Aftonbladet – 19 oktober 1839, sida 2

EN TVIST OM UNIVERSITETERNA emellan EOS ock MIMER. (Slut från Thorsdagsbl.) För att lemna ett bevis på, huru författaren i Eos tänker och skrifver ), meddela vi slutet (i MM 76, för den 24 September), som innehåller flera märkvärdiga uppgifter under den intressanta öfverskriften: Frågan om Universitetets restauration inom verket sjelft. a Först besky!ler A. B. (förf. af uppfostringsartikeln i Aftonbiadet) Professorerne: för att icke vilja restaurera universitetet, 4) ait aspjerna met allt hvad spjernas kan, eller i bästa fall göra ingenting, 2) att ckonsistorium ej inkommit till Cancelleren med förslag till examensväsendets sättande på annan fot, 3) att de icke sinsemellan öfverenskommit att förbättra föreläsningarne, 4) ej bes Cancellerstyrelsen undanbedt sig patriarkal bestyren, 3) men att uzgdomen sjelf börjat tänka på restaurationen, t. ex. genom förslaget till studentförening, samt 6) att Geijer just ifrån akademiska ungdomen fått impuls att träda ur sin f. d. stuga. — I det mesta af detta, ej ailt, har ÅA. B. rätt. Professor ) Sjelfva ingressen låter på följande sätt: Uppsatsen i Aftonbladet, med öiverskriit: cOm undervisningsväsendet i Sverige,, särdeles afdeluivgen: cOm Universiteterna,, har synts den, som skrifver dessa rader (Student i Upsela) öfverhufvud snillrik och träffande; han har ock hört detssmma omdöme upprepas här i Upsala, ehuru det icke varit obekant, att mänga professorer voro dermed särdeles missnöjda. Detta föreföll oss unga besynnerligt, då uppsatsen är affattad utan all personlighet, alla ovänliga anpspeiningar, oll illvillig osanving, och dess sytterosl ögonskenligen är Professorernas och Universitetets egen fördel. Många trodde, att missnöjet härledde sig derifrån, att uppsatsen stod i Aftonbladet, hvilket, som allt som cer fianes, blott de-före att det der finnes, kollas vederstyggligt, fastän hvarje sansed mäste uedgifva, alt äfven der finnes mycker samhäilsgegneligt och lärorikt, som ken underskifvas både af Liberala och Servila. Andra härledde missnöjet derifrån, all en viss person troddes vara författare, som förut menets stå i närmare iörhållande till tt viset kuteri, som afgjordt hatar alit, som funves 1 Afionbladet, afvenu om Konungen sj I skulle hafva författat ett stycke derstådes. Sista punkten häraf fordrar en liten explikation. Förf. till artikeln om Upplost:ingsväsendet bar stått, står och komwimcer alltid att stå i vänskaplig stillning till sica bekante jemt upp så mycket, som de hylla godbet, sanning och rätt. Han bar tid ester ennan lemnat uppsatltser i Svea och Skardia, som befinna sig i allmänhetens händer, och om hvilka således hvar och en sjelf böst kan döma, huruvida ett enda ord der förckommer, stridakde mot hvad han i sednaste tid skrifvit och utgifvit. Hen säger detta icke derföre, att han anser illa gjordt, om någon (såsom Geijer) frånträder en äldre bana, när han finner sig på den bafva felat. Tvertom blir sådant alltid i hög grad berömvärdt; ty att konservera sig i det dåliga är säkert sämst af allt. . Geijers storhet ligger i den karaktersstyrka han bevisat, att dock en gång bekänna. Men vidkommande Förf. till uppfostringsartikeln, så har han i de stora frågorna om tidens mening och betydelse, hvarom strides, aldrig gått i annat än en och samma bana, hvärföre han saknat möjligheten att kunna göra ett förtjenstfullt affall.