Aftonbladet – 7 november 1839, sida 3

PMA MA 97 FSE RARP BASE MP BBEVETLLÄFEEk per mellan de olika förädlingsorterna eller direkte i allmänna bandeln. Taberget passeras icke tätt utmed, men man ser det från vissa högre punkter af vägen lyfta sig ur skogen i mörk gestalt, kanske ännu högre till utseende, än det 1 verkligheten är, emedan det på ena siden kastar sig nästan tverbrant djupt ner i barrskogsdalen. Det ligger der som en jernklump, siungad ner på slätten ifrån fjällarna af någon jette i berserksraseri. I dag var det söndag. Klockorna från en värbelägen kyrka sände sitt darrande ljud genom skogen, och från alla byvägar ooh stigar sipprade fram små bäckar af kyrkegångare, förenande sig på stora vägen till en enda större ström, som riced brådska rörde sig frarcåt till det gemensamma målet, der tornspetsen med sin skimrande tupp syntes öfver träden lävgst borta i bakgrunden. Allt bvad man under flera dagars långsamt uppstigande vunnit i höjd, och detta är icke så obetydligt, gör man nu som en slösare ända med på en timma. Man har hunnit kullen af en temligen ansenlig, men på ena sidan långsluttande bergsträckning, och härifrån går vägen nu i en nästan oafbruten backe ganska tvärt per ända till Jönköping och Wettern. Jönköpings stad är allmänt omtalad för sin vackra belägenhet, och detta med rätta. Den ligger utsträckt på ett näs mellan tvenne vatten, med pågon likhet af Stockholm inom malmarna mellan Saltsjön och Mälaren, och i fonden af en mellan höga klippstränder sammanträngd vik. Den är för öfrigt välbyggd och treflig; hel och hållen af träd, det är sannt, men dessa timmerhus, när de äro med omsorg och någon smak uppförda, samt såsom här oljemålade i olika färger, gifva ett eget intagande behag åt en liten stad. Det ser så familiert och byggligt ut, liksom en täck flicka i sin tarfliga hemväfda, men nystrukna bomulisklädning. Jag for förbi artillerigården, och fick anledning förarga mig öfver ett par kanoner, som på sina vederbörliga lavetter skyldrade derutanföre. Jag vet ingenting odrägligsre än detta. Icke af poltroneri, visst ickel ty jag tror nästan jag skulie vara en veritabel hjeite, när det gällde, och har dessutom, vill jag tro, verkligen varit lika många gårger i elden och visat lika mycken bravoure, som sjelfvasie generaladjuteanten för armeen. Men det är i dessa posterande kanoner någonting barbariskt, någonting anthropofagiskt, som gör min afsky. Om vi än af den gamla tiden äga qvar detta onaturliga, — somliga kalla det heroiskt och stort, — att mörda hvarandra inbördes merändels för en enskilds nyck eller de duimaste och lumpnaste intressen, borde dock, synes mig, en sådan qvarlefva af råhet och där:kåp icke i oträngdt mål framhållas, utan fastmer så mycket som möjligt döljas. På vissa ardra orter kan man ha något att skylla på; men här, i den kära Jönköpings stad, på hvem vänta dessa natt och dag utdragna, mot Wetterns vatteprymd riktade kanoner? Hvilka vikingar, hvilka fiender fruktar man här? Tror man, att barbareskstaternas kapare skola ankomma kanalvägen, för att beröfva staden vår allernådigste konungs förgyllda namnebiffer på trädstadsporten eller den andra likaledes förgyllda grannlåten öfver Hofrättens port? Och ligga här Lanske främmande, ovänligt sinnade makters bemliga agenter, lurande på det obevakade ögonblick, då Jönköping skall åra in sina sexpundingar? Man invänder, att det der erfordras såsom en skylt eller dylikt. Nåvit, sätt jå en galge utanför lagsens rum! Det era är ju blott en skylt som det andra. Mean fixvner af analogien hvilket misslyckadt skämt detta askyltande, är, ur sin naturliga syppurkt betraktadt. Jag öfverreskades här af teptoirumnirg klockan nio om afionen och fyra om morgonen. Bekanta ljud från barndomen, då den så kallade ckorfkittelns, ljud utgjorde min förtjusning, och vi skolpiltar om sommoaraftnarna gemenligen sprungo från lexläsning och sk ilbok, för att, på Rådbusgården församlade kring trumslegaren, raed lifliga gester sckompianjera rörelsen af hans outtröttliga pinnar! Också kan icke en Schweitzare med mera hänryckning återhöra sitt hemlands välkända sånger, än jig här lyssnade till dessa enformiga trummhvi:flar. Jag vet icke hvarför man aflagt detta tapto i Stockholm, då det ännu bibehilles i Jönköping och Paris. (Forts. följer.) Orv. Odd. —LLLRPrIE — Natten emellan den 47 och 48 i förra månaden, 25 minuter efter kl. 40, väcktes invånarne i Grätz af ett häftigt jordskalf, som räckte omkring 9 sekunder och gick från Sydvest mot Nordost. Tavnnerhet i de äfra vånIn nanna Göändec em häftig