Aftonbladet – 4 november 1839, sida 2

BO P0 VV ON AS nit sig uti båtar, hvarmed hela bryggan var gare nerad. Om m nn mn nn nn 4 FATTIGVÅRDSKOMMITTENS BETANKANDE. (Forts. från J4 247.) Betänkandets första afdelning innehäller, såsom redan (se JM 245) är anmärkt, åtgärder till befrämjande af förstånåsodling och moralisk bildning samt till undanrödjande af deras motsatser; första stycket i denna afdelning, eller A), omfattade uppfostran m. m. samt för tidigt och obetänksamt ingångna giftermål, och det var dessa vi i förra artikeln exponerade, hvadan vi nu befinna oss vid första afdelningens andra stycke eller B) cOm orsakerna till osedlighet, och om de åtgärder, som till motverkande deraf böra vidtagas,. Till dessa orsaker hänför betänkandet: clägersmål och oäkta barn,, samt fylleri, bränvinsbränning och bränviasförsäljningp. I afseende på det förra, eller clägersmål och oäkta barn, föreslår kommitten, hvad sannolikt de fleste skola gilla, eller att ccäkta barn må taga arf efter sin modern,; att om oäkta barns fader, som sjelfvilligt sig åtagit, eller af domstol blifvit förklarad skyldig att gifva barret underhåll, dör medan barnet är minderårigt, det åtagna eller tilläömda underhållet må af hans qvarlåtenskap afsättas och utgifvas tills barnet fyllt 45 år; dock att hvad af det sålunda afsatia öfrigt är, i bändelse af barnets död, återgår till fadrens arfvingar, samt slutligen, att barnaföderska, som vill förblifva okänd, skall vara förpligtad att för prest, som barnet döper, under tysthetsed sig yppa; att presten bör innesluta denna uppgift i försegladt bref och öfverlemna detia jemte dopsedel till pastor i den kommun, till hvilken barnet hör (?) med rättighet för denne, att, i den händelse barnet faller fattigvården till last, brefvet bryta, för att tillhålla modern vårda barnet, men med skyldighet tillika, att då barnet fyller 435 år, eller om det dessförinnan dör, brefvet uppbränna. — Om denna utväg just var den hästa bland flera, som kunnat föreslås, torde betviflas. Fylleri och dryckenskap anser Bet. icke kunna hämmas medelst tvingsåtgärder. Kommitterade ifrågasätta, huruvida den af Rikets Ständer år 4842 vidtagna princip, att fylleriet är icke blott en moralisk utan äfven en juridisk förseelse, verkligen öfverepsstämmer med rättsenliga lagstiftningsgrunder; de antaga väl staten berättigad, att skärpa ansvaret för de förbrytelser, som i fylleri begås, och att med straff belögga fylleri, som stör allmänna ordningen, eller åstadkommer allmän förargelse, såsom i kyrka , vid domstol m. m., äfvensom komm. hemställa, att det nu gällande ansvaret för prestmän och militärer, som förgå sig med fylleri, må fortfara, och att för civila emhetsoch tjenstemän, om böterna för fylleri i allmänhet borttagas, varning, suspension och afsättning för fylleri i embetet må stadgas; men deremot anse de fylleri, utan nu anförde qvalifikstioner, blott böra bära ett moraliskt eller indirekt str:ff, föreslå på grund bäraf, att en författning måtte utfärdas, som amed bibehållande a böter eller kroppsstref för fylleri med qvalifikation utgår. från grundsatsen af enkla fylleriförseelsers försonande med bestraffningar af mera moralisk beskaffenphket,, och deribland, att de, som visa sig begifne på fylleri, må uteslutas från val till befattningar, som utmärka medborgerligt förtroende, samt, på sockenrämndens anmälan, kurna ställas under förmyndare. Derjemte hemställer Bet. tillikz, att fyllerimålens dragande under Landshöfdingeembetena, fästningseller korrektionsstraffen för fylleri och tillåtelsen för hvem som helst att ifylleribrott vara angifvare, må upphörs. Detta är lofvärdt; önskligt bade varit, om komm. tillika fästat uppmärksamhbheter på den förhatliga och demoraliserande skilnad, som i ylleriförordningarnes tillämpning alltid uppkommer mellan den fattige och den rike, ty letta skulle hafva visat nödvändigheten att gå mera radikalt till väga vid tillämpningen af grundsatsen, att ej sjelfva dryckenskepen, utan dess verkningar må af lagen straffas. Redan vid 1828 års riksdag väckte n. v. egaren af Af:onbladet en motion i detta ämne på Riddarhuset, som ock till siva hufvudgrunder och nätan punkt för punkt gillades af Leg-Uiskottet, nen icke hann föredregas nog tidigt för att gå lefinilift igenom. Rörande abränvinsbränning och bränvins örsäljning, såsom orsaken till osedlighet etc., ,ttrar Bet. den åsigt, att brännvinet må fördyas, medelst högre tiliverknirgsefgift, samt att let vore önskligt om husbehofsbränningen måte afskaffac ach fahriketillverkning i stället in