Aftonbladet – 11 oktober 1839, sida 3

dighet i sitt spel. os—— ————X-—-K n— Utdrag af ett bref från Götheborg. Ehuru ej många personer i vår stad taga in tidningen Freja, så bänder dock, att man stundom får se ett och annat nummer deraf. Det lärer väl vara den gamle Argus, som derinom går igen och berättar spökhistorier för enfaldiga, som låta inbilla sig, hvad de tro skola. Här hade vi likväl förmodat f. d. utgifvaren af Argus besitta sundare begrepp om handelns ech sjöfartens inflytande på ett lands allmänna välstånd, än hvad man finner af haus högst antikommerciella artiklar i Freya. Denne Utgifvares bemödanden att förskräcka oss för Englands glupskhet, och att skildra Rysslands mildhet och faderlighet, visar oss tydligen hans obegripliga okunnighet om Sveriges sanna fördelar. Man ser tydligen af hans löjliga skrämskott i Freya om det nya Portugal, och af de orddigra utfallen mot den bekanta Slitöfrågan, att han antingen pratar i vädret, utan att sjelf veta hvad han säger, eiler eck måtte vara värfvad för ett intresse, i hvars plan det ligger att uti både politiskt och eommercielt hänseende skilja oss ifrån all gemenskap med England. Fastän dessa skroderier och sofismer ej verka synnerligen på opinionen, torde dock blifva nödigt, att de stora tidningarne med allvar söka att tillrättavisa denne storpratare: i synnerhet sedan man numera gång efter annan ser honom i förening med Minerva planmässigt söka att utbreda läror, egnade att aflägsna oss ifrån våra naturliga vänner, och att under skrik em Englands bemödande att vinna insteg i;Sverige, oförmärkt stärka det Ryska inflytandet, hvilket i trots af Nationens antipati, ty värr! tyckes bana sig väg dit hvarest endast Svenskt intresse borde gälla. Vi bekymra oss här föga om Slitöfrågen, som egentiigen rörer Östersjöhamnarne, och man skrattar åt anspelningarne på det nya Portugal; men vi kunna ej utan förargelse se, hurusom Freya och Minerva, så snart fråga är om någon åtgärd till Handeln: och Sjöfartens befrämjande, och till förbättrande eller förenklande af våra kommerciella författningar, genast skmfäldt uppstämma en svanesång på någon Rysk melodi, hvars thema lyder: om Englands inflytande, om deraf uppkommande smugleribrott, om näringarnes undergång m. m. från hviiket allt en Rysk Landsfaderlig vishet skulle kunna bevara oss. Minerva och f. d. Utgifvaren af etc., välinseende huru nära den politiska friheten är beslägtad med den kommerciella, torde väl önska att begränsa och inskränka vår importhandel till införandet af Ryska knutpiskor, Ryska tschachotter, prohibitiva Ukaser etc. välförståendes alltsammans vill en början såsom modeller. I rärvarande ögenblick framstå märkvärdiga kombinationer till begrundande för den Svenske Fosterlandsvännen, om han noga eftertänker Rysslands artighet att hitsända en af sina finaste diplomater; Hans Excel. Grefve B:s resa till St. Petersburg; den srftning Regeringen synes hafva tagit sedan grefvens hemkomst; Freyas och Minervas invectiver emot England och loftal öfver Ryssland; dessa tidningars skrän mot den så kallade Coalitionen; deras till infam oförskämdhet drifna anfall emot en Hög Person, för det han visat någon benägenhet för nödiga reformer, och under Konungens frånvaro förberedt åtskillige sådane, ledande till Svenska handelns och sjöfartens förkofran. Alla dessa så nära på hvarandra följande händelser äro tvifvelsutan anledningar, i sanning förtjenta att noga begrundas. Och, hvad tidningarne angår, kunna Minerva och f, d. Utgifvaren af etc. på samvetet tro sig, genom dylika skamlösheter, hafva gagnat eller upphöjt en annan Hög Personlighet eller sak, så måne de derutijemmerligen bedraga sig. Emedlertid, då nu händelserna i Öster möjligen kunna medföra en vigtig Europeisk kris, är det ganska naturligt, att den deruti mest intresserade Puissancen söker efter yttersta förmåga att stärka sitt inflytande hos sina grannar; och det bör ej förundra oss, om det dertill användes allehanda både kloka och vidunderliga medel; ej ens om den ock icke skulle försmå biträden af sådana allierade som Minerva och den gamle Argus i dess nya skepnad: men det vere ömkansvärdt, om Svenska folket skulle af dylikt politiskt taskspeleri låta missleda sig från sitt sanna intresse. Sverige kan icke nu för tiden vinna något anseende eller öfverlägsenhet på stridsfältet, och att det icke heller kan vinna något i diplomatisk väg, derom vittna de sednare 30 årens historia. Sveriges styrka och anseende måste numera sökas på annan väg — den måste sökas i en utvidgad handel och sjöfart, samt deraf uppkommande rikedom och välmåga. Detta inses ock måhända bättre af våra grannar än af oss sjelfve, och den, hvars intresse bjuder: att Sverige ej för hastigt måtte vinna styrka och anseende, motarbetar naturligtvis hvarje försök inom landet, att frigöra vår handel, och att lossa de onaturliga band, som ännu fjettra Svenska sjöfarten. Vi hafva redan med grämelse erfarit, hurusom både enskiltas och kommiteers bemödanden i