än att blindt förtro sig åt Guds Försyn. Han satte sig derföre till häst och lät denne gå hvart han ville, i den förhoppning att få penningar, der djurat stanneda. När detta skedde vid Wealskog, hvars då varande ägare icke plägade vara stadd med mynt, blef Gudben bedröfvad; men följde ändå sin iozifvelse, steg in i huset och yppade sitt bekymmer. Hvad hände? Värden hade emot all förmodan penaingar och den hecerlige presten blef äfvea då hjelp:t. (Westmaal. L. Tidn.) — Den barnkära björnen. På en af de mest basökta gatorna i stad:n Digne i Frarvkrike intågade i sutet af förra rmånadsn helt travkill en ofantlig björn, förnämsta sujat i en af dessa kringstrykande trupper af så kallade vilda djur, som vandra från ort till ert, sorglösa avtistar, att tid åtföljda af ett betydligt antal Apor sam virtuoser Då sprucken trumpet, trumma och tambhur de basqa. Dat kan vara öfverflädigt att tillägga, ett en hop pecsoner af ella åldrar kön, och vitkor utsiorde en imnosant svit åt dessa fradlisa skåde gnetere; änd fiser voro da komna midt utanför stt hus hvars skolt med en flacka och ett g!ss hat-cknada desa ändamål. då karnsken kommecder-de halt, i den kt och menisg att med sina musikan tar taga sig någon fösfriskning på kraoecn, Net s-nieg som di ektören i sin ifver att tilffredsstäla dena häftiva längtan ftar en tår vå tanden undar!åtit att mad vanlig försig ighet fastgöra vid fönster-. luctan den kedja, sam var fäsiad i bjö nens nes-; grimma; ty få ögorhick derefer, under det onbti k-ns utomärksamhet helt och hållet var upatagen af eontitesresna has en markatta, klädd i en oräktig kostym efter snidten på den välkände marki-) sina:n Prtintailles drigt, hade björnen försvun-: ni:. Den2a oförväntsde härdelse frambragte, eåsom lätt ken förmedas, en börst liflig sensation bas publiken, men i synnaechet kan man föraställa sig: kornakans fö tviflan. då han midt emellan att sar glas mottag undearrättetsem härom. Jag vill ke! försöka måla en dylik scen vä dig vår store drar matiske post Alexander Dumas, som skrifvit så många vackra sidar om biäörnjagt. Men head giorde vår björn under dessa ögonblick af ö-krossard ånzest för kans kornak? Jo, Biörren hade fusnit en öppen vort, och halt beskedliat stisit in i husst. uppför en trappa, utan tvifvel hållerda i ledstången med ena ramen, liksom en annan menniska. Uoskommen i första våningens farstugt, stötte den ovenrlige hesökaren mot en dörr, som gef vika, och nu befinner han han sig i ett väl möblaradt rum, der tre små barn lekte tillsammans. Vid denna oväntade åsyn blefvo de små i början hövst förskräckta och skyndade att gömma siz hvar i sin vrå, uosnmärksamma på alla rörelser hos den obiudne gästen, som kommit att störa ae ras lekar. Men snart, efter hvad man ken förmoda, uppmuntrade af djurets beskedliga maner, ver I dervågade da att nalkas honom med det oskyldiga förtroende, som tillhör deras ålder, och från smekniog til! smakni: 8. från frihet till frihet, blaf snart bakantskanen så förtrolig mellan barnen och björnen, at derna gednace blef upatsgen såsom god kemra2t och såsom sådan kleponad och pussad. Nu hlef skratt och fröjdasron utan alla gränser blan-; dade mad mumlinar så hehsgliga som någonsin en invånare af Mant Banc kan framb inga i ö gonhliet ef symnarhiska utgjuteser. j Man vare sig att barnens omåttliga glädierop sents misstänkta för den unga modren, som befann, sig mel sin man i öfra våningen, eller att de beg-i ga makarna sjofve ville göra sig eit nöje af stt ber trakta de oskyldiga k-äkons glädje, nog f, de ginga ned, och här framställde six den mest förskräckanda scan för deras ögan. i Mid uti kammeren lår björnen nå ryggen spratt Jane sam en katt, den man :eker med, och hållande mellan sina tassar datre hornen, hvilkas blonda; hufvuien fö lorade sig i hans tiocka lu-viga pels.: Dat var en erupp för en artist som Barve. vär dig hehaget och sanningen i 2e produktioner som utgått från han: m isel men en moder kun:e en-: dagt betrakta den fån sin rysliva sida. Madama:; B. upegaf också i första äsonhlicket ect ö fårli ti ron och skalte kasta sig öf er bönen och frånsteka hanam hennes barn, då mannen, som gena:tinsåg risken för dessa af en alt för hastig m-lleckaom:it, ttade henna starkt i armen och höl hen ne tilheka. Tnaedlestid hade den fö skrärkta mo den: son säkert gjort intryck på bjö nen, ty sedan han 2jart några nya rulingasr med sina små oförsigtiga vänner i femnes, reste han sig. närmade sig trankilt åt dörren slisande efter sig kedjan; han. passerade fö hi herr och fru B., nadsteg utför travpin och gick sjelfvilligt ait ställa sig under sin kornaks ordres. Herr och fru B. stodo nägra ögonblick orörlige af den största häpnad och förvåning; men tanken att faran var öfverstånden återkallade dem snart till deras normaliillståod; fruns första rörelse blef nu att instinktmessigt trycka sina kära till sitt hjerta och nistan qväfva dem med maderliga smekning:r. men den andra rörelsen blef egnad helt och hållet åt strängheten. Sn Rättotse: I Lördsgsh adet, a sid., 2 ss arv... 33:2 raden nodif ån, s å : anådgifvaren; läs: rådNS