Aftonbladet – 5 november 1839, sida 3

OBOSLaRd ae, OCH GC CNKlIaste JOFemMal framstallde sig i former och färgspel, som stundom verkligen satte en myror i hufvude:: Vore jag icke en trollkarl sjelf, skulle jag trott ait man skaffat mig något trolleri på halsen. Framemot morgonen nådde jag ändtligen min föresatta station. Jag befann mig nu i Småland. Jag hade utbytt pilträdshäckarnes och träd-skornas land mot detta, der man äter så förträffligt på gästgilfvaregårdarna, när man har god matsäck. Då jag gifver Skåne nyssnämnda epithet, wuvr j:g mig verkligen med få ord ha gifvit dess karakteristik. Såväl des sa naturliga gärdesgårdar som dessa klafsande trädskopor med värdighet af skodon träffas i Sverige sällan annorstädes än i denna provins, och innebär ett slags fortsättning på andra siflan Sundet af den Tyska och Fransyska landsbygden. Det sednare epithetet för Småland är för allmänt gilladt och antaget, att jag derom behöfver något orda. Jag, som tyvärr ingen meatsöeck egde, kände också vid inträdet i denpa provins en kallsveit gå mig öfver ... magen. Och föreställningen om en barkbrödsregu inträdde hos mig så mycket naturligare, som jag just här möttes af den första barrskogen. Jag nämner icke hurudan min erfarenhet i detta afseende sedermera hlef, emedan ämnet är för verlden föga intressant, men vore jag! den, som pratade om likt och olikt, kunde jag berätta saker, hvarvid håren skulle resa sig på en aMargreta Nylanders, hufvud. Lika allmänt kända, som den i Småland gängse torftiga kosten, äro denna landsorts backar och brinkar. Det är sannt, de äro ofta nog halsbrytande och med en oförståndig häst skulle man här lätt kunna bryta af sig ett nyckelben. Men ingenting bidrager så myckst att ge ett landskap pittoreska partier och synpunkter som en couperad mark, och denna backtrakt är sålunda åtminstone i den skogiga delen af Småland utmärkt vacker, hvilket tröstar en för de gemena stötar man måste uthärda i alla dess knagliga bålvägar. Hola den sträcka, der man, ideligen färdas upp och ner, tätt utmed Laga-åns mörka, man kunde nästan säga, svarta vattenband, är i synnerhet utomordentligt skön. Liksom flytande jern elles, der hon är flottast, liksom poleradt blåsiål, slingrar sig denna ända uppifrån Jönköpingstrakten kommande å, strid men tyst, mellan löfskogbeklädda stränder, i ständiga krökningar, stundom skäligen bred, stundom, hopklämd till en smal rännil beskuggad och och undangömd af från ömse sidor deröfver hoplutade och sammanvuxna träd. Det ser verkligen otroligt ut, att hon med dessa oupphörliga labyrintslingringar någonsin skall komma nägon hvart; det är imedlertid visst att hon letar sig fram ända till Kattegat, deri hon faller ut långt borta vid Laholm. Trägen vinner. Poeterne ha rätt: dessa små åar och strömmar äro ofantligt vackra och synnerligast användbara för skaldskap. Men de äro tillika i hög grad moraliskt anmärkningsoch aktningsvärda; och jag älskar dem derför dubbelt, der de i det tysta och obemärkta, mellan bråten och buskar, gå i sitt jemna arbete år ut och år inr utan rast och ro, samt mala säd ; och såga bräder åt menniskors barn och göra mycket godt utan allsköns tack. De höra till detta slags våra trotjenare och slafvande väl-. görare, såsom dragaren, såsom biet, såsom mullvaden, hvilken är den första markbrytaren och odlaren, dem vi se ned på med så mycken! förnämhet eller till och med alldeles förbise, och de der likväl efter all rättvisa borde vara vasariddare och undfå namn, heder och vär-. dighet af Kommers-Råd. Man tycker i allmänhet det vara ytterst tråkigt att vänta på gästgifvaregårdarna efter. skjuts. Det är tvertom förbålt roligt. Jag an-. vänder alltid dessa timmar, att noga studera och undersöka gäststugornas alla mobilier och egenheter, och det står sällan felt, att jag icke upptäcker saker af det högsta intresse. Tillfäl-: le till dylika studier erbjöds mig i Småland i rikt mått; också gjorde jag många kuriösa fynd. På ena stället var det några dörrspeglar, utmålade i en sördeles fåntastisk genre; det allseende ögat inom sin trekant af strålar, samt omgifvet af en lagerkrans! en sjö med trenne kolossala gäss, samt på stranden under ett blålöfvigt träd en liten herre i blå frack och guI la knäbyxor, lika bondemäns bekanta skinnpermissioner, dragande med ett spensligt metspö upp ur vattnet en fisk, dubbelt så stor! som hela karlen! Öfver de trenne gässen hade någon med blyerts skrifvit Det Engelska parlamentet,, men i en nedre kant var af samma hand signeradt: cRafael, På ett annat ställe upptäckte jag ett högst märkvärdigt, i blått, ! gult och rödt utpyndadt skåp, nederst på hvars dörrar jag till min vtterlisa förvåning läste in