Aftonbladet – 18 oktober 1839, sida 2

dylika anomalier och sammanblandningar, vilje vi blott väcka läsarens uppmärksamhet på den tidsödande inblandningen i domstolarnes befattning. I stället att hufvudsakligen vaka öfver säkerheten på gator och i hus, företager man sig att vaka öfver handlandes rörelse: i stället att passa på, så att tjufvar icke komiaa åt att bryta sig in, tager nan i högen en hop personer, som man tycker se ut som tjufvar; i stället för spetsfundiga spioner, som utlura dem, som lägga sig till andras pengar, behöfver man starka armar att piska dem, som hafva mera pengar, än man tycker de borde hafva. Hvem kan begära, att den, som i miånadstal sitter och reviderar en enda mans handelsböcker, eller som fyller fängelserna med en befolkning, mot hvilken man icke har något anuat egentligt, än att en galgfogel angifvit, skall äfven hinna vaka en smula öfver staden? Om garnisonen hafva vi ingenting att säga: hvar man vet, att dess bestämmelse är att paradera och hålla honnörsposter samt skydda mot rabulister, men icke att skydda emot tjufvar. Militären är blott politisk. Skälen, hvarföre tjufvarne nu på en tid blifvit ovanligt talrika, äro mångahanda. Ett är näringslösheten, som till stor del kommer af näringstvånget. Ett annat ligger hos polisen sjelf: ser den så kallade asäm:e befolkningen, att dess menniskovärde icke respekteras, så förlorar hon också snart menniskovärdet. Ser uslingen, att oskuld icke skyddar honom, och att han tilläfventyrs kan behandlas Ika, om ban är brottslig eller icke, så tänker han: det ir så godt att stjäla, om jag i alla fail skall behandlas som tjuf. Härmed vilja vi visst icke hafva sagdt — hvad man så gerna beskyller publiciteten att isyfta — att flathet mot brottslingar bör blifva grundsats. Tvärtom yrka vi enständigt, att ll den stränghet, som lag tillåter, må använlas, och att krottslingen må se, det han icke kan ostraffadt leka med menniskors personer och egendom. Men denna oeftergifliga pligt gäller blott brottslingar; må man en gång lära sig begripa detta, likasom att ett moisatt örfarande just fostrar brotten.