina händer, hvari jag tvättade mig. Seraskieren gjorde detsamma, men vida långsammare än jag. Då tjenarne aflägsnat sig, ställde andre mellan RS KT SA SA SA Sa a