Aftonbladet – 19 september 1839, sida 2

riella eller prosaiska, utan tvertom som förarbetare, oundgängligen nödvändiga att grundlägga er större rättvisa inom våra secieila förhållanden, en bättre tid, hvars frukter kommande siägter skolö skörda.n aMen när man hos hvarje menniska med klart förstånd och sund tankekraft måste förutsätta ett sådant intresse för den tid, hvari vi lefva, en sådan uppskattning af dess system och ansträngningar, hvad bör man då ej kunna vänta och fordra af den, sem gör anspråk på det stolta skaldenamnet? Visserligen en icke ringare grad af menniskokärlek och patriotism, mena derjemte ett ännu klarare begrepp om sin tid. Han kan, till följe ai sin nödvändigt högre bildning, ej vara obekan! med äldre och nyare tiders historia, och säledes ej heiler okunnig om den strid, som det vaknande medvetandet och insigten af sanning och rätt blanc alia civiliserade nationer nu i mer än sex decennier fört mot gamla trångbröstade förhållanden. mot det ena ståndets förtryck under det andra. mot den ena individens öfvermakt öfver den andra; en strid, som, ledd af den allt styrande Försynen, om än för ögonblicket förd med mindre kraft, likväl aldrig skall upphöra, utan ständigt förnyas, intill dess rättvisan segrat och dess röst erkännes såsom enda rättesnöret för alla samhällsförhållanden. Striden för mensklighetens utveckling och framsteg är för den sanne skalden tidens grundtendens; hon innehåller för honom en oändlig fond af poesi, liksom hvarje stort bemödande som fordom satt menniskoslägtet i rörelse och åstadkommit vigtiga verldshistoriska resultater. cEgoister och prosaiska menniskor se och ana endast materiella bemödanden i tidens långsamma men säkra framsteg, men nar våra så kallade poe: ter icke heller se och ana något annat deri, mån: ne de då äga giltiga anspråk på skaldenamnet : dess högsta och ädlaste betydelse?,