Aftonbladet – 26 oktober 1839, sida 2

Ett förnuftigt råd af Kommitten för kyrkolagens öfversecnde. I samma mån, som det är obehagligt, a:t undantagsvis hos någon fraktion af Sveriges upplys a presterskap nödgas snmärka en anda a! nvad Tyskarne så expressiit benämna med Pfafferei, och mot hvilket vi icke hafva något precist motsvarande ord i svenskan, likaså glödjande är det att hos mediemmarue af dette stånd i allmärhet, hvilket är satt att spri ljuset till församlingen, finna yttanden oci handlingar af tolerans, af en sann religiös och risinnad anda. En sådan handling är den vii dag bafve att omnär:n3. Till töljd af prestestånde:s vnderdåniga hem etällan, uti skrifvelse den 44 Novenber 182535 förordnade Kongl. Maj:t den 27 derpåföljde December, att jen komuitte, åt hvilken kyriolagens öfverseende komme att anförtros, skulle verkställa granskniog af författningarne, rörende pietistiska oroligheter, nämligen: ediktet den 6 Oktober 4694, Kongl. brefsvet den 7 Juni 4706 Kongl. Rådets varning den 4 December 17153, Kongl. plakatet den 492 Januari 4726 och Kong!. cirknläret den 2 M.j 4754. Den 40 December 4824 agaf Kvmwminten ett sådant underdanigt utlåtande, hvilket likväl tillika med Kommittcens öfrige förslag, genom Kongl. M-j:is beslut den 27 December 4833, bief Kommit:een för ytterligare pröfoi g återstöldt. Kommittcen, som imedlertid erhållit förstärkniog af ledamöter, bar förklarat sig af flere skäl nidgats uppskjuta slutliga granskningen af förs!aget till kyrkolagen, men derföre ansett sig genast kunna och böra i underdönighet framlägga och motivera sin åsigt i frågan om de pietistiska oroligheternas hämmande, enär en i hokstafven qvarstående lag, som, på grund af sin erkände ändamålsstridighet, åtminstone i de flesta fall måste lemnpas uten tillämpning, ju förr desto heldre syntes Kommitteen böra undanrödjas. — Den 24 sistlidne inkom detta underdåniga utlåtande, undertecknadt af Kommitteens samtlige ledamöter, t. f. Statssekreteraren, Hr Doktor Heurlin, Biskop E. Tegner, Hr Justitieborgmästaren Ullberg, Hrr Professorer A. E. Knös, Thomander och Bergfalk, Hr Kyrkoherden A. Z. Pettersson och Hr Prosten L. G. Mittag, och Kommitteens resonnemang i detta ämne förtjenar att blifva närmare kändt af allmänheten, då man deraf har anledning hoppas, att Kommitteen icke skall stadna endast vid denna punkt, i frågan om de många, så högst nödiga refermerna af de lagar, som röra religionsfribeten. Slutet af betänksndet förtjenar