Aftonbladet – 6 september 1839, sida 2

Op HR en nytt, angenämt och praktfullt arrangeradt, tidsfördrif, ett slags; Tivoli, uti Kirsteinska husets vackra trädgård vid Clara. — —Hittä—— Dagligt Allehanda har, i frågan om polisens handlingssätt emot Jernkramhandlaren Sandegren, yttrat några ord, som äro värda att besinna. Den omständigheten, som utgör den vigtigaste i hela frågan, nämligen att Hr Hultbergs åtgärd är och förblifver en laglös maktinkräktoing och följaktligen ett våld, hurudant Sandegrens uppförande än må bafva varit, finnes der ganska tydligt utredd. Anledningen är egentligen först hemtad ifrån den famösa Dagbladsartikeln i Måndags. Se här ett utdrag: aManifestet i Dagbladet i Måndags troddes förmodligen skulle blifva ett dunderslag, som skulle tysta alla anmärkningar; men det slutade med ingenting mer och ingenting mindre än en smädeskrift mot Hr Sandegren. Egentligen ville väl polisen söka ett tillfälle att skryta med den fond af avänskap och förtroende, som hon äger hos asladens borgerskap; men vi frukta, att fonden kan komma att tryta, om den på detta sätt anlitas. Hittills har krediten icke i det hela varit annat än en ablanco-kredit, beviljad af en hop beskedligt folk, som trott, att det icke kunde vara så illa, om ett godtycke finnes, för att hålla cpacket, i styr, men som måste draga öronen åt sig, då det visar sig, att icke blott chamnbusar och dylika blifva föremål för vissa cextra åtgärder, utan äfven att borgerskapet sjelft är i en viss osäkerhet, huruvida dess boningar och kontor skola respekteras eiler icke af inqvisitoriska besök. Atskillige begynna då eftersinna, att börjar godtycket blott på ett håll, så nujer sig det icke förr, än det får sitt finger i allt. Fonden, på hvilken polisen troide sig hafva att draga, torde således vara i fara att minskas; och derföre skrytes af dess stora belopp så pompöst och, om man rätt tillser, med sådan ängslan. c Utgången af målet må blifva hvilken som helst, Hr Sandegren må befinnas huru brottslig eller oskyldig som helst, så är polisens förfarande i alla fall lika olagligt; och ett olagligt förhållande af en offentlig myndighet är värre, än ett rån, begånget af en enskild. Derföre just är det, som detta Polisens förfarande på en gång retar och bedröfvar oss; ty samhällets intress2? fordrar, att autoriteterne, på hvilkas krafi och verksamhet vår fred så mycket hvilar, icke förverka allmänhetens aktning. Sedermera stå de blott qvar såsom skräck-anstalter, hvilande på den fysiska styrkan, men på ingenting annat; det moraliska inflytandet, förtroendet till rättstillståndet är tillintetgjordt, och fruktan återstår som enda rörelsekraften för samhällets gång. Denna är dock det eländigaste stöd, som kan finnas för lugnet, emedan massan, en gång vand dervid, snart begynner räkna; och då finner hon snart, att hon har den fysiska styrkan. Aro auteriteter nes åtgärder deremot sådane, att de synas såsom nödvändiga, obevekliga följder af lagen, som är öfver alla, då är mängden icke straxt färdig att räkna armarna; ty känslan af rätt är evig i menniskosjälen och kan utplånas blott genom våldets smyckande med rättvisans stämpel. c Vi behöfva icke pämna, att, genom sednare händelser och uudersökningens gång, det synes allt mera troligt, att Hr Sandegren är oskyldig; vi hålla oss blott vid det, att om han än befunnes brottslig, är dock Polisens fö:farande i alla fall ett lika oförsvarligt våld. Ingen af de bandlande personerna tyckes hafva ett ögonblick gjort sig reda för, bvad en köpmans böcker äro, och i hvilka fall någon kan begära att se dem. Äro de oriktigt förda, så är följden den, att han med derna icke kan bevisa, hvad han vill bevisa, eller ock att han straffas derför; men att förele böcker, kan ingen tvinga honom. Hade en angifvare kommit och sagt, att Hr S. debiterat honom orätt, så bade om den saken en rättegång uppstått, och Hr S. möjligen gått förlustig den bevisning, hans böcker, rätt förde, kunnat prestera. Men huru någon au toritet kunnat anställa en allmän pröfning af dessa böcker, innan ett dylikt eller flera dylika fali förekommit, eller en cession yppats, är omöjligt att inse. Aldraminst har en Polis, som begripit sin bestämmelse, kunnat blanda sig i en pur domstolsfråga.