Aftonbladet – 23 september 1839, sida 2

Drev, Uldh alvel 191 andan OCh karasteren af dei hela? Men om Statsråd och Statssekreterare kunna genom reservationer till protokollet anses fredade för all ansvarspåföljd, de sednare endast med undantag af de fall, der åtgärden strider mot grundlagens bohstaf; om sålunda händelser kunna inträffa, då den juridiska ansvarigheten äfven för de mest bakvända (eller förderfliga åtgärder uppbäres af ingen, och desse Herrar genom en sådan reservation anse sig vara befriade äfven från den moraliska; på hvem blifver då denna kastad? Jo, på Konungen, asomp, säga de, aallena besluter., Hvar och en begriper likväl, att detta icke är något konstitutionelt regeringssätt, utan ett oäkta mellanting, ett sken på papperet, som icke i längden kan fortfara i samma skick. Antingen måste man rent al erkänna, att Sverges regering icke är lagbunden, utan enväldig, och att intet hopp finnes att få den lagbunden, enär ingen rådgifvare ansvarar för Regeringens handlingar, mer än han sjelf vill och behagar. Men då måste i och med detsamma all yttranderätt helt och hållet inskränkas, så att intet klander eller granskning af regeringsåtgärder vidare blifva tillåtna, samt att folket lemnas i mörker om allt annat, än Regeringen sjelf behagar låta komma till dess kunskap. Det får då finna sig med de gamla willusionernan. Eller ock måste ett tillstånd inträda, hvarigenom ansvaret för felaktiga åtgärder eller ett dåligt system i alla händelser träffar Rådgifvarne, icke Konungen, och detta kan endast ske på det sättet, att Rådgifvarne anses vara de, som handla och besluta, fastän det sker i Konungens namn, samt att de kunna tagas för hufvudet, utan att reservationerna längre få gälla såsom en undskyllan uti konstitutionsutskottet, om de också alltför gerna kunna stå i protokoliet. Lyckligtvis — och detta förtjenar att noga läggas på minnet — är för tillvägabringande af en sådan förändring i åsigterna om vilkoren för ett lagbundet regeringssätt, ehuru ofantligt stort steg framåt den skulle innefatta — ingen ny redaktion af regeringsformen erforderlig. Visserligen säger bokstafven, alt Statsråderne kunna reservera sig och deriigenom frias från det juridiska ansvaret. Men detta hindrar alls icke konstitutionsutskottet och ständerna att finna, det Konungens rådgifvare icke ådagslagt de egenskaper, det anit, skicklighet och drift, som man har rält alt fordra hos en regering, hvilken så till 24, delar ensam bar landets välfärd 1 sina händer, som vår regering. Alltsammans kommer här, såsom vii början af uppsatsen uttryckte oss, an på, hvilka tänkesätt majoriteten hyser. I sjelfva verket måste man också tillstå, att ehuru många temligen tydliga omständigheter föranleda, att de med styrelsen belåtne, om man ock räknar ihop alla afdelningarna, förtjuste, belåtne och balfbelåtne, icke utgöra majoriteten, så har likväl alltid, såsom skäl hvarföre systemet icke blifvit förändradt, åtminstone kunnat förebäras den omständigheten, att ständerna ännu aldrig, genom tillämpning af 407:de paragrafen, bestämdt och uttryckligen fordrat det. Häruti ligger utan tvifvel ännu n anledning, att betrakta frågan om en styrelseförändrings tillvägabringande genom en opinionsyttring från ständerna såsom den första och vigtigaste riksdagsfrågan, emedan landets tänkesätt derigenom likasom in nuce kan uttala sig, och det måste vidtaga denna utväg såsom det enda vilkoret för att komma till ett mål, om majoriteten vill reformerna. Laga blott att 407 S:n en gång blir tillämpad, och man skall få se, om det ej gör godt för det kommande. Betraktar man nu ställningar och förhållanden samt de verkande driffjedrarna inom sjelfva styrelsen något närmare, så kan det icke undfalla uppmärksamheten, att utom de direkta anmärkningar, hvilka tilläfventyrs kunna göras mot sjelfva konseljens s. k. ansvarige ledamöter, ligger äfven ett annat systemet till Jast hos den ena opinionen deruti, att man på styrelsens anda och karakter tyckt sig förspörja en märkbar och ständigt verkande inflytelse, som har sitt ursprung utom konseljen. Det är icke någon k: binettsherlighet, utan en bekant sak öfver hela landet, att den man, som i det dagliga umgänget står närmast Re. gentens person, nemligen Hans Excellens Hr Grefve Brahe, alla dagar uti Riksmarskalksrvmmen gifver formliga audienser ät en mängd personer af alla klasser, som hafva något att söka xe Tess a EE KR