Aftonbladet – 13 september 1839, sida 2

dillsetdtend USD Dutjdu AUllcAKtdle Det återstår likväl ännu en sak, för ait gifva fullkorelig helhet och konseqvens åt Hr Geijers system. Dei är en stor och en vigtig omsiändighet, att en man, sådan som hon, erkänt och med sin historiska fackla bättre än någon före honom belyst det foktum, att massan af nationen, eller hvad men egentligen killar der arbetande klassen i Sverge, — de som med sina händer arbetat åt andra — ifrån århundåraden befunnit sig uti en underordnad och förtryckt belägenhet genom sjellva förfettuingarna, och att begrepper om medborgerliga rättigheter, så vidt de skola jemväl omfatta hHegreppet om jemnlikhet inför lagen, egentligen icke existerar för denna stora del af landets befolkning. Men Hr Geijer har ännu ett Rubieon att passera, och vi tilistå det vi tro, att nationen, som nu har sina ögon så mycket fästade på honom, väntar af hans Svenska bjerta, hans mod oeh hans heder, att han skall göra det, skulle än dertill fordras någon försakelse af personliga böjelser. Vi tro, att han, under fortgången af sina forskningar i samhällets inre, skall snart nödgas komma till det erkännande, att de sociala förbållandern2 eller missförhållanderna ieke utgöra någon afskild del eller något för sig sjelf bestående helt inom samhället, utan att de på det närmaste Länga tillsammans med de politiska: vi tro, att Hr Geijer skall innan kort komma att visa oss ur historien, att den stora massans ständiga lidande, skattskyldigheter och släp för sir lifsbergning hufvudsakligen bärledt sig deraf, att denna massa aldrig i sjelfva verket, om än på papperet, haft några representanter, som förmått försvara och göra gällande dess rätt; a:t vår historia endast är en fortsatt tafla deraf, huru konungarne och adeln, vare sigl. krigs-adel, huf-adel eller egendoms-adel, ömsom : slitits om bytet af folkets svett, ömsom i go-l do skiftat det sins emel:an, likasom krigsknektarne, enligt religionshistorien, skiftade kjortelen, och att massans förtryck i socialt hänseende alltid varit större i samma mån, som makten varit mera godtycklig i politiskt, varel. sig att den legat i händerna på en konung med dess favoriter eller på några aristokrater med deras nepotism och relationer. Nationen väntar slutligen att se, huruviaa icke Hr Geijer, i följd af allt detta, skall komma att tillhöra deras tro, som anse en pånyttfödelse af sambället i stort, till sann trefnad och förkofran, aldrig kunna äga rum utan att det renade demokratiska elementet erhåller ett verkligt inflytande i den politiska organismen; att detta är det första vilkoret, och att det öfriga sedan icke blir så svårt att erhålla. Författaren af dessa rader pårainner sig, huru han en gång under sin akademiska tid hörde Hr Geijer, på en föreläsning öfver Svenska historien, yt:ra ungefär följande: aatt det vore en bland de vackraste sidorna i vårt fosterland, att torparesonen, då han obemedlad och värnlös vandrar ut från den låga fädernehyddan vet, att vägen står bonom öppen äfven till statens högsta äreställen. Förf. mins buru hänryckt han då blef af denna vackra fras, — som troligen sades vida bättre af H: Geijer än vi här kunne åtfergifva den: skada bloit. att det var så mycket poesi, och så liten verklig het devuti, att det var, likasom så mycket annat vackert hos oss. endest ord, ord, ord! Deita har nog ätven Hr Geijer sjelf sedermera insett, och att göra orden till verklighet, se der något, som ännu återstår, och för hvilket man hoppas, att Hr Geijer skoll biifva en stark kämpe. Men detta är redan cen allt för ling ingress till det utdr:g vi hade ämnat gifva ur det ifregavarande Augustihäftet, och hvilket lyder sålunda: cArbetet har hos oss aldrig varit tillräckligt adladt genom sig sjelf. Det har blifvit det genom en privilegierad peson, som dermed befattat sig. acLänge nog låg ock både arbetets och arbetarens värde i adelig tjenst och fördel. Ty adeln njöt länge i Sverige, utom besittningen af rikets alla högre eller i allmänhet mest lönande embeten, äfven I I fri handel med egna produkter, rätt att inom egna; områden under näringsfrihet ) dem förädla, frihet I I eller lättnad i beskattning, i tull, samt i kommuI nikationer och resor, — med ett ord, på förhand H allt hvad nu mer och mindre yrkas såsom allmän rätt cAlla våra förädlande näringar ha varit för myc-! ket bihang till frälset. Det är under denna synpunkt de alla blifvit privilegierade, eller antagit natur af personliga företrädesrättigheter, med allt för liten verklighet af den sanna titel, sem ett, la Aamann 3 al hadrasa ace Lan äfvan an Elråmästa