Aftonbladet – 27 november 1839, sida 2

RIKSDAGSMANNAVAL. Opinionerna i landsorten visa sig med hvarje dag uti riksdagsmannavalen. Prosten Astrand har inom båda Nyköpisgskontrak:en erbållit pluralitet, och inom det ena eller östra enhällig kallelse. Tidning för Södermanland yttrar den förmodan, att prosten Astrend blir kallad af alla stiftets kontrakter, ehuru det bestämdt säges, att man bemödat sig undanskymma bonom medelst framhållande af en annan medbroder af olika politiska å-igter. — Ifrån Nerike lemnas den underrättelsen, att den rike bergsmannen Pehr Pebrs:on i Gammelhyttan, som varit ledamot af Bondeståndet vid fiera riksdagar och jemte Strindlund, Botvid Jonsson, Jan Bengtson med nigra flere, utgjorde en af vederbörandes stödjepelare vid sista riksdag, nu faliit igenom och ivänne ardra unga ledamöter blifvit valde i bans ställe. — Inom bondeståndet komma de konstitutionella grundsatserna efter all anledning att räkna en pluralitet af minst 7s-delar bland lced2tmöterne, Ifrån Westergöthland omnämna tidningarne ock tvenne val af sjelfständiga ledamöter i Bondeståndet, nemligen inom Förste Expeditionssekreteraren Richerts Domsaga Nämndemannen Johannes Andersson i Storebacken, af Forsshems församling, och i Lagmannen Almqvists Domsaga f. d. ExpeditionsKronofogden von Zweigbergk. Till Borgareståndet har i Wenersborg blifvit vald Hr Rådmannen C. G. Fridstedt med nästan enhällig kallelse, och i Warberg El:ndlanden M. G. Wallen. I Carlshamn har Hr Foenander blifvit vald, och den i Carlskrona utkommande tidningen Najaden siger om honom samt om de båda Riksd2gsmännen Ola Jeppsson och Lars Nilsson, att de alla tre äro män, hvilka komma att göra provinsen heder. med tillägg, att cvice Talemannen Jon Jonssons rol är således utspelad., Götheborgs Handelsoch Siöfarts-Tidning, som meddelar en namnförteckning på alla de valberättigade, hvilka derstädes deltogo i valet, kommer deraf till följande resultat: aTjener förestående uppställning icke till något annat, så visar den åtminstone påtagligen orimligheten af det härstädes öfliga röstberäkningssättet; ty man finner häraf, att 25 af ett antal af 267 röstberättigade kunna tillsätta Riksdagsmän för Göthehorg. oo Rörande Riksdagsmannavalet i Christianstad innehåller Skånska posten följande: Riksdegsmannavalet inom denna stadens borgerskap d. 44 dennes medförde, som bekant är, det resultat, att Rådmennen, Hr v. Bäradsh. Hjort erböll flesta rösterna. — Ett Riksdagsmannsval är, särdeles i dessa tider, en handling af ganska maktpåliggande och allvarsam art; men sådant hindrar icke, att ju äfven dermed stundom kunna vara förknippade vissa biomständigheter, som egna sig åt skämtet. Sålunda berättss det, att hos åtskilliga bland valmännenr den öfvertygelse skall hafva rotfästat sig, att borgerskapets privilegier vid den stundande riksdagen komma att blifva blottställda för vådliga anfall, och att Hr Hjort vore just den man, af hvilken map kunde vänta sig ett kraftfullt försvar för dessa. Äfven i andra fall pästås det, att Hr Hjort skulle vara af sina kommittenrter påräknad såsom en bämmande kraft. Men ett af de roligare och icke minst karakteristiska srgumenter vi hört anföras, innefsttrs i det svar. som en val man, tillfrågad hvarföre ban företrädesvis önskade den ifrågavarande personen till Riksdagsman, säges hafva afgifvit. aJo — skall ban hafva svarat — adet är hufvudsakligen HY H. vi hafva att tacka derför, att det för någon tid sedan väckta förslaget om den förb. dresserkammareap (hvarmed den värde ledamoten lärer menat drätselkammare, en inrättning, mot hvilken Hr H. förmenas vara afvogt sinnad) wicke gick igenom. -— Och ej må man undra deröfver, att den, som tror sig vara hotad af en så ohygglig institution, som begreppet adresserkammare tyckes antyda, anser sig vara den som afvändt den hotande faran, mycken erkänsla skyldig; äfvensom det vill synas belt naturligt, att denna erkänsla icke kunnat på lämpligare sätt uttryckas, än medelst lemnande af sin röst till Riksdagsman. De nu anförda berättelser äro endast rykten, för hvilkas sannfärdighet vi ingalunda gå i borgrep; men motiverna för Hr H:s utkorande må hafva varit kvilka som helst, så måste resultatet var. för honom så mycket mera smickåande, som, enligt hvad allmänt bekant är, hvarken han eller någon annan mA Fn saken dlact så MUYCI cet sam