Aftonbladet – 2 september 1839, sida 3

— Till Götheborg har anländt, på en resa till Norge, en ung Pianist, vid namn Rudolf Wilmers, som redan skall vara ett: ungt lejon i sin konst. 1 Köpenhamn, der han sednast låtit höra sig, hade man ansett honom inom få år komma att stå vid sidan af en Tbhalberg, Eizt och Chopin. Han har till och med gjort furore i Berlin. Han skall ge konsert i Götheborg och: sedan skrifva en opera åt theatern i Köpenbamn. — Om Riksdagsmanna-valet för Stora Kopparbergs Bergslag, innehåller Tidningen för Fahlu Stad och Län följande: cUtom den uppmärksamhet, som i allmänhet bör skänkas åt val till den vigtigaste funktion i samhället, förtjenar Riksdagsmannavalet för Fahlu Bergslag, att desto mera behjertas, som det är notoriskt, att Bergslagens Fullmäktig vid 1834 års Riksmöte, efter att hafva som en redlig och frisinnad man, fullgjort sitt åliggande, vid hemkomsten möttes af sina kommittenters liknöjdhet och af en ditintills oerhörd förnärmelse från GrufveRättens sida. Bevisar nu detta förelämpande uppförande, att Bergslagen hos sin Riksdagsfullmäktig önskar återgång till de principer, som hyllades af dess ombud vid 1823 och 1829 års Riksrmöten, eller bevisar det, att den felslagna förhoppningen om Kopparräntans nedsättning, af Bergslagen betraktas såsom en förlust, tillkommen genom Regeringens missbelåtenhet med Rådman Falhems sjelfständiga handlingssätt, i egenskap af Representant iaom BorgarStåndet? I sammanhang härmed må äfven frågas, huru Stora Kopparbergs Bergslag anser att en RiksdagsFullmäktig, i våra dagar, bör vara qvalificerad ? Fahlun den 29 Aug. I Svärdsjö har rödsoten i sjelfva moderförsamlingen till det mesta upphört. Flere finnas dock ännu sjuka, ehuru dödligheten ganska betydligt förminskats. De nya sjukdomsfall, som inträffa, synas vara af lindrigare art. I Envikes Capelis Lag härjar den ännu, och många dö. Af dem, som tillfrisknat, har ett betydligt antal varit plågadt af svåra efterkrämpor. En del svullna i ansigte och leder. En del lida af den förskräckligaste flygvärk i hela kroppen. På somliga angriper det ögonen, och plågan yttrar sig i mångfaldiga skepnader. Medel häremot hafva, genom Provincial-läkaren, blifvit uppsända. Nervfebern har ingalunda upphört. Huru svårt det här varit, att få något arbete uträttadt, kan slutas deraf, att ett välmående hus ännu har en betydlig del af sin slotter ogjord. Som ett prof på de orimliga kurer, allmogen ofia nog begagnar, må nämnas: att lyfta upp magen. Detta lär bestå i några våldsamma handgrepp under refbenen. Denna gamla hästkur lär nu börja komma i svang med dem, som genomgått rödsots-kuren, och inbillar man sig, att det skall återställa en, genom den förhatliga kräkningen förstörd, mage. Att mången härigenom och genom mycket annat skråck gör sig ännu klenare, än han är, är ganska påtagligt. Också må nämnas, att mången icke vänder sig till dessa qvacksalfvare, som borde ställas till ansvar för sin sjelfkloka djerfhet. I Stora Tuna är rödsoten äfven i aftagande, men febrar hålla uti. Här har, under sjukligheten, den anstalt varit tagen, att hvar och en sjuk skulle serskildt betala de erhållna medikamenter, till stor nachdel för de fattigare. I de andra församlingarne utdelas medlen för socknens gemensamma räkning. I Floda, der sjukligheten är stor, går Magister Lindh ds sjuka tillhanda med outtröttligt nit. (T. f. F. St. o. L.) LI TR AMA TT MA mA NN AA MA MYNT