Aftonbladet – 4 september 1839, sida 2

I hade FE FD VAR dnm I ett UL Aalipe E0C i (nar skolmästare numera gifvas, som till t höra presteståadet, och derigenom njuta någo i heder; i och för denna befattning med barne; Janses de deremot under linien. Skolmästaren t laflöning är vanligen dagakarlens, der han ick Igenom bigöra skeffar sig någon extrzordinä I Riksdaler. Der egen skolmästare icke finnes Iskall klockaren vara sockenbarnens lärare, mel är han något för musiken, så slår det icke felt att han anser sin befattning såsom pedagog för sitt obetydligaste och sämsta göre; psalinsångel deremot och budgången med kursen för tjenstens hulvudsaker. Ar klockaren en hurtig man så svingar han sig ännu högre; han blir då socknens auktionist, kan möjligen erhilla magajsiosskrifvareplats; åderlåta och vaccinera är hans stora pligt. Man kan då lätt, begripa, huru aläsningen med barnen går bort åt bakgrunden och blir lappritn. — Kyrkoherden sjelf oc Komministern utgöra folklärarne i stort och det religiösa. I synnerhet inträffar deras verkan på ungdomen vid dennes första hel. nattvardsgång. Detta är en akt för lifvet, och der den af själasörjaren rätt utföres, blifva följder. na oberäkneligt vigtiga. Menniskan förbereder härigenom för himmelen, och erhåller äfven fö: jorden den största kraft, som mot bekymmej och lidande kan vinnas, gudaktighetens. Me utom bekymmer och lidande gifves för menni. skan också mycket annat på jorden; bon behöfve: t. ex. kunna lefva. Kyrkoherden och kommin: stern befatta sig, alerabetspligt, egentligen blo; med hvad sockneboen behöfver, för att kun väl dö. Detta är visst hufvudsaken, det mel gilves; men lifvet har äfven sina fordringar. Ar en person af folket lycklig nog, att ef förträffliga föräldrar, så gilva de den undervi: ning, råd och uppmuntran, som tarfvas för le naden, för yrket och för sjelfförsvaret ino staten, der många civila anfall göras på indivx den. Men utom det, att ganska minga sakn så beskaffade föräldrar, så är äfven till följd a mensklighetens framskridande klart, att kretse för hvarje generation måste vidgas. Härigenor blir en förbättrad och utvidgad uppfostran fö lifvet nödig, och icke allenast en uppfostran fö döden, den presterne gifva. Hvar finnas nui folket lärare för den förra? Lärare för lefna den ibland menniskor, för yrkena och för sjelf försvaret i ett samhälle, der åtminstone änn: flere medlemmar visa den onda böjelsen at (juridiskt och merkantilt) vilja uppsluka sin nä sta? Vi komma således till de för folkbildninge nödiga ämnena. Hvilka lärogrenar meddela den nuvarande folkskolan? Innanläsning och ka teches. Dessa ämnen äro begge förträffliga, me icke tillräckliga. På sina ställen medföljer be gyrnelse till räkna och skrifva. Tillkomme litet historia och geografi, så är det oerhörd — Skulle imedlertid dessa undervisningar, s torftiga de än må vara, meddelas öfverallt, vä och åt alla barn, så vore dock redan härigeno vår folkskola för tidehvarfvet eminent. Me långt derifrån. i I korthet skola vi våga försöket, att fra ställa de hufvudgrunder, hvarom man bör va bfverens, till vinnande af en förbättrad folk skola. 1:0 måste skolor anläggas till bildande af sentliga folklärare och lärarinnor). Detta ä n oundgänglig preliminär. institution för sjel va folkskolan, så länge vår nuvarande prestbil Ning till största delen af sitt innehåll afser i et praktiskt gagn. 2:o måste folkskolans ämnen utvidgas, ifrå lott innanlösning, räkning och skrifning, ti uilt sådant som behöfves, för att göra den st a allmänhetens medlemmar delaktige af hva ill lifvets vigt och värde hörer. Härmed m 1as således för ingen del blott theoretiska ämne ller undervisningar allenast. Handledning ochö ring uti förbättrade slöjder, åkerbruk, trädgård kötsel, byggnadssätt, väfnad, spånad m. m. hb illkomma. Ett högre tycke skulle jinläggas olkets sinne, och förakt för usla njutningar g as allmännare genom införande af några kons sfningar i musik och målning. Den svens ången borde återupprättas. Meddelades barn ycke och håg för färg, och färdighet att han era sig i färgers anstrykning, så skulle sna ;yggnaderna och rummen i våra landsorter a aga ett högre behag. Naturligtvis skall m mu utropa, att vi gå alldeles för långt; och fr a: hvartill tjenar väl allt detta för dem svens Tr 1 av om ee a 53 Yr: