Aftonbladet – 9 oktober 1839, sida 2

sJuti Riksgäldskontoret befann sig innen sista I Riksdags Statsreglering vidtog, hva:igenom bland rlunnat alla disposiuoner å öfverskotten afskeffades, deröfver Minerva vid Riksdagens slut mycket beskärmade sig. Ar 4855 var skulden, öfI verskjutande tillgångar och fordringar med ej I mindre än 2,763,220 Rdr 8 sk. 3 rst, tillkommen hufvudsakligast genom Ständernas medgörlighet vid 4830 års Riksdag att beviljs, attsnart sagdt icke beräkna tillgångarne annorlunda, än att hvad som ej förslog kunde genom skuldsättning fyllas. Skulden har således biifvit minskad med nära 2 millioner, oaktadt under samma tid Riksgäldskontoret måst afskrifva såsom oersatt förskowvt till fyllande af 485335 ars statsbrist 254,280 Rdr 43 sk. 40 rst. Deraf visar sig nogsamt skuggrädslan hos de män, som vid förra riksdagens slut, uppskrämde af ständernas oförskräckthet att vägra mängden af fordrade lanslag och, icke inseende, att deremut full tillgång blifvit beredd till de ouadvikligen erforlige, förutspådde den nya Statsregleringen ej bättre öde, än att blifva en anledning till en kort derefter inträffande urtima Riksdag. Går man likväl något längre och granskar RiksgäldsIkontorets ställning gen 34 Dec. 1828, eller inInan 4830 års frikostighet börjat verka, så erfar man, att Riksgäldskontoret vid den tiden icke hade större räntebärande skuld med återbetalande skyldighet än 50,160 Rdr utom Lånebankens fordran i rundt tal lika stor som den nu är elier föga öfver 4 millioner, då deremot skulden af förstnämnde slag vid 1838 års slut utgjords sina 800,000 Rår. I öfrigt bör ej lemnas utan uppmärksamhet att, ehuru enligt bhufvudboken för 4838, Riksgäldskontorets skulder efter siffran icke skola öfverskjuta dess tillgångar med mera än 939,104 Rdr 47 sk. 10 rst., är likväl förhallandet i verkligheten helt annorlusda; ty från tillgångarne böra afräknas följande deribland upptagne summor: Lånebiträdet till Hjelmare kanal och slussverk 460,000, derföre att afskrifning deraf redan vilkorhgen är lemnad. F.d. Assistenskontoretis återstående Lombardtond 40,4352, sisom bestämd förlorad att anse. Det vid 4329—18530 årens Riksdag beviljade kreditiv till upphandling af spanmål i missväxtår 4,000,000, derföre, att det som i ringa mån deref indyter åter utgår i nedsättningsväg. Det vid sista Riksdag anvisade fyllnadskreditiv 400,000, säsom efter Vanligbeten att anse såsom törr eller sednara förlorad. Uppå det vid 4829-4330 årens Riksdag anvisade lilla ereditivet lyltade 300,000, emedan det blifvit användt utan hopp eller fond till återfående. Uppå det vid sista Riksdag anvisade dito 3535,000, såsom användt till sådane ändamål, sozr icke gifva hopp om ersällning. Återstoden al bvad som hlifvit lyftadt på det så kallade koler:kreditivet 456,000, derföre att det iemnats, med vilkor, att återbäras inom 1858 års slut och att således det, som uå ej Influtii, kan såsom förloradt anses. Anslsget till en vattenledning till Carlskrona 83 335: 16, såsom utan återbetalniugsshyldighet. Eller i det närmaste en samman I summa af 3,000,000 Rär, som rätteligen ökar difforersen på det hela mellin skuld och tillgångar tll närmare fyra millioner Rdr. Om vi häruti missisga oss, är af större vigt att få utredt, än kanbända ningen föreställer sie; ly det är just under förevändningen af Riksgäldskontorets fördelaktiga ställning , och att således allt ken skaffas utan förböjd beskattning; (en skräck för de ofrälse stånden i syngerhet), som mängden af nya Siatsanslag fordras och genoimdrilvas. Således bör man ständigt från Samhällets höjder mer och mindre bestämdt antydas -— någon gång fi vit med tablåer visa det — attsekaiterna örligen, i stället att ökas, snarare minskas. Satsen skulle irsökas, unna någorlunda hålla stånd, så vida men hale att öfvertyga endest den mindre kunniga deen af folket; men Cen faller, om mean besinnar, ti alla Statsbidrag, vare siv dirckta eller indiekta, utgöra skatier, och att dessa äro i jemnt tigande, bevises blott 2ermed, att t. ex. Tull vedlem vid 1848 års Riksdag iese påräknades jögre än till 950,000 Radar och vid 48534 års liksdag till 2 millioner deröfver; att postmeden likaledes på samma tid blifvit uppstegrade rån 200,000 till 450,000 Rdr, stämplade papversafgiften från 250,000 till 320,000 Rdr och ränvinsbevillningen från 423,000 till 730,000 dr eller in totum indirekta beskattningen föröjd med 2,643,000 Rdr årligen under det den irekta eller den som utgår under namn afallhän bevillning bibehållit sig i det närmaste lia med hvad den var år 18148. Hvad som, ehuru af mindre vigt, alltid måste draga civ NNNMmMärksamhet. så länge orsakerna