Aftonbladet – 14 oktober 1839, sida 2

hoppats få höra af mamsell Arerender; Ryn aria, sjungen af Hr Gänther och ouverture till Wi!helm Tell, en gammal, ofta anlitad b kant, fyllde det öfriga af aftonen. — —— REVY AF TIDNINGARNE. Under närvarande förhållanden, då från e visst håll inga bemödanden sparas att söl splittra de krafter, som till den instendand riksdagen möjligen kunde i opinionsväg verk till något mera genomgripande resulta? i afse ende på införandet af en konstitutionel and och ansvarighet i säyrelsen, är det så myck mera angeläget att pressen å sin sida icke fö summar något tillfäite att söka arbeta för nighet och sammanhållning. Af sådan anlec ning är det med tillfredsställelse vi fästa upprärl samheten derpå, att f. d. Utgifvaren af Argus u tidningen Freja för i Fredags, i en artikel me titel: frammalt nytt, behandlat och ytterligar utveeklat en af hufvudpunkterna uti er artik i detta blad för den 23 sistl. September, unde rubrik: Hvilken blir 8ena vigtigaste riksdagsfrå gan? Vi erinrade deruti, att detär föga värd för den ena eller den andra, att yttra önsknir gar om en förändring i systemet, så länge Rt geringen kan begagna den invändningen, a Ständerna ännu aldrig, genom tillämpning : 107 Regeringsformen, som lemnar dem fu rättigbet att begära andra Rådgifvare, forml gen visat, att denna önskan verkligen är majc ritetens, och att det beror af Ständern sjelfva, aatt genom denna :s tillämpning lik som fa nuce uitala landets tänkesätt. Art kelförfattaren i Freja har nu fortsatt detta the ma och visat, att de öfverklagade förhållander kas fortfarande beror af ingen annan än fo! ket sjelf! att afbjelpa, genom mera omsorg vi riksdagsmannavalen. Det är också klart, att or majoriteten hunnit blifva öfvertygad, att de närvarande administrationens män icke äga för måga att på etttillfredsställande sätt genomfö ra de många organisationer, hvilkas hehöflighe äfven regeringen sjelf erkänt genom allehand åtgärder för deras förberedande, så beböfves de endast, att de väljande göra tillämpningen s 107 n till ett hufvadvilkor vid valen, för at i detta afseende ett både för Konung och Fol önskvärdt resultat må kunna vinnas. Se hä eit utdrag al artikelr: cOm någonting kär i Sverige verkligen, såsor ordspråket lyder, kam kallas gammalt som gatan så är det väl klagovisorna öfver våra Riksdagar och Gud skall veta, att billiga anledningar til! kla gen också icke fattats. Dock är att märka, att d fleste, som föra denna klagan, icke allenast är dertill berättigade, utan att det just är mot de kla gande sjelfve, som klagomålen i första rumme böra riktas. Borgaren klagar t. ex., och icke minst bittert öfver Riksdagarnas resultater, så äfven Bonden och icke sällan får man äfven höra Prester instäm ma i detta klander. Men hvad rätt hafva de at klaga? Alldeles ingen. De få ju sjelfve välj Riksdagsmän. Det är således deras eget fel, on de välja så, att både det allmänna och de sjelfv blifva illa belåtne med hvad som göres vid Riks dagarne. Och alla de, som icks äga den vigtig rättigheten att välja representanter, d. v. s. all medlemmar af de orepresenterade klasserna, bafv fullt fog, att anklaga Borgare, Bönder och Prester för det att de, genom den liknöjdhet och slummer aktighet, hvarmed de behandla sina Riksdagsman na-val, vållat att vid Riksdagarne kunnat tillg på det sätt, som, ty värr! erfarenheten hitintill vittnet. An mer: Borgaren klagar öfver regeriog oc embetsmän, och detta mycket mer än öfver Rik sens Ständer; det samma gör Bonden och äfve Presten. Ifrån alla håll höres ej annat än miss nöjen och obelåtenhet öfver styrelse och förvalt ning, och, ty värr! ej heller utan grundade skäl Men också till denna klagan har icke Borgaren Bonden eller Presten mera rätt. Ty de få välj representanter, och dessa representanters både rät tivhet och skyldighet är det, att sörja för att lan det äger en regering och embetsmän, förtjente a folkets förtroende, samt att utur styrelsen bortren sa ej mindre odugligheten än den dåliga viljan dertill hafva de all nödig makt så väl uti 4107 Regeringsf., som genom rätten att bevilja eller ne ka statsanslagen. Är landet illa styrdt och för valtningen dålig, så är det följaktligen ytterst de ras eget fel, då de valt Riksdagsmän, som så ill: iakttagit deras rätt och ej bättre uppfyllt sin pligt. AN osoam—XX—— tm — Götha-kanalbolag sammanträdde i Lördag: inyo till öfverläggning rörande disposition och