Aftonbladet – 24 oktober 1839, sida 3

U:drag af ett bref från Upsala. — I Upsala har man börjat på att tänka på Riksdagen. Man vet ej så noga hvem som skall väljas till Akademiens cmbud, tv röster tassla här och der, att det ej går an att välja den försk-äcklige Geijer. Att han är liberal, det gör ingemtiing, men att han är Professor tillika, det är fasligt; ty honom kan mean ej afspisa med föraktliga beskylningar om ytlighet m. m. Den, som mest är i fråga till den vigtiga förtroendeposten, lär vara Hr E. A. Schröder, Philosophig Theor. P:ofessor, som nyss utgifvit en af handling om Uppfostriogs-verk, öfver hvilken Eos äller det grymma omdömet, att den är atråkig, till stil barbarisk, till innehåll evigt omtuggad och resultatlös. Apropos om Eos, så börjar den göra ett så grufligt oväsen i Upsala, att Prefessorerpa klaga deröfver att deras lugn störes; det är också i sanning förargligt att några Studenter skola våga anfalia missbruk, som blifvit helgade af den gamla vördnadsvärda vanan, och som passa sig så oändligt väl, för vissa af cgubbarnes, beqvämiirhet. Dock må man ej undra, att Professorer klaga. Dels hafva några smakat kritikens gissel, dels känna de ndra en försmak utaf det deras kamrater fått; men att det kan finnas ynglingar, som oupphörligt smäda den liberala tidningers utgifvare för hans benödanden, låter otroligt. Den, som ej en gång i ungiomen känner värdet af ljusets och sanningens oslöade uppenbare!se, den måste med tiden bli en föriktlig hardtlangare åt mörkret och förtrycket; men lyckligtvis fianes det lycksökare redan inom Akalemien, och de kännas gecest på sin jargon. De ro sig vara behagliga för sina lärare genom att krika emot den fria pressen, och betänka icke, tt de flesta Professorerna äro i själ och hjerta risinnade män, som tyst förakta det de öppet måte prisa, och tvertom. Tvenne goda ting har Eos iträttat, föret att Konsistorium fråntagit Aksademivoktryckaren det tryckande monopolet på disputaioner, samt derefter att Bibliothekarien ej mer äger eingalunda! när man vill låna några böcker, utan i stället calldeles,, ehuru han stundom örskräckes öfver den mängd man vill studera på ;n gång och frågar suckande: aalltihopa det der? Nyligen har det gått något bakvändt tillväga på sustavianska lärosalen. Den var Söndagsqvällen len 24 dennes alldeles uppfylld af menniskor; i tället för Studenter, sutto på bänkarne sidenhatar, det vill säga fruar och doktorer, rosenkindade namseller, och nobelt bleka fröknar, men alla, till ch med professorskorna och deras män, vände yggen åt den stolta kathedern, ty den var tom. fill och med det röda kläde, som annars, vid högidliga tillfällen, plägår pryda densamma, hade upp