Aftonbladet – 16 november 1839, sida 2

NÅGRA SMÅ BIDRAG TILL DE FÖRESTÅENDE RIKSDAGSMANNAVALENS HISTORIA. Till hvad vi i gårdagsbladet nämnde om Prostarne Billingdals och Holms lyckliga öde att bli inviterade till en middag bos Hr General-Adjutantena för armeen, torde som förklaringsgrund få nämnas, alt de båda Prostarne i Revisorernas plena äro uitiske reservanter mot hvarje anmärkning, som der göres öfver förveltningssättet, deri troget understödde af Komners-Rådet Cronius, och dessa trenne stolpar ör den gode, d. v. s. den icke nationella sasen, hvilka sjelfva äro en så söt lukt för adrioistrationep, böra väl icke sakna den lilla vedergällning, som kan ligga i den söta lukten af Exceellentissimi middagar. Hr Prosten Holm vill likväl till dessa förtjenster lägga en ännu redbarare,. Han har nemligen till Regeringen nlemnat en protest emot Hernösands konsisso ri kalielse till Riksdagsmanrnavel, klagsnde öfver att detsamma icke iakttagit prestmötets be:t, som var, dei älven vicepastorer skulle få laga i valen, hvarvid Hr Prosten enskildt säges helt naivt yttrat den farhåga, att nu gå mistning af tre röster till sitt eget val. Nu orde likväl grundlagsenligheten af prestmötets ofvanståerde beslut kunna starkt betviflas. Viserligen säger Riksdagsordningens 43 S: cHvar-. e stift välje, på sätt dess presterskap inom sig. sfverenskommer, följande, m. m., men enligt len princip, Grundlegarne iaktisga, att blott len kan vilja, som sjelf är velber, kunna vicenastorer, hvilka egentligen ej äro annat än adunkter ceh blott hafva ett tillfälligt förordnanJe, aldrig bi fullmäktige och följaktligen ej väl Regeringen tilltro sig rätighet att, Ull följe af denna besvärskrift, inhi-! oera valen, ginge presteståndet i mistning om: .renne, efter all sannolikhet, liberala ledamöter, vilka då åtminstone icke hunno infinna sig till: Riksdagens början. Man får likväl förmoda, aningen att Regeringen sjelf finner, det sådana rågor ligga utom gränsen af dess behörighet, ler ock, att Konsistorium ej fäster något afeende på en föreskrift, som ej emenerat från ;ehörig auktoritet och följaktligen ej kan vara: örbiadande till efterlefnad. Ibland kandidaterna för Wisby stift nämnes Lyrkoherden Eneqvist, för hvilken Landsböfdin;e-Embetet lärer mycket lägga sig ut. Denne nans korta debut vid förra riksdagen synes