Aftonbladet – 4 november 1839, sida 2

att stroömsättningen har är langs land; att ingen storm hotade och att vädret de föregående dagarna varitlabert att lodningar hvarje timma voro anbefallde, äfvensom got utkik och säker styrning, med särskild och förnyad till. sägelse att ej komma Ost om kursen; kan jag ejinse, at några ytterligare försigtighetsmått skäligen kunde af, mig vidtagas. (Fortis.) STOCKHOLM den 4 Nov. — En berättelse har i sednare dagarne starkt börjat cirkulera, att den sedan nigor tid lediga presidentstolen i Bergskollegium skal vara i fråga att återbesättas, men icke med någon af dem, hvilka man förut hört vara pi förslag i detta hänseende. Då likväl det af ryktet berättade valet, som förmodligen skulle utgå ifrån den tanka, att göra sig populär medelst ett undantag från det vanliga bruket, att bemta cheferna ur aristokratiens leder, i detta afseende helt och hållet skulle förfela sin verkan och endast bevisa en nästan fullkomlig obekantskap om persona qucestionis, så torde det vara öfverflödigt, att gå närmare in i specialitet. Blott den omständigheten må vara tillräcklig att erinra, att det ganska väl går an, att göra olyckliga val äfven bland ofrälse. — Till i Lördagseftermiddag klockan ett qvart till fyra var Stockholms publik inbjuden att, emot erläggande af 46 skillingar bko entråafgift, åskåda en fortsättning af de experimenter, som redan ett par gånger förut, ehuru mera enskildt, anställts med den af Löjtnant Fahnehjelm uppfunna, uti M 227 af denna tidning närmare beskrifna dykare-apparaten. Skådeplatsen var nedanför magasinerna på Skeppsholmen, dit också, oaktadt det blåsiga och kall: vädret, en samling af, som vi kunde tycka, emellan två och tirehundrade personer hade anländt. En amatör af pyttiga och vetenskapliga uppfinningar hade för denna gång erbjudit sig att anställa en vandring uti Neptuni rike och för en timma eller något mer pröfva, huru det är att lefva under denne konungs spira och i hvad mån menskliga förmögenheterna der förmå göra sig gällande, och det visade sig, att, om man uti Hens AllraVåtaste Majestäts regioner ånnu icke kan tillbringa något acomfortabelt, lif, man dock kan der uträtta ganska mycket, och det torde vara osäkert, om icke med tiden, då denna uppfinning hunnit närmare utvecklas, hafvets konung blifver tvungen att med betydliga skatter bidraga till hofhållningen hos jordens monarker. Som vi nämnt, klockan en qvart till fyra var den uisatta tiden för experimenternas början, och då nedsteg äfven den modige amatören uti sin kostym, på ett djup af vid pass fem alnar och vistades under vattnet till klockan half fem. Han tittade väl under denna tid fyra å fem gånger upp derur med sin kuriösa fysiognomi; men detta skedde mera för att gifva åskådarne ett pikant intermezzo och för att hemta några för sina försök nödiga materialier än af behof utaf luft, som, så länge kostymen sitter på, erhålles genom luftpumpen, eller af värme, som naturligtvis denna årstid skulle vara starkare på sjöbotten än på stranden. Efter någon stunds vistande dernere begärde han, medelst ett öfverenskommet tecken, ned en tafla, hvarpå han skref att ban funnit den förlorade silfverfjerdingen ) och att ett tåg skulle skickas honom samt fjerdingen med mycken varsamhet uppdragas. Tåget sänktes äfven ned, fastgjordes och från bryggan drogs och drogs, men i stället för silfverfjerdingen kom en gammal murken stock i dagen. Sedan nedsänktes en tom butelj, som efter en stund kom upp full med bränvin, samt åtföljd af en skriftlig antydan åt öfvervattensmenniskorna att qvarlemna en tår åt deras på sjöbottnen törstande like. (Bränvinet var dock ej ifrån någon Nepi: tuni bofdistillator, ty så långt lärer upplysningen der nere ännu ej bafva stigit, utan ifrån något aktningsvärdt bränvinsmagasin inom huf-! vudstaden, och buteljen påfylldes ifrån en kaut-; schuksflaska, som undervattensmannen fört med: sig ned på bottnen.) Vidare nedsänktes en med sten fylld läst låda, som upplästes och tömdes dernere, hvarpå den åter uppsändes. Dessutom nedhemtade han en såg och ett vedträd, hvil; ket kom uppflytande, afsågadt uti tvenne delar. slutligen, för att illustrera representationen, an-;j tändes en brännare, hvarmed han lyste sig på! sjöbottnen, och skenet deraf visade sig äfven, ehuru naturligtvis mera dunkelt, för åskådarne. När sista scenen var slut, var äfven ridån nästan helt och hållet nere, ty skymningen hade: börjat att betydligt taga öfverhanden och den njeltemodige undervattensmannen helsades af åskådarne med några handklsppnirgar och hur-:; arop, som dock tycktes vara behäftade med en! viss stelhet och kyla — en naturlig följd af det i alla vädret. Vi äre öfvertygade, att de flesta funno sig rÖgst intresserade af detta skådespel, hvarvid!