Aftonbladet – 6 november 1839, sida 2

R4ll HUUI UC Gl UUTLIL SLEM RAUv Fe AvVvetalo alstånd än halfva vägen uti fullgörandet af sina jåtagna förbindelser. Serdeles sedan Kanalens soskildt privilegierade Diskoatverk föll, icke nsarat för bristande betaliingsförmåga hos sina lånetagare, utan fastmera genom Diskontstyrelsens tilltag att utlåna omkring en million till den så kallade Byggnedskassan eller, med andra ord, att utan fond eliter säkerhet för sjelfva Diskontverket bildta ett linebiträde till samma belopp, började Staten och Banken att avlitas. Milliorer erfordrades för Kana!eus fullbordande. De begärdes icke på en gång, utan i smärre portioner; och ait fordra och erbålla blef slutligen en vans. 4830 års rivsdagsförhandlingar framvisade det sällsynta exemplet, att invan ännu hunnit beslutas om något, ännu mindre huru stort bidrag, Staten skull? kunna ytterligare lemna, ett förskott derå af 400,000 Rår I genast efter Ständernsas sammankorast beviljaIdes. I början kallades alla dessa bidrag län; men då men vid nyssnämnde Riksdag ändtligen på allvar började inse det trängande berofvet för Statens och Bankens sjelfbestånd, att sätta en gräns för uppoffringarne till den allt slukande Kanalen, beslöts, att den då beviljade summan, 843,334 Rdr, skulle blifva den sista, men att deremot både denna summa och alla de öfriga oerhörda summor, Staten och Banken utgifvit i och för Kanalen, skulle afskrifvas såsom förlorade, under bland andra dervid fattade vilkor och förbehåll, att till ytterligare säkerhet för Kanalens underhåll, de till Bolaget redan donerade skogar, jordegendomar och stenbrott skola fortfarande förblifva en Kanalverkets tillhörighet, hvilken ej någonsin får detsamma afhändas. Sisom ett osvikligt medel att försäkra helgden af detia vilkor och förbehåll, beslöto 4834 års Ständer, att då detsamma utgjorde en inskränkning uti Götha Kanalbolags ägande rärt, hvilken icke ingått bland de vid första upplåtelsen fästade vilkor, oeh vid sådant förhållande, i saknad af nödig offentlighet, möjligen kunde af Bolaget eller dess Direktion öfverträdas, borde tillvaron af en sådan inskränkning till vederbörandes kännedom cch efterrättelse allmänligen kungöras, hvilket beslut också gått i fullbordan genom Regeringens Kungörelse den 6 December 4834, så att detsamma nu mera iklädt sig egenskap af Lag ). Med afseende derå, måste det förefalla alldeles obegripligt, huru, detta :llt oaktadt, Götha Kanal-bolag, vid sammanträde den 492 sistl Oktober, då det beslutat upptagande af ett lån, kunnat, med något hopp om framgång, förutsätta Kongl. Maj:ts nådiga bifall för vederbörande Domstolar att, till säkerhet för ett sådant lån, inteckna Götha Kanalverk meå alla derunder lydande tillhörigheter, isypnerhet som mer åberopade förbehåll och inskränkning uti äganderätten ovilkorligen afser att förbindra icke allenst afsöndring, utan, såsom ett medel dertill, förpantning och förskingring. Skulle likväl, emot förmodan, i vår tid, så rik på möjlisheter, det lyckas, att på ett eller anrnst sätt kringgå hvad Konung och Ständer beslutat, såsom korrektiv emot Kanalens framtida förfall, eller mot! Statens tvingande genom en omväg att än en gång lösa på pungen, för att upprätthålla Kanalen eller förekomma dess ohestind, så torde ännu återstå att betvifla, att en vunnen inteckning kan medföra någon rubbning i låntagarens eget dominiam, och således innefatta den säkerhet, en eftertänksam långifvare alltid måste åsyfta. Serskildt märkvärdigt är det ock, att då Bolaget bland köpevilkoren för försäljning af Motala Verkstad icke ansett sig kunna föryttra sjelfva den jordrymd, hvarpå den är uppförd, Bolaget kort derefter funnit sig oförbirdradt att genom inteckning bereda möjligheten att afbända Kanalen all sin jordegendom. Tagas alla dessa sig föreieende omständigheter uti ett välförtjent betraktande, torde det ej blifva svårt att bedöma Kanalens framtida öde, och kanhända äfven Statens att blifva dess offer.