Aftonbladet – 18 oktober 1839, sida 2

Stockholmska Polisen. När någonting förskräckligt blifver allt fö långvarigt, så uppstår en sorts ständig miss tröstan och förskräckelsen blifver till den grac en vana, att den lånar sig åt det komiska Under franska revolutionens skräcktid begyntt Iman slutligen göra saillior och ealembourgei lötver de rysliga tilldrageiserna. Den Stockholmska säkerhetspolisens oerhör. da ömklighet, som lemnar invånarne nästar bandlöst till pris åt tjufvar och rånare, har nm varat så länge och stigit till en sådan böjd, at man snart torde vara frestad att göra komedi er eller karrikaturer deröfver. En Hogarth, ei Hjalmar Mörner skulle väl aldrig kunna få et besattare ämne än stölden i Hr Boijes butil vid Westerlånggatan. Kråkvinkel eller Abder: hafva ingenting kostligare att framvisa. Er skildtvakt hörer tjufvarne borra upp luckan en patrull blir härom tillsagd och går tll stäl let; tjufvarne draga sig blott unden på er stund, medan patrullen hinner knacka på er annen lucia och göra en, som det synes, högsi enfaldig fråga, eller om en stöld vore begången der, i stället för att underrätta, det er stöld baållit på att ske. Det tyckes imediertid. som nog uppmärksamhet på saken borde hafva varit väckt, för att hindra stölden, åtminstone för den gången. Men tvärtom: tjufvarne, som kände fullkomligt den Stockholmska säkerhetspolisen, återkommo oiörtöfvadt och verkställde i god ro sitt påbegynte företag, skämtade öfver personer, som sågo dero, uch aftågade, ingalunda asåsom tjufven om nattenn, utan under sång och höglijudt glam. Det var sannerligen underligt, att de icke bådo någon beskedlig person i granskapet, t. ex. en pa.rull, bålla verktygen, medan de arbetade. I Paris, London, Petersburg etc. skuile en lylik bändelse vara fulikomligt otinkbar; och yulisbetjeningen der skulle få sin årsskratt, om vämnde prof af dess Stockholmska medbröders kicklighet komme till dess kunskap. Der tinas väl mera slipade tjufvar ön här, men ockå en slipad polis, hvars vaksamhet endast de Idra finaste missdådare förstå att narra. Dese veta, att i hvarje vrå är någon polisens tjenteande till bands, och att, om än ett knöpp cke höres, en skymt icke synes af en dylik.j ramstår han dock, såsom genom ett trollslag. såsom komme han upp ur jorden, så snart be108 göres. Stockholm, säger man, har icke råd att båla sig en dylik polis; tillräckliga summor finvas icke anslagna till dess aflöning. Detta mi ill en del vara sant; men den förnämsta orsaen är det icke. Just nu, då tillökte löner ch större personal nyss äro beviljade, just nu yckas stölderne tilltaga i antal och djerfhet. Vej, om vi skulle gissa, hvar felet ligger, så r vår tro, att den Stockholmska polisen har eller tager sig) så mycket annat att göra, att won icke hinner med sina egentliga pligter. Jtan att nämna, huru orimligt det är, att upp: igten öfver en hop oeconomica (t. ex. gatuhåling och renbållning etc), som rätteligen borle vara en municipal befattning och ingenting osta, nu hufvudsakligen upptager polisbetjeingens tid, emedan den inbringar sportlar, umm Ra att flata amnn Lt Inna ARkh andra