Aftonbladet – 2 oktober 1839, sida 2

att det framställes såsom en nödig mesyr mot förlust, eller såsom ett medel till vwvinst, så sättas spekulanterna i nödvändighet att bevisa hvars förlusten varit, och att oen verkligen upphör, eller hvars vinsten blifver, och att den verkligen utfaller; hvar och en kan gå bestämma sig att gå in i företaget elier bära sin förlust, eller afstå från vinsten, så vida han ej öfverbevises, att sistnämnde utvägar medföra en positif förlust för de öfriga medlemin2rne. I fråga om sättet att fördela de kommunala prestationerna, måste msn föjja den allminna rättsgrundsstsen, att en hver deltager i börsen i förhållande till de förmäner han njuter. Staten slumpar ej sällan vid förde.ningen af pålagorna — och den grund staten för deras utgörande föreskrifvit, måste äfven vid förvelningen af statsbördorna inom kommunen följas — men komwmunen miste i alla mål komma det rätta närmare, således äfven i fördelningen af alia pålagor eller prestationer. Hvarje sidan måste dedföre nödvändigt hlassifieeras efter det föremål, för hvilket den är besiärad, och det som för ett ändamål anslås, icke dragas till ett annat. Man fördelar dereiter bördan först på dem, och endast dem, som hafva andel i det bestämda föremålet; sedan förd-las den emellan dessa efter den större eller mindre fördel enhvar deraf njuter, hvarvid åter hushållens storlek eller lefradssättet oftare kummer att tagas till grund, än förmögenheten. Detaljerna härvid äro! ofia ganska lunkiga, och detta bevisar åter att stiftandet al kommunallagar och kommunalstyrelser? cckså är kinkigt. Hvem har ej t. ex. hört de många olika meningarne angående gatläggningen i bufvudstaden? Alla, säger man, bafva ju nytta af dem; men det tycks, att den som sliter dem blott med sina skor, ej kan åläggas samma bidrag som den, hvilken frestar dem med tunga vagnar och spann; att husägaren, som genom en ny gatas upptagande eller förbättringen af en gammal, ökar värdet af sitt bus, bör betala mer än hyresgästen, som dervid ej bar minsta fördel. Man har föreslagit att lägga en taxa på bryggare och bagare för deras iunga fordon; men de invända med skäl, först att den derigenom uppkomna fördyringen af bröd och dricka, skulle sätta dera ur stånd att konkurrera med bagare och bryggare från andra orter, och för det andra, att man i allmärhet ej nöter gator precist i samma proportion, som man förtär bröd och dricka. Rättvisare vore att ihågkomma dem, som bålla hästar och ekipager apå stat som man säger. Någon rättvisa i fördelningen är likväl aldrig att vänta så länge hufvudstadens kommunalmakt usurperas af några få till korporation förerade personer. Kommunalmaktens) beslut äro imedlertid i hvarje fall underkastade kontroll af statens lagar och kan ej, emot den dermed missröjdes besvär, gå 1 verkställighet vid andra än dessa bestämda fall. Man har läsit påståenden, att kommunalimakten härigenom göres sallicles onyitig och kraftlöss men man torde böra bhesinna, ett ett motsatt förhållande vore stt genom koramunerna införa 1 stöllet för att motarbeta despotismen. Ivad skulle det gpagna medborgaren att vara mediem af en fri stat, om han hade despotismen inora sin kommun, och hvad skulle kommunalrnakten gagna honom i en despotisk stat, om den vore lika absolut som statsmakten? Det är just i kommunen man miste förebygga det, som efta intröffer i staten, eller att en eller fleras nytta ej blir enskildes förlust, det är der man bör hafva allas övertygelse med sig, och ingen förtryckt minoritet finnas. Detta leder till ännu en friga, den om pluralitetens beräknipg inom komrmenen; den är ika svår som vigtig och förtjenar si:t eget kapitel. Här anmärkes blott, att genom en riktig efter föremålen bestämd klassifikation sf dem, som i hvarje beslut äga deltaga, redan mycket är vunnet. Frågas nu hur en kommunalstyrelse, efter den hittills gängse förestälningen, eller såsom en delegation af makten till några få persener, skall inrättas, så torde läsaren snarast svara, att derom intet bestämdt af det hittills sagda kan slutas. Kan hönda sutar man i stället, att en bestämd norm för en kommunalstyrelse icke innes, att komrauner gifvas, som kunna styra sig utan att delegera makten till nigra få personer, att nödvändigheten af en sådan delegation, så väl som formen för densamma beror af kommunens beskaffenhet och framför allt af dess eget bepröfvande, samt att alltså stalsmakten i detta hänsesnde väl kan råde, men ingalunda befalla, Dessa äro just deslutföj vi sjelfva dragit, och de innefatta, efter vår åsigt, de första, med hänsig st till opinicner, Pe JToOoFP: TL eka AA