Aftonbladet – 28 oktober 1839, sida 2

———t Något om den teologiska fakuteten i Upsula och några andra ukadimiska förhållanden i allmänået. Icke längesedan lästes i tidvingen Evs, att akademicns kausler stadfäsrat et. lorslög af teologiska fakulteten i Upsala um skårpvivg at licentiat-examen. Merongen ma hafva varit god och kon möjligen balfva en subjektivt ti liackig grund i vissa lärares farbaga för mansknivgen sl förerdugde exenens värce vcb anseende i det ailwä noj wen vitro ock, att ett misstag blifvit begauge:, uch alt filjderna deraf skola bli mevliga för svenska kyrkans tiramtid. Sek-n lo:halier sig näwhgn salunds: före licentiat-eXamwmens uvudergaende skall hvorje tteologi kanvoidat författa och försvara en afba: dlipg pro candidatura tbevlogiea och anses rätteligen icke för theologia kandidat förr, än detta p eswandum blifvit fö lgjordt. Nu bar fokulie en föreslegit och Kansleren, i öfverensstamiuelse dermed, förestrifvit, att imgen må hädanefter till teologiicentist-examen admitteras, som e) för sitt specinsen erbållit cum laude apprebatur. Det år detta beslut vi anse skadligt, och hvarom vi i det följande vilja orda. För 413 å 20 ar sedan var det ej sa vanligt, att några andra, än de, som ämnade s1g den akademiska vägen, offrade td och arbete åt denna examen, som ansågs såsom ett fullgilbgt prof på grund lig kännedom af den scholsstiska teologiens sila -petsfundigheter och öreara. Det var, tyckte vangen, en förlorad möda, som ej ledde till ågra tillfredsställande resul ater, i: endeligt eler verlaäsligt a!seendce, och de len nade gerna iran af skolstoftet och dialektiken åt de egentiga Uuniversitetsmännen och trodde, att praktisk kristebdom och skölig filvlogiec-ex getis lirdom vore mer än tillräckliga för deras biifvande kall såsom lärare i skolorna och i församlinarna. Men en annan tid kom och väckte månsen sluwrande kraft till lif och verksamhet. Menskligheten bade på ett decennium framgått tt stadium på sin bana, och dewta lilla, så betydligt det än är, i afseende på målet för less sträfvande, är dock ett något, i afseende å det förflutna; ty med hvarje nytt steg uppommer ett nytt förbållande, då allt bär i verlen är relativt. I Tyskland hade de rationalitiskt-supranaturalistiska striderna väckt det lifigaste intresse. Theologien hade återfått sin ordna spekulativa karakter och lånat af den