Aftonbladet – 6 september 1839, sida 3

mellan våra byar, ådsagalägga mitt mod och min duglighet. Då jag uppnått mitt nittonde år, då min fader redan var död, yppades likväl för mig en ännu större bana. Grekiske sjöröfvare hade begått åtskilligt öfvervåld, och min morbrer, som åtskillige turkiske godsägare önskade bringa i förderf, fick, genom deras föranstaltande, beallning, tt med ett litet, Sultan tillhörigt krigsskepp uppsöka desse röfvare och störa dem i handtverket. Han måste lyda, men begaf sig först till Paschan, ntt föreställa denne, att hela hans egendom skulle bli förstörd, om han nu måste öfverze den så hastigt på obestämd tid, då ingen fanns inom hans familj, åt hvilkan han kunde anförtro den. BDerjemte förebar han sin egen oskicklighet till eu dylikt befål och iakttog tillfället, att i sitt ställe härtill föreslå mig, som vore van vid kriget och af ett djerft lynne. Det lyckades honom att öfvertala Peschan; jag sjelf begärde ingenting bättre och hade verkligen den lyckan, att icke blott drifva röfrarne på flykten, utan äfven, efter ett kort förföljande, äntra deras fartyg och att göra alla dem till fångar, som ej stupade. För denna bragd blef jag, redan vid mitt 20:e år, utnämnd till turkisk skeppskapten. En sådan bhbastig lycka förskaffade mig imedlertid många afundsmän och deribland äfven min egen morbror, som någon tid derefter, kanhända icke i den bästa afsigt, skickade mig till Egypten. Huru litet anade jag då, till hvilket öde jag i detta land var bestämd; men Guds vägar äro underbara !, Sedan jsg lemnat Mehemed, yttrade Artim Bey till mig: Ni måste verkligen skatta er lycklig, att från den store mannens egen mun hafva hört dylika drag ur hans lefnad7 hvilka hittills varit oss alla obekanta. Jag har aldrig förr sett honom så kommunikativ mot någon. Jag kan ej neka, att denna armärkning verkade på mig som det artigaste smicker. I Dscirdscheh gingo vi om bord, hvarefter jag icke förr återsåg Mehemed, än i Keneh, der jag tog afsked af honom, för att fortsätta min egen resa. Jag återkom just då från ett besök i templet vid Denderah, som på ett afskyvärdt sätt undangömmes af grus och eländiga hyddor. Som vwicekonungen tillät mig den största frihet att yttra mig, sade jag honom rent ut, att man i Europa tadlade honom för det fullkomliga vårdslösandet af de herrliga monumenterna, hvarpå hans lard var det rikaste i Europa, och att han äfven i detta vore sitt höga rykte skyldig att föregå med ett godt exempel. Ers höghet, fortfor jag, char redan här bästa tillfället dertill. Temptet i Denderah är ett af de bäst bibehållna i Egypten, och icke begrafvet af öknens sand, som är svår att motstå, utan endas af grus och smuts. Ett ord af er, och det står åter fram nästan i sin gamla herrlighet. aGodt, godt, svarade Mehemed; cjag vill, för er skull, ge er ett bevis på min europeiska bildning, bvarefter han genast lät kalla byns Mudihr, och gaf honom den bestämdaste befallning, att icke allenast låta rengöra de tre tempellemninogarna i Denderah, utan äfven jemna hela platsen rundt omkring och omge den med ett stängsel, som afvärjde hvarje vidare skada. Jag trodde mig härigenom hafva gjort alla resande och fornålderns vänner en tjenst, för hvilken de skulle hålla mig räkning; men då jag kom tillbaka, sex månader derefter, fann jag, ti!l min förargelse, att intet enda spadtag rört vid stället, och att hela befallningenr sålunda blott varit en artighet, som Mehemed för min skull yttrat, utan mening, och hvilken äfvon blifvit upptagen com en sådaem. — Jag tog afsked af Vicekenungen och for videre till Thebe, hvars kolossala ruiner jag upptäckte vid nästa morgonsol. M—tR— — TVäflings-pris, utsatta af Samfundet för nalional-idoghetens uppmuntran (Societe dencouragement pour Findustrie nationale). I. MEKANIK. Pris för 1840. 1. En summa af 8000 francs för en tydliy och ulförlij beskrifning på alla de machiner, hvilka tjna såsom redskap för stora mekaniska verkPr