Aftonbladet – 22 november 1839, sida 2

IMULHUU OLYCHENDS te Haug Ulill:di nte VLBSSaå lärer bån mindre göra anspråk på att fästa uppmärksamhet som solosångare, än såsom ackompanjatör och virtuos på åtskilliga här mindre vanliga instrumenter. Ett ackompanjemairg på Papagenos klockspel till en för karpa arranpgerad Strausservals var af en pikant och behaglig effekt. I I Då det i allmänhet är en antagen grundsats, i alt cke lemna personer, som belastas med offentliga updrsg, uten ersättning, har Red. anseit sig förbunden, att lemna plats åt följande förslag, som isyftar en länge önsked reform inom ordningen för bufvudstadens representa:tion vid riksmötena: Ett förslag till Stockholms Borgerskap. Det visar sig af allt, att hufvudstadens borI gersksap, hvars val till represententer vid instundande riksmöte företages inom få degar, Ipå det lilligaste uppfattat betydelsen af den stund, som kommer att afgöra, om redbarheten, sjelfständigheten och mäånheten om samhällets bästa skola å detta borgerskaps vägnar uppträda vid nationalförssmlingen, der landets väl cundviklizen och i främsta rummet kräfver allvarsam tiliämping af vissa, under sednare tider (ofta omnämnda grupdlagsbud, eller om vekheten, håglösheten, ja, måhända egennyttan skola tillåtas att deltsga i rådplägningarne öfver cationers högt påkellade kraf. Och buru är det I möjligt att föreställa sig, att Stockholms borI gare, hvilka äga så minga olika skäl till missbelåtenhet med närvarande styrelse, skulle kunna förbise vigten af ait till sina tolkar vid pu biilvande räkenskapsdag utse män med fasta och cberoer.de tänkesätt, med kraftig vilja att göra dem göllande, och som framförallt äro frie från äfven det minsta begär efier de etoras gunst. Men — en oligenhet vidlåder riksdogsmann2valen härstädes, hvilken behöfver att allvarligt bebjertas. Det endast för Stockholm stadgade undantaget, att dess representanter skola uten särskild godigörelse utöfva sitt vigtiga kall, är i flera än ett bänseende skadligt och synnerligeast derföre, ett det kan från förtroendet utesluta personer, som eljest i följd af sin karskter och sina insigter skulle vara dertill sjelfskrifne, men hvilkas ekonomiska ställning icke tillåter dem att lemna sina enskilda anrgelögerheter å sido; ceh äfven i det fall, ett den förmögne besitter alla erforderliga egenskeper, är det Ilikfullt obilligt, att af bonom mer än af andra fordra uppoffring af egna fördelar. Ehuru ru borgerskapet både förut bland sina representanter räknat ekonomiskt oberoende vän, hvilka tillika ädogalegt sjeliständighet i handlingssätt och sålunda uppfyllt dess förväntan, sumt äfven vid detta tillfälle otvifvclaktigt faller med sitt val på en eller annan al dessa personer, qvarstår ändock det oriktiga i den kittilis följda principen, att icke vedergälla ombuden de enskilde förluster, hvilka äro ockiljsktliga från deras uppdrag. Att en sådan menlig oormligbet bör afbjelpas, särdeles för det utemordeniligt vigliga riksmöte, hvilket nu stundar, lärer ingen vid minsta eftertanka förneka; och då man hos alla klesser af borgerckapet denna gång förmärkt det mest stegrade intresse för natiopens sak och en lycklig öfverensstämmelse i bemödanderna att utse värdige representanter, her man, dertill manad al ett varmt mni!, ansett sig böra genom offentigheten fremhära till bifvudstedens tal vika valmän det förskg, att de för ingående riksdag öfverenskomma att åt sina om-: bud tilldela lämpliga arfvoden. Utom den redan aniydda väsentliga fördelen, att såmeI delst kunna utkora dugliga och redbara personer, utan afsecnde på deras större eller mindre enskil:a förmögenbet, skulle denna å:gärd srjemte ytterligare tillförbinda orcbuden att oå allt vis motsvara deras kommittenters förroende och önskningar. Det har med säker I set blifvit berättadt, att ett dylikt förslag, som let ifråseställda, redan förevarit till öfverläggI! sing inom en korporation af den såkallade so-! ieteiernas klass och ledt till det vppmuntranI ( f f Y I le resultatet, att dess nedlemmar beslutat att i pel 4 Rir Bio i måneden hvar för sig bidraa till ett arfycde åt den representant, i hvars; val samma korporation deltager. En dylik be-; äkningssrund tyckes, såsom den minst kän-! hra, vara serdeles lämplig, och om den följ3 es äfven inom handtverkeriernas klass, hvilen säkert omfattar en personal 2f 41600, skulle 1 en på sådant sätt kunna med en högstic betydlig uppoffring för hvar och en serskild!s ndivid, sammanbringa ett i allo tillräckligt beopp för aflönande af de trenne riksdagsmän, ir enra kless utväljer. Hvad som skall göras, d såste dock göras snart, då blott några få da-r