Aftonbladet – 31 oktober 1839, sida 3

att ej känna kamrarnas adress,, sade han, adå jag sjelf hvarje år genombläddrat de utkommande adressalmanackorna, som innebålla 20 till 30, ja 400,000 namn? Kamrarna äro alltför betydande, att man skulle kunnat glömma bort dem., När man tröttnat vid tvisten, vände raan sig slutligen till Fransmannen, som meddelade den äskade upplysningen. I samma byrå bestormade man nämnde Fransman med frågor, sådana, som dessa: cHvad menar man med Saracencer? Hvad är Lappland? Hvar ligger Lissabon? Man bör likväl icke derföre tadla turkiske dragomanerne. De förtjena tvertom beröm för denna vettgirighet, hvilken egenskap man endast finner hos dem och deras lärjungar. Från denna grund kan man emedlertid utgå vid bedömandet af de turkiske ministrarnes kunskaper, när deras rådgifvare, som öfverhufvud äro upplystare, än de, stå på en sådan ståndpunkt. Men återvändom nu till Redschid, hvilken vi funno, vid hans ankomst till Frankrike, som en nyläring och ännu långt efter den europeiska bildningen. Han egnade sig åt franska språkets studium och gjorde deri någorlunda framsteg, hvilket är sällsynt bland hans likar, och Murry Effendi, som omvexlade med konom vid ministerposten i London och Paris, misslyckades deri fullkomligt. För öfrigt är ban en man med sundt förstånd, med ett väl organisersdt hufvud och som har ett serdeles anseende för sin redlighet. Afven för Redschid blef det ingenting mindre än lätt, att lära europeiska språk och i synuerhet var Engelskans inhemtande för honom förenedt med stora svårigheter. Innan ban hunnit så långt, att han kunde någorlunda förstå hvad ban läste, kunde han ej företaga lärandet af saker och begrepp, och äfven häri har han sedermera icke hunnit långt, ty det är egentligen blott ett ordregisier har inpreglat i bufvudet. Icke destomindre har han ej dragit i betänkende at, efter återkomsten till Konstaniinopel, öfvertaga affärernas ledning och stalla sig i spetsen för reformerna, ehuru litet hau sjelf förstod deraf och ehuru de biträden och verktyg, han skulle begagna, voro ännu vida okunnigare, än han, samt icke alltid leddes af någon god vilja. Alla sådana betänkligheter återhbålla likväl ingen Turk från att emottaga hvad embete och uppdrag som hälst; det är hans tro på ödet, som härvid leder honom, och detta var fallet med Redschid, liksom med alla andra. Hvad som i hans befattning kom honom mycket till bjelp, var de ofvannämnda bulletinerna, hvilka Fransmannen hvar tionde dag åt bonom redigerade, liksom han förut gjort det åt Napoleon; men efter ett års förlopp afskaffade han dem och lät i stället göra öfversättningar ur tre till fyra franska tidningar, hvarpå turkiska legationen i Wien måste prenumerera och som hon, sedan hon begagnat dem, med nästa kurir skickade till Konstantinopel, dit de således kommo fjorton dagar för sent, och hvarur de lyckligaste val icke eller alltid gjordes.