Aftonbladet – 10 oktober 1839, sida 2

tUciiltlas UTI dAly SLL IHTV LIDR INVU OGAvVIS SAMT je kunna uträttas, är den minst giltiga af alla, emwedan sådant eudast af framtiden kan utvisas. Åsen tet (Insändt. Några ord med afseende på artikeln: com uppfostringsväsendet i Sverge. 2.n (På det allmänheten icke måtte stadna isaknad al personers tankar både mot och med ien af samhällets vigtigaste frågor, har rum lemnats för denna insända artikel. Hvar och en, som pårainner sig innehållet af den i Aftonbladet införda serien af uppsatser i det stora uppiostringsämnet, skall äfven sjelfmant finna, huru svaret låter på hvad förf. här anför. Såsom sjelfva artikeln, mot hvilken insändaren rigtat sig, snart utkommer omtryckt ochi bokform, så har artikelns författare, med hvilken insändarens anmärkningar blifvit kommunicerade, nu icke velat ingå i någon vidare vederläggning, än att blott lemna några strödda noter vid sina tilifällen. Att insändaren på det hela skall påstå uppfostringsartikeln andas en viss skärpa, och nog ensidigt vill försvara det gamla, är hvad läsaren under fortgången torde fiuna.) Länge har striden hvilat mellan ifrarne för det så kallade gamla undervisningssystemet i fäderneslandet och dem, som hylla det, man såsom äess motsats gifvit namn af det nya, ja! allt sedan stora komitteen slöt sitt arbete om uppfostringsierken, såg man sällan eller aldrig någon skrift i detta ämne. Förfaktarne af det nya fingo, utom Carlberg, tvänne andra undervisningsverk inrättade att försöka sina åsigters användbarhet i det rent praktiska, och de gamla läroanstalterna arbetade allt fort att underhålla !; det anseende, de från fordna dagar förvärfvat. De nya undervisningsverken uppväxte från en risga början, bildade elever från första klassen i skolan till den sista i Gymnasium och bade slutligen hunnit så långt, att de afskickat några lärjungar till Universitetet, hvilka der i sina studentexamina erhöllo fullgiltiga, några till och med utmärkta betyg. AT denna framgång, som, om den ock till en del får tillskrifv.s institutionernes förtjenst, dock troligen finner sin förnämsta grund i lärarnes ?) duglighet och fulla ungdomsstyrka, har em förf, i Aftonbladet tagit sig anledning )att åter uppväcka den gamla striden och det med en bitterhet, som till och med under tvistens första tider var sällspord. Några ord i det af: förf. rättvisligen ganska vigtigt ansedda ämnet, med mera lugn, men mindre pikant framstallda, än de i Aftonbladet, skuile följaktligen ej synas ur sitt ställe, innan striden hunnit fullt uppbiossa och åter herata näring, mera från uppretade passioner ) än enkla sakförhållanden. Föf. i Aftonbladet börjar sina afbandlingar om Uppfostringsväsendet i Sverge med en uppsats angående Boktryckerikonsten och Folkuppfostran, den! vi har gå förbi, samt vända oss i ställe: till den andra stora serien af artiklar, hvilken inaehåller en framställning af de äldre Svenska undervisningsverken. Skolor och Gymnasier komma här först under pröfning, ifall så kan kallas ett räsonne-! ment, som tydiigen utgår ifrån att med de morkuste färger måla deras möjliga svagheter, men aldrig göra rättvisa åt deras flerfaldiga förtjensiter. Förf. synes endast vilja alla gamla skolors omslörtning, utan att besinna, det dylika våldsarn-! ma reformer ej kunna medföra något godt, då der! nya bättre ej genast är färdigt och i synnerhet då det ingalunda tycks vara eu afgjord sak, att deta nya är i allo bättre än dei gamla, utan möjligtvis delar de flesta menstliga institutioners lott, atvt i några fall vara bättre, i andra åter samre. Väl anser förl. saken afg ord och det så, att lärarnes personighet icke skulle göra särdeles till saken vid de nya uudervisoingsverken, utan att sjelfva institu ionen, blott cch bart som institutiop, kunde lemna en säker garanti för lärjungarnes bildning både till kunskaper och sedlighet. Han gär så längt, att han spår, det äfven med förflyttning af hela lärarepersonateu förhållandet dock efter flera år skulle vara detsamma vid nämnde undervisningsverk som nu. Men wvispå, att erfarenheten kunde utvisa något nelt annat. Blefve de bortgångne ersatte af ännu skickligare, så i kunskaper som undervisaretalent, örenande dermed den kraftfulla, men ock milda peronlighet, hvilken lärarekallet framför allt kräfver, å komma utan tvifvel de båda undervispingsveren att vinna på bytet. Blefve äter, ej oskicklige, nen utarbetade och i talent samt nit något unjerlägsne män de förras efterträdare, skuile ersrenheten snart visa, att det nya systemet bär iam sig lika mänga möjligheter till svaghet ikunkoper och diciplin som det gamla. Ja efter vår fvertyge!se, bestyrkt under 414 års tjensigöring vid ytt läroverk, beror det just genom dessa verks, avecklade method vida mer på lärarens person! gbet der, än vid våra gamla skolor och gym-asier. Ty de många friheter och lörändringar, jeiiva metbtoden tillåter, göra det visserligen vöjligt för en nitisk och med talent utrulad Järare, att verka omedelbarare och mera inividuelt på hvarje elev, men lemna ock tiilfälle t en mindre nitisk, mindre rörlig lärare, att hvila ig vid monitörsystemets nödbjelps-stöd och sålunda hängen gång vara litet nog i kännedom om eleernas kunskapsgrad. Derföre, utan att vilja föringa det nya systemets värde, men ej heller missktande det gamlas förtjenster, tro vi, att Förf. enera talar utan nog erfazenhet i dessa ämnen eller ck ej besitter den oväld, som är nödvändig, då nan tager till orda derom. Ingen förnuftig man, om nitälskar för undervisningens framgång i fälerneslandet, bör här fästa sig hvarken vid detls amla eller nya, den tager det goda hvar det finas ), och erkänner det som sådant, utan afseende få a mm mm mm LL OO ( OA -mm mA ec