Aftonbladet – 25 september 1839, sida 3

Semilasso och de egyptiska fellahs. Andra Artikeln. Alla turkiske furstars, men isynnerhet Mehemed Alis, förnämsta regeringsmaxim bar alltid varit: Ruslica gens est optima flens el pessima ridens bonden är bäst när han gråter och sämst när han ler). Penningar, sade han sjelf i Söuf till Semilasso, agör menniskan stolt och oregerlig). I dessa ord ligger hans statshushällningshemlighet. Semilasso ser det likväl icke i sin underdåniga submission, och tror, att frasen endast angår Britterne. Denna föreställning är imedlertid så outplånlig i ett österländskt furstebufvud, att sjelfve Mehemed Ali, så klok och slipad ban än är, skulle bli skrämd med alla sina regeringskonster och på förhand se spelet förloradt, om folket hos honom, som i Europa, vid middagstiden hade en god måltid, en ordentlig klädnad på kroppen och någor penning i fickan. Men han vet äfven, huru svårt det är för en regent, att till jomnbredd med tur kiskt regeringsarmod nedtrycka ägarna af en rik! välsignad jord, sådan, som Nildalen, och att q varbålla dem deri. Egyptiska bondfolket synes honom så sammanväxt med den feta nilgytian, så outtömligt produktift, att den minsta lindring i skatterna och utpressningarna genast skulle alstra en skadlig uppsvällning af safterna och en förvexling af den näringsrika stammen. Mehemel Ali tror att äfven den mest raffinerade skattkammareföreståndare ej förmår helt och hållet utplundra Egyptierne, och deri har ban till en viss grad rätt Den nakne Fellahn, som försmäktar under sväl och piskslag, säger nemligen ännu med en lemning af hopp och sjelfkänsla: Låt oss endast tre år efter hvarann vara herrar öfver vår jord, för att, ef. ter vår insigt, göra afkastningen oss till nytta, och vi kunna betala Mirin och bli allesammans rika., Det andra hindret mot Egyptens fullkomliga utsugande ligger i perioden före Mehemed Ali, de