Aftonbladet – 16 september 1839, sida 3

ringare och gräfvare suto och trakterade sig litet, förr än solen gick neder, bar torphustrun KEjerstin in en vedfamn i salen, der han låg lik. Förr än hon kom in och slog neder vedfamnen, satt han uppe i likkistan, sägandes till henne: cHustru Kjerstin, gif mig mina byxor och tofilorn, bvarvid hon föll, dånande af häpenhet, ned med vedfamnen och stötte sig ganska illa mot tröskeln, hvaraf hon hade länge ondt. När jag såg henne ligga omkull, sprang jag till benne ur stallet, som var gent emot salsdörren, undrade, kvad henne felte, efter hon låg liksom död på golfvet. Då jag kom dit, sade Löjtnanten till mig: Gif mig Olle mina byxor och tofflor. Jag kom bäfvandes och bäpen med bans svarta sammetsbyxor, men i detsamma lyfte han benen ur likkisian, då kälen och något blod af honom runnit, såsom ock mycken svett, sägandes: aHvad är det jag ligger här ?n cLöjtnants far, sade jag, J hafven legat lik. cÅA intet;, svarade har, du säger intet sannt. Då vände han sig om och såg på sig, sägande: aJag undrar om det är sannt. aLöjtnants far, sade jag, kom och följ mig i andra stufvan! då rådde han intet med beren, utan befallte mig gå efter en stadigare person, men ingen ville våga sig till honom. När jag nu kom inledandes med honom, der likgräfvare och ringare trakterades, talte han med dem, som då blefvo så rädde, att de uti räddhågan sprungo några omkull sig, emedan de öfver hvarandra uti dörrar trängdes: då Britta i Rullbo stötte näsbrusken af sig, hvarföre hon blef kallad näslösan, så länge hon lefde. Många lefva än i dag, som henne så sågo, kände och talte med henne härom. Löjiranten sade: avaren intet rädde för mig,, och tog sina kläder på sig. Hans fru lade sig till sängs, men söp sig drucken och bättrade sig intet haraf. cEmedan Gud har gifvit mig igen min själ, sade Löjtnanten sedan till mig och drängen, så faren ästad och sägen dem alla återbud, som budne äro till mitt graföl. Komma de alla, som äro budne, vilja de hafva något till bästa. Jag red derföre hela natten uti mänskenet, under en stark vinter, men litet snö, till Balund, till Brunsby, till Ihrsta, hvarest kyrkoherden 3) intet ville tro mig, förv än han kom dit. Domaren och kyrkovärden, Matts Ersson, hvilken var som en fogde på Nible, skref bref, som vi hade till undervisning, vittne och efterrättelse. Färling hade sedan ändrat sitt lefverne, varnat folket för all erättfärdighet, lögn och sin nästas förtal, med mera, förmanat dem till bot och bättring, har ock bedit tre gånger om dagen på sina bara knän på jorden eller på isen, vid en sten, som står vid Nible grind åt Råcksta :). Sedan har han dem förlikt och betalt, som han visste sig tillförene gjort något förnär, och således sitt hushåll dermed utblottat. Sin kosteliga svepning har han låtit bort, och vardt sedan med ringa förnöjd. När Löjtnanten sedan blef död, vet jag ej visat, men tror att han har lefvat derefter ett och ett halft år), emedan jag hösten derefter, Mikaeli tid, kom i tjenst hos Gustaf och Johan Ovxenstjerna, Herrar till Hedensberga, hvarunder mina föräldrar lågo och gjorde dagsverken. Här uppå for jag med dessa herrars informator till Drunthem, hvilkas bror var der landshöfdinge, och när jag hit kom hem, har Löjtnanten andra gången blifvit död. Så i sanning vara betygar. Olof Larsson. från Fahlun, efter afsäld spanmål, vid pass den 17 Oktober, slutes, att Löjtnanten, som uppvaknade antingen sjelfva Andersmässodagen, eller en dag förr eller sednare, hade då liggat död öfver sju veckor. Här synes ock troligast, att Löjtnanten, efter den tidens vanliga sed, skolat begrafvas med likpredikan, hvilken, med sfväga slägtingars förväntande, eller ock för andra orsaker, fordrat så långt uppskof. 3) Det synes vara likt, att denna prestmannen har varit anlitad att göra likpredikan. :) Pastor Borg berättar, att han för 46 år sedan hört af en 90åra man, Rudkungen kallad, att Färlingen blifvit, sedan han var död, lefvande igen, och att han, för det han derefter ej mycket umgicks med någon, utan gick utom knutarna och läste, blef kallad Nible-Skrubben. :) Att Färling blifvit död år 4666, ses af dess likfana af svart Armoisin, som år 41734 föll ned, och nu förvaras i Tillberga kyrkoskåp, hvarpå dessa orden läsas: aKongl. Maj:ts Trotjenare och Löjtnant öfver Westmanlands kavalleri. Den ärborne och manhaftige Israel Olofsson Färling är född år 4587 den 8 Augusti ocb afsomnade den 2 Februari år 4666. Gud förläne honom en fröjdefull uppståndelse. oo orm HANDELSocH SJÖFARTS-UNDERRÄTTELSER: