Aftonbladet – 10 september 1839, sida 2

anmärkes såsom en mycket större proportion, än i någon del af Stora Britannien eller äfven i Irland, oaktadt, enligt hvad Hr L. yttrar, öns lilla befolkning af 40,000 personer undervisas af icke mindre än 93 prester. — Vid betraktelsen öfver detta förhållande ledes Lan till det yttrande, att adålig styrelse och lagstiftning, samt en dålig social organism äro de stora demoraliserande driffjädrarna i menskliga samhällen; att dryckenskap och okunnighet äro endast sekundära anledningar, samt ofta ieke så mycket orsaker till, som verkningar af, låga moraliska begrepp, och att det ligger en oförlåtlig inkonseqvens i många hederlige och uppriktige mäns uppförande, som önska motarbeta osedlighet och brott, men likväl sätta sig emot alla reformer och förändringar i politiska och sociala inrättningar. Han återkommer äfven här till den satsen, att det onda till en hufvudssklig del hörrör från det tvång, som de många olika slagen af privilegier och prohibitioner lägga på de lägre klassernas tid, arbete och egendom; med ett ord, uti det trälaktiga tillstånd, hvari sjelfva massan af folket befinner sig. Denna nedtryckta ställning i borgerligt afseende, dessa restriktioner af förmynderskap i allt, som angår ett fritt bruk och användande af hvars och ens idoghet och egendom, verkar äfven i moraliskt afseende på ett så ofördelaktigt sätt, att det icke ens kan förekommas af undervisning i kristendomen. Om denna tanka är riktig, säger Hr L., så gifver den också ett klart bevis på värdet af sådana reformer i borgerligt hänseende, som medgifva hvarje samhällsmedlem dess billiga och naturliga politiska rättigheter, hvarhelst dessa blifvit inkräktade och kringskurna genom konstlade fördelningar, klasser och organisationer från mörkare tider; det visar, huru nära sambandet är mellan moralen och politiken, och att de grundsatser, hvilka vanligen kallas radikala, stå i en noga förening med religionens fordringar och sedlighetens inflytande på menniskornas handlingssätt., D2 många gudfruktiga och välmenande personer, som göra sig en ära af sina konservativa åsigter i alla riktningar och sin farhåga för reforraerna, borde häraf inse, att de invecklas i en motsägelse, då de försvara bibehållandet af samhällsinrättningar, hvilket måste tillintetgöra frukterna af de bästa försök till kunskapers och religionens spridande ibland menniskorna., — aDet är,, fortfar han, atydligen ingen brist i det Svenska folkets fysiska belägenhet, som åstadkommit nyssnämnde ovanligt bekymrande förhållande, utan bristen ligger i deras borgerliga och politiska vilkor. Jemförd med en arbetare på! landet i Skottland, är den Svenska bonden bättre försedd med sina fysiska behof; han bor bättre, har i allmänhet bättre föda, och lättare tillgång till vedbränsle, men bans gård kan knappt kallas hans egen, ehuru han rår om den till namnet, ty den är tryckt af en hop pålagor af så gammalt ursprung och af sådana onera till de öfriga klasserna i samhället, att dessa bördor, likt tionden hos oss, hafva blifvit en verklig andel, som dessa klasser hafva i hans egerdom., aSvenska folket har dessutora icke någon fullkomlig samvetsoch tankefrihet och äger icke rättighet att i religiöst afseende skilja sig från den rådande kyrkan, ehuru tolerans skall existera till namnet; ty en person, som icke är döpt, konfirmerad och undervisad at presten i församlingen och har betyg deröfver, admitteras icke i någon kyrka till nattvarden och får icke en gårg gifta sig, eller utöfva någon hbandling i det offentliga, som tillhör en sjelfständig medborgare; han är i korthet sagdt, I visst afseende satt utom lagen ). Hans frihet i handling är äfven inskränkt af ett pass system i likhet med det som existerade i Frankrike efter konskriptionens införande, pi let icke någon konskriberad skulle rymma, oeb avilket hindrar fri konkurrens och eftersökanle af arbete., aPersoner, som tjena hos andra, äro undersastade stryk af sina husbönder för försummele i tjersten, och denna husaga är sanktionead genom lag till och med af den närvaranle regeringen. Härigenom är hela denna klass edsatt till trälens belägenhet, som af sin here kan handteras nästan efter behag., Hade Mr Laing qvardröjt längre i Sverge, me oe a . 3 22 .