Aftonbladet – 16 september 1839, sida 3

VV Jo dnn och kommer att begagnas för ångfartygsbogsering. Uti 45:de häftet af Conversations Lezxicor der Gegenwart, som utgifves hos Brockhaus : Leipzig, förekommer bland annat äfven en kor anteckning, rörande Majoren J. A. Hazelius hvarvid blard hans memoranda uppgifves, at han är författare till åtskilliga politiska upp satser i Statstidningen, och deribland af der bekanta, som kallades en af dagens frågor. De intressanta härvid är en anmärkning, att denn: uppsats säges hafva med framgång bekämpa den af oppositionen uppställda åsigten, att Ko nungens Rådgilvare hos oss borde betrakta: såsom Ministrar i detta ords Engelska oelt Fransyska bemärkelse, och att han visat, at denna åsigt stridde ej blott emot andan utar äfven emot ordalagen i den Svenska statsför. fat.ningen., — Vi undra om Hr Hazelius vil öppet kännas vid denna uppgift? Det står äf. ven att berörde skrift vunnit ett stort bifal genom en klar uppfattning och en lefvandt framställning. — Hvad bifallet beträffar, så lä rer det väl egentligen inskränka sig till etter. kännande af författarens mod, att genom tem. ligen cyniska sofismer och hårdklyfverier hafv: velat uppträda såsom den antikonstitutionell: sakens kämpe. DEN SKENDÖDE, en gammal historia ut kyrkoboken i Tillberga a Westerås Stift. Det förunderligaste af alla exempel, som mij blifvit bekante uti detta ämne, har jag bekommi af Kyrkoherden uti Tillberga Församling i We sterås Stift, välärevördige Herr Magister Petrus Borg, hvilken mig meddelt följande utdrag utu kyrkoboken, om Löjtnanten Israel Olofsson Färling som den 2 Februari år 1666 blef död på Nible ut Tillberga. Löjtnant Färling var, uti lifstiden, en ganska svår knapp, snarsticken och sträng man. Fast han va gammal, lefde han dock öfverdådigt med sin hu. stru, uti träta och oenighet, sus och dus, så at de eck slogos sins imellan. Ty hon söp så, at han måste läsa igen kistor och skåp för henne hvarföre hon önskade honom ofta döden. Och som de voro så bittre och arge, hade de mycket ondt efter något tjenstefolk, det de ej fingc när in till, utan långväga ifrån, undantagande mig barnfödd i Westerås. !) Åtta dagar efter Mikaeli; befallde Löjtnanten i Nible, som var då sjuklig drängen Pär Olofsson och mig, att vi med tre kärror skulle fara till Fahlu Bergslag att sälja säd. oeh ändtligen så laga, att vi kunde få god skäl derför. När vi då kommo hem på nionde dygnet funno vi Löjtnanten vara död, och ligga hel stel: bänkelåren, som stod i salen, der ingen eld var. Så snart likkistan var färdig, lades den döda kroppen deruti och sveptes i svart tubin. Första Söndagen i Advent skulle han med likprocess begrafvas. Lördagen näst förut ?), medar 1!) Den mannen, som detta berättat, hette Olof Larsson, har den tiden tjemt hos Löjtnantan, och ble omsider kyrkovaktare i Tillberga, och lefde några år, sedan Pastor Borg kom till församlingen år 41732. Berättelse härom har tillförene funnits i en hvit kyrkans bok, hvilken trovärdige män sagt sig hafva sett i Pastor Erlanders tid, som blei död år 4747. En attest derpå har Pär Andersson gifvit, som varit klockare i Tillberga, allt sedan år 4692. Denna bok, som på nådåret syner blifvit utlänt och ej återställd, är förkommen; men emedan Pastor Borg fann en dylik berät: telse härom skrifven hos Hofrättsrådet Hr Baror Olof Tegner på Hållby, änskönt ej så omständlig som denna; ty lät han, jultiden år 1734, uti Kyr korådets närvaro, sedan Olof Larsson blifvit på det kraftigaste föreställd, att intet annat säga än det han kunde med godt samvete lefva oc dö på, honom Olof Larsson aflägga det han visst i saken, hvilket Pastor Borg då införde i kyrko boken. Pastorn berättar ock sig hafva, åtskillig gånger, försökt denna Olof Larsson, om hos ho nom vore någon tvätalan; men har hos honon sådant ej funnit. År 4937, den 21 Söndagen ef ter Trinitatis, har Pastor Borg, vid ett fullsat bord hos Kronobefallningsmannen, Erik Bjur pi Nible, varit tillstädes tillika med dåvarande Hä radshöfdingen, Herr Assessoren Carl von Chri stiersson, Assesoren i Kongl. Svea Hofrätt, Her Eric Wilhelm von Christiersson, Landssekrete raren, nu Assessoren, Herr Bengt Fortelius och Hofjunkaren Hr Baron Csrl Tegner, hvil ken sistnämnde äfven sedam i kyrkoboken be styrkt upptekningen, som af Pastor gjord är, at den är alldeles enlig och enahanda med Olo Larssons berättelse. Vid samma tillfälle har of vanbemälde Assessor Carl von Christiersson för mant Olof Larsson, intet annat säga om Löjt nanten Färlings död och lefvande, än han mej