Aftonbladet – 25 september 1839, sida 2

de högre kretsarne upptagne resandes berättel. ser om tillståndet i ewt land, hvars språk de ej förstå, med hvars innevånare de ej umgås, af hvars belägenhet de endast se det förgyida och fernissade skalet i några granna salonger, eller hvarom de inhemtat några högst ensidiga underrättelser genom sjelfva beberrskarens nådiga kommunikationer. Skulle man tro der, så vore allt förträffligt, intet land kunde vara bättre styrdt, intet folk lyckligare än det, som har den oskattbara sällheten att lyda under deras spira, hvaremot medaljens frånsida icke sällan framställer en alldeles motsatt bild. Men ser, att Mehemed Ali, ehuru han blott kan några ord Fransyska, i detta fall förstår sin sak lika väl som någon Europeisk regent, hvilken talar nämnde språk med full färdighet. Han vet, att några artiga fraser, ett nedlåtande umgänge och en liten föga kostsam uppmärksamhet åt den främmande gästen, rikligen vedergälles honom genom dennes beundran och det lof han vid sin återkomst skall utbasuna öfver den ynnestfulle monarkens böga egenskaper och orättvisan af de klagomål, några illasinnade frondörer utspridt öfver honom och hans styrelsesystem. Äfven finner man af denna skildring, huru dyr regenternes ära och utvidgningen af deras makt ofta blir för folket, hvars välstånd och trefnad hopkrymper till en oändlig litenhet i samma mån regeaternes storhet växer. Denna kan imedlertid någon gång vara en tröst för nationalfåfängar, som tror, att morarkens glans återstrålar på hans undersåter; men hvad skall man säga, om icke ens detta blir fallet, om folket i ett sådant land icke en gång med sitt lidande och sina uppoffringar köpt denna stolthetens tillfredsställelse och om staten ech dess regent äro lika litet aktade utom sina gränser, som nationen inom dem välmående och belåten? km—— -: fe ekav es RE