Aftonbladet – 2 november 1839, sida 3

ig — —E—E—E—Eb EE——E — Målning på trä, som kostar obetydligt. Ingenting bibehåller redskap och hvad som gö.es af trä bättre än en god och varaktig anstrykning; nen oljefärgsmålning är dyr. Man torde derföre söra det allmänna en tjenst, då man rekommendear en annan, som kan ersätta oljefärgen, men icke vå långt när kostar så mycket. — Fyra och en half kannor vatten bringas till kokning, och secen tillsättes 4 lod ren hvit fisstött viktriol; härpå inröres omkring 3 qvarter fint rågmjöl i 47, kannor kallt vatten, så att det liknar en välling, men man bör göra det försigtigt, så att inga klimpar uppkomma, och denna välling öses, under flitigt omrörande till det kokande vattnet. Nu smältes 28 lod kolofonium, eller ren tallkåda, i en 21aserad lerpansa, öfver lindrig keleld, massan omröres jemt och man tillsätter 5!V, tran i små portioner, ty annars uppkommer en explosion. ÅAfrven denna blandning gjutes under flitigt omrörazde till det öfriga. Man tager vid pass 5 lod Ockra och 3!v, Z Blyhvitt till 2 kannor af denna massa; vill man hafva en annan färg, tillsättes den efter behag. Finmalna björkkol gifva en vacker perlfärg. Om färgen är för tjock, kan den förtunras med salt vatten; men den måste påstrykas varm, och strykas tre gånger; äfven måste man arbeta den mycket väl med borsten eller penseln, likasom man gör med oljefärg, med hvilken den har mycken likhet, både i glans och varaktighet, om den rätt be: handlas. — Svaflade vinfat. Man har funnit, att vanligt svafvel icke sällan innehåller arsenik, och de är samnolikt, att då man får en stark hufvudvärk efter ett måttiigt bruk af vissa slags vin, bärrörel detta icke af svafvelsyran, som efter svaflicgen mä: ste finnas i fatet, utan af arsenik, som dermed va rit förenadt, och hvaraf ganska litet behöfves, fö! att åstadkomma illamående. Men som arsenik hin drar vinets jäsning, är arsenikhaltigt svafvel föl vinhandlaren tjenligare än det, som är alldeles frit derför.