Aftonbladet – 14 oktober 1839, sida 2

samma, och hvilka äro 2ktade mär i sambället, finnes hos redaktionen att genomse. — Hr Bocks konsert i går afton var ganska talrikt besökt och buset nära fullt. Måhända var det ingen af den förtjente konstnärens lyckhgaste och mest inspirerade stunder, och hvem kan befalla sig att alltid vara densamme? Konstens genius är litet nyckfull och utdelar ej alltid sina inspirationer i samma ögonblick de påkallas. Hr Bock har imedlertid en så prononcerad talang, att men alltid hör honom med verkligt nöje. Hr Rendel spelade ett af honom sjelf komponeradt ny:t thema med varationer, bvari serdeles ett andante utmäskte sig och som föredrogs med sann värma och karakter. Halevys ouvertur är ett af de stycken, som synas förtjena uppmärksamhet och som man har svårt att bedöma efter blott en enda g:ngs afhörande. Någon sior hel, allt genom;åäende id finnes väl icke deri — och sådana ide, tyckas hafva blifvit ganska tunnsådda bland nyare tonsättare och författare — men deremot finnas der så många fler små och originella ideer, hvilka det likväl tyckes falla honom något svårt att förena i ett sammanhang. En bullrande instrumentering får ej fattas i en modern komposition och fattas iexe heller här. — Fru Gelhaars aria af Bellini, Hr Dahlqvists deklamation af Hr Ingelmans vackra poem: Asknatten, hvilken ersatte den nummer, man hoppats få höra af mamsell Arerender; Rynos aria, sjungen af Hr Gänther och ouverturer ill Wilhelm Tell, en gammal, ofta anlitad bekant, fyllde det öfriga af aftonen. ee