Aftonbladet – 24 oktober 1839, sida 2

kel uppfinning. Saken förhåller sig nemligen — hennes egna ord — wi korthet så, att om aen Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t cmed anhållan efter 407 :n, om samtlige aStatsministrars, Statsråds och Statssekreterares centledigande, kunde åstadkommas, så vore dock cabsolut omöjligt, att en dylik skrifvelse kunde cföra till något resultat. Denna omöjlighet skulle nemligen bestå deri, att emedan tre Statsråder nödvändigt måste vara tillstädes vid föredragningen af hvarje regeringsåtgärd, men alla Statsråderne skulle vara jäfvige att deltaga 1 rådplägningen om en Ständernas skrifvelse, i hvilken ett allmänt regeringsombyte begärdes, så skulle den också aldrig kunna förekomma eller Kongl. Maj:t i anledning deraf taga något beslut. Vi skole kanhända sedan yttra oss något utförligare i anledning häraf, men beklage imedlertid, att redan i dag nödgas förkorta och tillintetgöra den lyckliga illusionen hos gumman, med erinran derom, att utnämnandet af Statsråder icke är någon vanlig regeringsåtgärd. 4 Sn Regeringsformen visar detta tydligen genom den serskilda föreskrift den härom innehåller: — — aInhemte dock, i de fall, här anedanföre stadgas, underrättelse och råd af ett aStatsråd, hvartill Konungen kallar och utcnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt Åaktade — — — män etc. Nu Jåter, som Minerva täcktes finna, ganska väl göra sig, att Konungen, då han erhåller kunskap om Ständernas skrifvelse, hvilket kan ske på mångfaldiga sätt, t. ex. genom en deputation från Ständerna, derefter formerar sitt nya kabinett, samt dertill ckallar och utnämnerns dem, som skola blifva ledamöter. Det vigtigaste, valet eller kallandet, är en sak som kan gå för sig utom konseljen, och det formella, utnämningen kan ske på det enkla viset, att Konungen säger till ledamöterna det gamla Rådet: aMine Herrar! Jag får i Nåder gifva eder tillckänna, att jag, med lyssnande till nationens cgenom Ständerna framställde önskan, entledigar följande ibland eder från edra sysslor, och i deras ställe utnämner Hrr N. N., hvilka anu befinna sig i nästa rum och kowmma att inctaga edra platser på taburetterna. Adieu Messteurs!y — Att få en föredragande som kontrasignerar de sednares fullmakt, kan ej vara särdeles svårt. Huru tillgick det, när Carl XI nämnde sitt första Statsråd? så kan det väl tillgå än en gång. Hvad Minerva yttrar om omöjligheten att efter 407 :n vidröra den Excellensen, som är hennes egentliga ögonsten, förbehålle vi oss en annan dag få omorda.