Aftonbladet – 2 november 1839, sida 3

dane förhållanden blir det för apotekaren en omöj lighet, att uppfylla Kongl. Kollegii bud, att ti allmänhetens tjenst hålla nödigt förråd. — — -— Afven om han, för detta ändamål, skulle uppoffr allt hvad dess rörelse kan lemna tiil underhåll fö sig och familj. Det tillhör ej mig att fälla något omdöme öfve iglars mer eller mindre oumbärlighet i den prak ticerande läkarens hand; men med ledsnad barja; mången gång sett smärtans uttryck hos den sjuke ombud, som förgäfves uppbiudit allt, för att er bålla detta medicinska agens. Lägger man härti! den omständigheten, att en och annan läkare be traktar bristen såsom en uraktlåten skyldighet, oci i sin verkningskrets gör denna åsigt gällande; s är apotekarens förhållande så väl till läkaren son allmänheten högst beklagansvärdt. Om ock grundsatsen, att der skyldigheter gifvas äfven måste finnas motsvarande rättigheter, är strid med principen för vår närvarande ekonomi ska lagstiftning; så gör den sig likväl med vål gällande uti ifrågavarande fall; ty det gifves inge nog kraftig korrektion mot svårigheten att anskaff tillräckt förråd, och oförmågan, att, med mång dubblad förlust, hålla allmänheten tillhanda e! vara, som hvarje svensk man — med undantag a apotekare — utan någon motsvarande skyldiyl eger köpa och sälja till hvad pris han gitter. Af dessa skäl och anledningar vågar jag vörd sammast anhålla, att Kongl. Kollegium täcktes be fria apotekarne från skyldigheten, att hålla allmän heten iglar tillhanda. Att de fleste, om ej all apotekare instämma i denna begäran, under nuva rande förhållanden, är jag fullkomligt förvissad om äfvensom, att den betydliga exporten, som står ett allt för ojemnt förhållande till dessa djurs pro pagation, snart förorsakar en total brist. Skulle jag våga drag: någa slutsats af de sam. tal, jag haft med läkare och andra vederbörande detta ämne; så är allmänna öfvertygelsen den, at ett exportförbud väl kan beröfva någre individe en tillfällig förtjenst; men att denna är högst obe tydlig, i jemförelse med det allmännas förlust, si länge man är i saknad af ett medel, som ersätte bruket af iglar. Östersund den 20 Oktober 18539. P. Nyholm.n Newyork för uppköp af iglar till obegränsad antal och hvad pris som heidst.