Aftonbladet – 18 oktober 1839, sida 3

des transporten till 2 millioner resande och 400,000 tons varor. Den största sjöängmachin är på 90 hästkrafter, hvaraf tvenne med högt tryck finnas på ångfartyget Paris, som å nedra Seine transporterar resande och fraktgods; Neptune och Rotterdem, på samma ström, hafva hvardera 140 hästkrafter, den förre med bögt, den sednare med lågt tryck. Jernbanorne i departementerne Loire och Rbone begagna 20 lokomotiver med 270 hästkrafter; i departementet Seine 27 med 940 hästkrafter; på förra ställena är medelkraften för hvarje lokomotiv 13 och på sednare 34 hästkrafier. En mängd lokomotiver äro för de sednast anlagde jernvägarne tillkomne och hela antalet af Frazkrikes ångmachiner beräknas till 2,466 med tillsamman 3,274 hästbrafier, ——C— — NA Rundschit Sings begrafning. (Ur en Bombay-tidning.) Sedan alla austalter blifvit vidtegna i Hurdwoar, för transporterandet af Rundschit Singhs aska till Gangesfloden, lemnade liktäget palatset den S Juli, och satte sig i rörelse genom staden Lahore åt Delhi-porten. Först såg man en hop lancierer, utan ordning blandade om hvarandra i anseende till gatornas trånghet, efter dem buro fem fanan af gyllenduk; sedermera på något afstånd bars eti gyliene käri, hvari den aflidne Maharadschas aska förvarades; premierministera Radsche Dehan Siogh gick till venster med en skärm af påfogelfjedrar, för att flägta bort flugorna, till höger en annan hög dignitär, med en punkha af guld. Efter desse hommo den aflidnes enskilde tjevare med fyra gyline kärl, i hvilka bars askan af do fyra gemäler, som blifvit förbrända med Rundshit Singh, åtföljde af en femte med askan af de sju likaledes förbrända slafvinnorna. Härefter kommo i ordningen den aflidnes hastar, prydda med guldtyg och gyilpe smycken. Omkring femtio steg efter dem kom den i enkelt hvitt musslin klädde thronariviogen Kurruck Sirgh, på en elefant, följd på något afstånd af hela hofvet, klädt i musslin och likaledes på e!tefanter, alla utan vapen. Då processionen ankom till Delhiporten, helsades den högtidligt med kanonoch muskötskott, och tog vägen mot Hamb, ett den aflidne monarkens favoritställe, der han mycket plägade vistas, omkring en mil från Lahore, och hvacest första dagmarschen slöts. Här uppslogs ett lysande tält, för att emottaga den gamle Maharadschas jordiska qvarlefvor; tåget stannade, och askan insattes i tältet. Allt tillgick på samma sätt, som om monarken ännu varit vid lif och stadd på en resa. Skiltvakter, dörrposter, allt var ordnadt med samma noggrannhet som förr, så atvt i fall någon kommit till stället, som ej vetat att Maharadscha var död, så skulle han icke hafva märkt någonting, hvaraf han kunnat sluta till denna bedröfliga händelse, om ej måhända deraf, att ej så många trupper voro med, som vanligt. De som medföljde liktåget skola vara ganska disciplinerade och väl exercerade, isynnerhet lanciererne under kapten De la Roches befäl. hvilka äro en utmärkt skön korps. — Några dager innan Ruvdshbit Siogh dog skänkte han åt fakirerne guldoch silfverkärl, elefanter, bästar, sadlar och betsel af det dyrbaraste slag, betäckta med juveler, ädla stenar samt guldoch silfverplåtar, schawlar, kor, buffeloxar, penningar, guld, silfver, diamanter m. mm. till ett värde af 410 millioner rupier. Inalles skall den eflidne, ifrån början af sin sjukdom till sin död, hafva skänkt fakirerne, braminerne samt afgudatemplen nära 30 miilioner rupier.