Aftonbladet – 22 november 1839, sida 2

(100 Rar D:ko för månaden har 1 våra tider laldrig blifvit försmåd:; Riksdagarnes längd toride för de sålunda gynnade icke blifva så beIsvärande som förr; och om någon hendkassa I förut fått vidkännas tungan af de beköfliges upderhållande vid Riksdagarne, så blefve denna ofelbart härigenom lättad ifrån en sådan tung:; men samhället så mycket hårdere belastact, som det är osäkert, huruvida utgiften komme att utgå till representonter af Folke s intressen och till försvarare af Folkets sak. — Gercm införandet af dels salarierade, dels icke sflönade ledamöter inom Riddarhuset, skulle dess bänskar möjligen blifva ännu glesare, än de, relitift till representations-rätten, redan äro det. FE-ter utskottssättningen, fom efter aflöningsförelaget komme att bilda ett sl:gs klasslotteri på riksdagsmanna-arfvoce, skulle de snopna niterne utan tvifval efter dragnirgen resa hem, då det för minoriteten icke blefve något skäl stt vid Riksdagen cffra egna medel, sedan majoriteten försett de sina med erfvoden ifrån stitskacsenr. Riddarhuset skulle troligen icke komia att bestå af endra än utskottsledamöter, elektorer och bänkmän, och derna inskränkta personal blefve högst åtkomlig för batorgen med dess agregater af Carlsborgs och Carlsters fäs!ningar, af passe-droits, af postcch till-sycslor med mera dylikt. Riddarbuset skulle genom aflöningsförsleget frånträda åtminstore det rärvarande skenet af en ensam hederspost, cch den eflönade semt dädanefter enda inflytelseegande delen af Riddarhuset skulle 1iroligivis, gerem folkrådgifvarens förslag komma att inru ifrigare vidlålia sin representationsrätt, som alltid Jlemneade hopp om 430 vinster af 5 Rdr P:ko em dogen, för personlighe!er, hvilka troligen icke ifrån allnäinra val kunde pårökna samma uträrkelse och förmån, och detta til en oberäknelig förlärgrirg af striden cm represertafionsrefcimers nytta och rödvändighet. Miånre folkridgifvaren ransaket det köra folkets menirg, om det velliigen till Riddarbusmajoriteterna ifrån erfarerheten hyser det förtroende, ett folket på deres tillgörenden och åtgärder vid apenagers bestömmanden, vid veteringar öfver skatteoch passcvolars-frågors afgöranden, vid decharge-frågor, vid löneförhöjningar, vid striderna om tryckfrihetens högn, vid personliga säkerhetens skydd, med mycket annat, com det nu ut:n sfvods tillgodconjutit, skulle vilja kosta 650 Rdr P:ko om degen, eller 78,6C0 Rdr B:1o för blott 4 månader, under utsigten att genom ett sådant, ju oftare ju kätltre, korporstionens srhöngare ef styrelsesystemet tillkommarde arsleg 1i allen evighet få, åtminstone på grundlagserlig väg, bibebillas vid en, lindrigt sagdt, lemligen allmänt betad ståndsrepresentationr. Ekulle Rik:degen wider så fördelaktiga vilkor, för korporatiorsirflytelse, komma alt jäcka 8 rinader, så blefve folkets Äppoffring 456,000 Rör till Riddcarkuset, som hitintills åtreinstone icke kostat det förargelsen of nigot arfvode för Riksdagsresultater föga öfverenssiömmande med folkets åsigter af sina verkliga förde:ar. Prestestindet suckar nu vid bestämmandet af det torftiga erfvodet utaf 3 Rdr Bko till sina ombud, som tryckas ganska hårdi, då den kristliga ödmjukheten äfven dertill antyder en förbindelse att möjligen på ett eller annat ställe erbjuda den arma biskopen samma arfvode, ifrån det fattiga presterskspet, som kanske, till större delen skulle alltför gerna afstå sin under korporationsforra bestående representsticnsrätt, till förmån för en rättvis valrätt iblard Svenska folket, hvilket helt och hållet betclr, och 1; allmänhet skäligen anständigt betaler silt prestereksp; men som säkerligen icke vill öka presterskopets eflör irg gerom tillägget af ett riksdagsmannaarfvode till presterskspets Lorporationsrepresententer, då desse derigerom möjligen kunde komma, att, mindre in ru, hetymra sig öfver tidsutdrögten med riks ne, rär arfvodet blefve mera tillräckligt efskildt ifrån den smärtande känslan, understuprdem måtte utkräfvas of foiti bröder, bvilka if:ån utgifer vingaste nytta eller gegr. Måtte det ursäktas, fell det är ett misstag, om man tror att tikeJagsmanraarfvodets öfverflyttning ifrin Presieståndets medlemmer till statskassan skulle påseligt förd: öja ståndsrepresentanterges h:gilvsnde till en ändamålsenlig, på naturliga och ättegrunder byggd reform; och att folkrådgifvarens förslag i detta hänseende skulle leda ekt till motsatsen af det mål, hvartill tidsanlans medborgerlighetssinne så omisskänneligen ynes sträfva. Folkrådgifvarens förslag skulle inom städeres borgerskap föra till enahanda resultat af len slutna skråkorporationsandens ytterligare otfästande, då de utur statskassan arfvodetRA . . :0ar. dar icke skörda och