Aftonbladet – 11 oktober 1839, sida 3

FREE — — — EE --—-——S NW tt EEE AA TEATERN. Hrr Andersson och Forssberg. Oaktadt vi längesedan hade snart sagdt försvurit, att vidare åskåda en för känslan så motbjudande pjes, som Hedvig eller Banditbruden, begåfvo vi oss likväl i går afton till spektaklet för att se Hr Andersson debutera i Rudulfs roll, och vi ångrade det icke heller. Hr Anderssons spel visade mindre vanligt lyckliga anlag för den tragiska genren. Han har en lagom lång, smärt figur, ett välbildadt 2nsigte med lifliga ögon, mycken rörlighet i mimiken och en ganska vacker organ. Man märker dessutom, att han är helt och hållet inne i sin roll, och säger sina partier med värma och sanning. Det oaktadt återstår visserligen ännu en ech annan brist för honom att afhjelpa; sålunda är kans gång icke vacker; gesterna fordra mera vana för att vinna iedighet, och minst stark var han i de ställen, som skulle uttrycka den hämndlystne banditens ögonblickligt återhållne, men så mycket mera djefvulskt sammanpressade ilska och menniskohat. Bedrsge vi oss ej, så synes Hr Anderssens skådespelareanlag vara mera passarde för de ädla än de infama rolerna. Imedlertid kan man hvarken rätt sluta till det ena eller det andra ifrån en hela vägen igenom så naturvidrig roll som Rudolfs i Hedvig, i hvilken knappt den mest fulländade skådespelare skulle synas sann eller undgå att väcka en viss grad af äckel. — Vi höra vid detta tillfälle icke heller förbigå en af de öfrige medspelande Hr Forssberg, som uppträdde i Julii rull, och ijsmväl bar håde en fördelaktig figur och ledighet i sitt spel.