Aftonbladet – 16 september 1839, sida 2

— RAN EE nn Det är ett glädjande bevis på en allmän and och nit för fosterlandets angelägenheter, at den tänkande och bildade delen af allmänhete i landsorterna redan någon tid, innan riksdags kallelsen utfärdas, börjar diskutera frågan on riksdagsmannavalen. Man tyckes också öfver allt börja inse, att dessa val aldrig, alltsedai 41809, varit mera maktpåliggande vid någo riksdag, än denna, och att, i samma mån, son det närvarande systemets persenal och aallena styrandets, anhängare befara, att den första verkligt allvarsamma opinionsyttringen från fol kets sida mot deras läror och inflytande, mt torde inträffa, samt derföre skola uppbjuda all: möjliga medel, för att, åtminstone på omvägar kunna sönmdersplittra representanternas krafte och förekomma den effekt, som dessa, i fall dc blifva förenade, ej kunna underlåta att med föra, i samma mån måste äfven alla de, son äro öfvertygade, att en förändrad riktning a systemet icke är möjlig utan en förändrad råd. gifvarepersonal, och att en sådan ej kan erhål. las, utan ett kraftfullt bemödande från repre. sentationhens sida, äfven vara på sin vakt, at söka erhålla sjelfständige och redlige representanter, som ieke låta tjusa sig af fagra ord, handtryckningar och invitationer, eller af någonting bedas ifrån uppmärksamheten på den vigtiga hufvudsak, de hafva att bevaka. Genom enskilda bref hafva vi redan erfarit, at! presterskapet i flera stift i detta afseende lång! för detta börjat rådgöra med hvarandra, och