om dekretereade Senaste curators-convenoterna upphäfda och endast möjliga, on: Rector samrmankallade dem och sjelf eller genom ombud presiderede derstådes. Inga förslag fingo föredragas der, som ei Rector förut gillat; d. v. s. Conventerna voro i sjelfva verket slut. Anledningen till detta steg var det, ait patrierkerna faderligen sörjde för sina barns väl, och att det vore opatriarkaliskt, att barnet i det stora buckållet finge råda, och tillkännage be hofver, liksom icke fäderna sjelfva skulle inse desamma. Härpå begärdes af Curatorerrna, som sjelf va nu förklarade sina conventer upplösta, och aldrig ville komma tillsammans, utan ett Rector kallade en och en, Protocolisutdrag. Under ew åre tid lär intet sådant gifvits, emedan man var rädd. att Curatorerne skulle insända det med klagomål! till Cancelleren och sedan till en tidnings bureau. Annu stå sakerna på interimsfot. Det vore roligt att höra hvad Prof. P. har att anföra Will sitt försvar för dewta despotiska steg, som afskär möjligheten till universitetiets fredliga restauration genom ungdomens och consistorii samverkan. I afseende på N. 2. har A. B. till en del orätt. Studentexamens förändring är ett vigtigt steg will restauration genom verket sjelfi. Afven förslag till förändrad Files. Qand. examen är inlemnadt (ett förslag, som föga gagnar:. Dock är den förra examen ingen egentig universitets examen (facultets) i högre mening. Consistorium har aldrig gifvit försleg ill käfvandet af det radikala onda i alla universitets examina, betygsläsningen. Consistorium vill visserligen universitetets väl, men föreslår blott palliativer, halfva mått och steg, plåstringar, i stället för invärtes medel. A. B har derföre på sitt vis rätt. Nu till J6 3. Icke har Consistorium öfverenskommit att förbättra föreläsningarne. P. undviker att bekänna kort, säger blott, att flera sökt anticipera en djupare förberedande bildning hos åhörarena och blifvit utar åhörare. Det är mig något nytt. Jeg vandrar hvar dag under terminerna mellan auditorierna, men bar ingenstädes förmärkt, at: Professorer hade tomma auditorier, derföre, att de voro för chöglärda, mi nutiösa och mikrologiska2. Jag känher för närvarande ingen enda Professor, som af denna anledning läser för tomma väggar. P. borde ha styrkt sin utsaga med facta. (N. 4.) bar enligt P. Consistorium icke ansett några patriarkalbestyr asmåaktiga, onödiga, löjliga och tidsödande, derföre 1cke undanbedt sig dem. Rätta skälet är, att in carpore kommer man sig ej lätt för med nägot. Emellertid lyckönska vi Upsala universitet, att ega Professorer, hvilka enligt P. räcka till ej endast att vara mästare i sin vet tenskap, utan äfven att vara med på alla syner etc., utan att ens tänka, att deras dyrbara tid kunde bättre användas. (N. 5). Student-föreningen motverkades af Professoserna, emedan man fruktade demagogische Umtriebe, och emedan Prof. trott sin vardigtet förnärmad af att dec i conversaticns-rummet sam tala med unga pojkar. Om detia vigtiga skälnämner P. iogenting, af politik. Det är sannt. Det omtalades ju, att en viss Professor sagt i ett samtal om localen för föreningen: aAlldeles, ett litet rum ät höger innanför salen åt Piofessorerna; samma man, som ville bevisa orimligheten af att studenterna skulle ge sig in i litterära samtal med Professorerna, med följande snillrika ord: En nykläckt student kan komma fram till bordet till Törneros och säga: sum heter icke est i 3 pers. sing. Det oaktadt, är tdeen till denna förening högst förträfflig, men radical, ty restaurationen hade då blifvit oundviklig. De skäl P. anför mot föreningen äro temmeligen haltande: a) läsaingen af tidskrifter vore onmyttig för den yngre unydomen. Sannt, men föreningen skulle bestå af hela corpsen, ej endast af Recenotiorer; de försigkomna begagnade tidskrifterna, de yngre de Svenska Tidningarne och de humanistiska böckerna, converserade, sjöpgo etc. P. säger vidare, att nutidens htteratur af studenter ej bör läsas, förrän de läst antikens yppersta skalder och Shakespeare, Schiller, Goethe. Det är ett märkligt yttranae. Skulle man icke kunna läsa vår tids yppersta historiska vek med nytta, utan att känna Home:us? Skulle mar icke med nytta och nöje läsa Bu!wer, Tegner, Ochienschläger, innan man läst Shakespeare, som de flesta Svenskar med rätt myccen bildning aldrig i sitt lif läst o. a.? Dessutom tror jag med Tegner, att man kan äga hög bildning utan att känna an-l tiken. P. anser studentfö:eningen onödig, då två läsesällskaper funnits att sluta sig till? Två? Jag känner endast det akademiska, en inrättning som visst är oumbärlig, i allmänhet väl skötes, men ännu saknar flera tidskrifter. Dessutom var meningen, som sagdt är, ej endast läsning. b) I en så stor krets kan man icke hålla bildande och lärori-. ka samtal, göra interessania bekantskaper, säger P. Det vore curiöst. Det låter som P. icke erfarit sällskapslifvets fördelar, icke helier bevistat något s:udentgille, annars skulle han funnit, att be-l kantskaper iogenstädes äro läitare att knyta ochl interessanta samtal inledas, än i ett så ungdomligt lag. Förtroligheten behöfver dessutom ej vara så stor, åtminstone till ea början, i litterära samtal; den kan tillväxa, då bekamtskapen fortsättes utom föreningen. c) Denna förening skulle döda nat:onsföreningarne, aaför P. för det sista. Det vore! min tanke rätt godt om nations-andan besegrade nationernas anda, och Svensken besegrade t. ex. Westmanlänningen. Derigenom skulle det olidliga, dumdryga högmodet och skrytet öfver sin födelsefläck försvinna. Nu finnes det dock hos flera na-l tioner i hög och stötande grad. Som disciplinariska inrättningar kunde nationerna alltför välqvarstå. Gemensamhet i andliga ting är högre än gemenskap i lekamliga (t. ex. födelsebygdens gemensamhet). P. har derföre på intet vis bevisat student-föreningens skadlighet. Jag anar att dennal: id skall bli förverkligad en gång, äfven om Pro-l ) Eos har ock projecterat och Red. finner för sin del obilligt, att P. fråndömer Red. kännedom afl