Aftonbladet – 25 november 1839, sida 2

TV SUM 8 BESKA M BIEMME, MPV: Mens vis fj ALPRETuPAv ledare utsågs, på hvilken man ansåg sig mera kunna lita, och denne ledare blef Grefve Brahe. Hos Frib. Nordin var förbittringen icke ringa öfver! denna oförmodade hvälfaing, och en tidning (Obiudne Gästen), som då under Riksdagen utgafs af en af Friherrns förtrogne och i hans planer invigde, döljde ej heller denna harm. Den nye Riksdagsledaren, ale ministere de la dieten, under hvilken benämning han i Objudne Gästen blef i sin befattning installerad, förlöjligades och hånades af Friherre Nordins förtrogne, och åt Regeringen spåddes blott nederlag af Riksdagsmachineriets öfversndtvardande åt så ovana och klemiga händer. Men dessa spådomar straffades af utgången. Den nye Riksdagsiedaren vann segrar, hvilka den afgångne icke ens vågat hoppas, och som nu, då de naturligtvis skulle öka den förres inflytande, bestämdt voro emot den sednares önskan. Grefve Brahe hade nemligea förut knutit de nära förbindelserna med C. H. Anckarsvärd, hvilka den sednares smickrade fåfänga affekterade att öppet för kela Riddarhuset visa så intima som möjligt; och då oppositions-chefen förklarade, att han cicke ville yrka volering om de ökade löneanslagen för Lifgardet till häst och begge fotgardes-regementena, så uppstod, i den allmänna öfverraskningen öfver en sådan förklaring, icke heller någon annan af eppositionen att begära votering, fastän hela den Nordinska klientelen i hemlighet blott väntade en sådan begäran, för att votera omkull det ifrågasatta anslaget ). Det stöd, hvilket oppositions-chefen öppet gaf åt kamearilla-chefen eller asängkammarrådgifvaren, såsom han af Nordins anhängare kallades, tillskyndade på detta sätt Braheväldet dess första segrar och gaf detsamma på Riddarhuset ett fotfäste, som sedan aldrig svikit. Bondeståndet sköttes genom H. E:s handsekreterare, Nerman, och Longberg, eburu genom Nordinska inflytandet utsedd till Talman, vänjde sig snart att lika lätt taga ord och lösen af Brahe, som af Nordin. Då Anckarsvärd snart fann sin ställning, såsom på en gång oppositions-chef och den Kegl. favoritens och ministerielle Riksdagsledarens stöd och intimaste vän, alltför embarrassant, och derföre aflägsnade sig från Riddarhuset, för att sedermera såsom en annan Castor fölia sin tvillingsstjerna till högre rymder, så var det nu em arnan ledamot af Riddarhus oppositionen, Crusenstolpe, som blef den nye Riksdagsledarens högra hand, och som hjeipte honorna att vinna ännu mera lysande segrar. Hvad än må sägas om saken och Crusenstolpes uppförande som oppositionsman, i fråga om det extra anslaget af de 70,000 Rdrna — ett uppförande, som deck icke var mera tadelvärdt än Anckarsvärds — så måste i alla fall medgifvas, att han i hela bedrifvandet af denna affär ådagalade en utmärkt rådighet och skicklighet; och Friherre Nordin, tages, som man säger, per aures och förbiuffad af Crusenstolpes djerfra manöver, hade den förödmjukelsen att sjelf nödgas, genom sina förnämsta organer i Borgareståndet, bidraga till sin rivals seger. Så slog Braheväldet kraftig rot, fostradt och stödt af Crusenstolpe, Anckarsvärd och Nerman, och adelsväldet, som förut alltsedan 1809 varit en aristokratisk byråkrati under konstitulionella former, antog nu sin mest genuina gestalt af Hof adels-aristekrati, af purt, oblandadt fullblodsvälde, med öppet åsidosättande af de konstitutionella formerna, eller dessas bibehållande blott såsom ett gäckeri. Crusenstolpe har förklarat. att ett svärmeri å la Posa (se Schillers Don Carlos) härvid ledde honom och utgjorde hans enda motif. Denna explikation har ock så mycket för sig, att den äfven torde böra få komma de begge andra grundläggarne af Braheoch fullblodsväldet, Nerman och Anckarsvärd, till godo. Roten sköt hastigt i böjden och utbredde sig i mäktiga grenar. Eit år efter Rizsdagen var knappt förlidet, förrän en Grefve Brahes svåger, Major vid Lifgardet till häst, och förut beklädd med en hög hofcharge, erhöll dens betydande Öfverstäthållareplatsen i Stockholm, utan att någon annan grund till denna upphöjelse kunde upptäckas, än att Friherrn råkade att vara gift med gunstlingens syster, hvarvid det kom serdeles val till pass, att Borgerskapet nyss förut ej obetydligt ökat platsens löneförmåner; och nära samtidigt träffades äfven, genom Polismästaren Wannqvists förflyttniog, mot sin önskan, på Underståthållare-platsen och Underståtbällaren Lindecreutzs införande utan sin förskyllan i Högsta Domstolen, ett så nyttigt arrangement, att handsekreteraren och hjelparen vid Riksdagen, Hr Nerman, hvilken dessutom i en celeber rättegång varit Grefve Brahes rättegångsbiträde, kunde belönas med den lediga Polismästareplatsen, hvarigenom la haute police, den salarierade styrelsepressen (tidningarna Stockholms Tidning och Granskaren, nu åter uppstånden i Svenska Bict) och det egentliga Polisbladet, för dess insända aledande artiklar, äfven kommo under gunstlingens direkta inflytelse. Bortgifvandet på detta! sätt af Öfverstäthållareoch Polismästare-sysslorna, likasom förut af Förste Direktörsplatson vid Tea.ern till en annan Major vid Lifgardet till häst, för reglerandet af någon enskild affär emellan Sekundchefen och Majorn, var ock fullkomligt öfver-) ensstämmande med den nu införda Hofadels-regiI men, hvars karakter det alltid är, att betrakta Statens embeten och tjenster, såsom disponibla efLer familjoch slägt-relationer samt andra privaa förbållanden. Den utvidgning och stadga, som: gunstlings-väldet, genom dessa vigtiga beofordringar vunnit, var dock jemförelsevis ett injet mot der tillväxt, som det snart ytterligare skulle erhålla genom ett lika nitiskt som skick-; igt bedrifvaede af den för fullblodet enthusiastiske ! och ahissnande, Markis Posa. Så länge rivalen, j -— s ) På hvad grund denna benämning blifvit gifven: åt Baron Nordin, känna vi icke. ) Vid detta ställe nödgas vi fästa uppmärksamhe-!: ten vid ett misstag af artikelförfattaren. Det är:! väl sannt, att Friberre Anckarsväd ej begärde votering rörande anslaget till gardesregementer-, ma hvaräÄfvar disk uccianan häriada med den am !!