Aftonbladet – 2 september 1839, sida 3

MALT MRF UF JIM SL AF AM 2 AR SE RA Il OA IRS Uti Götheborgs Handels-Tidning läses följande: aDaylist Allehanåa för d. 22:dre denna månad beklagar sig öfver, att vår tidning, så väl som Najaden och andra landsorts-tidningar, icke inse det falska spel, som föres af visa tidningar i hufvudstaden, för att utså misstroende, split och oenighet, samt sålunda tillintetgöra allt resultat af kommande Riksdag. Men bättre hade varit, om Dagyl. Allehanda (så väl som Aftonbladet, i första rummet) i rättan tid och icke först nu upplyst sin publik i landsorterna om rätta sammanhanget med koalitionen; man hade i så fall åtminstone icke fått skäl att beklaga sig öfver oss. Vi för vår del trodde oss känna (hvad som Dagyl. Allehanda äfven nu vitsordat): att en koalition var tillämnad; att Frih. af Nordin för idcen intresserat Grefve Anckarsvärd; att han gjort försök att derför intressera äfven andra; — men vi kände icke, catt hela planen, innan en halfdragen anda derom nämndes i tidningarne, redan var uppgifvecn och misslyckad, emedan högst få af Ridd. och Adeln och inga personer af offentligt inflytande i de andra Stånden ville ställa sig under den förnäma fanan eller bilda något slags parti med ett Grefligt eller Friherrligt chefskap och med sin focus inom Riddarhuset. — Ar nu detta sednare, som Allehanda yttrar sig, koalitionens historia, hyarföre icke förr upplysa derom? Den strid, som i förstone fördes mellan tidningarne al olika färg i hufvudstaden, var icke af natur att öfvertyga oss om, att koalitionen gick ut på en obeveklig opposition, och vi bekänna öppet, att vi aldrig hyste förtroende till en opposition, så starkt sammansatt med aristokratiska elementer, som den, hvarom fråga var, huru stor aktning vi än hyste för Grefve Anckarsvärd. Aftonbladet för d. 9:de innehöll visserligen, under rubrik: Nödigy kollationering med Landsortsbladen, en återblick ifrån början af den skriftvexling, som ägt rum mellan nämnde blad och Minerva m. fl., angående den så mycket omskrifna koalitionsfrågan; men denna återblick redde ingalunda sjelfva frågan, utan gick, efter vårt förmenande, mera ut på att bevisa, det Minerva och Freja i vissa delar vridit bort Aftonbladets ord. Under så fatta omständigheter var det verkligen svårt för en Red. af ett Landsortsblad, som icke kunde hafva speciel kännedom om vissa Herrars positioner och andra ställningar och förhållanden, ati icka vilseledas af vissa tidningar till den liberåla pressens i hufvudstaden nackdel; ett erkännarde, som vi skulle önska se iataget, i sin helhet, i så väl Dagligt Allehanda som Aftonbladet. Uti tidningen Götben för den 28 Augusti läses ett bre fran Lund af den 24 i samma möåned, hvarur följande är ett utdrag: I den tiden (efter vi tala om tiden), då Skånes prester reste som bäst omkring och predikade sin nykterhetsvisdom på taken, då Statstidningen talade som lifligast om utnämnde Underlöjtnanter och hurrarop för Konungen, då hufvudet för den Ottomaniska porten slog en kullerbytta in genom evighetens port, och Ernst den krafifuile satt som en påfogel meilan pipande kalkoner; med ett ord, i den höfrodiga slättertiden tilldrog sig här ett spektakel vid ett spektakel å Krumlindes vidtberömda universitetstheater, att man nemligen efter siutpjesens slut, som dock aldrig tog riktigt slut, sjöng, enligt Statstidningen, folksången — en förbannadt vacker folksång,, såsom någon professor lär hafva yttrat. Saken var nemligen den, att en theatertrupp af 3 personer skulle med tillbjelp af en kökspiga till sufflör uppföra en opera, hvilken dock ej tog sig bättre ut, än att speciatores funno sig föranlåtne att sopa theatern ren med inkastade qvastar och lerklimpar, hvarefier de uppstämde en aria af hurrarop och skrål, hvilket den beskedlige Statstidningen, som är föga poetisk till sinnes, behagat kalla folksången. Och ifrån den tiden allt intill denna dag har vällofliga fiszalsem beiet härstädes haft en mängd små beställningar med anklagelser för fylleri och gatuläggning; de asmorda, hafva nemligen ej kunnat gå rätt på gatorna, hvilka ofta i ojemnheter hafva en viss likhet med svenska landthöjderna i allmänhet; men rRämnde embete har nu som alltid biundat för en mängd andra oordningar, då det t. ex. tillåter en del tjenstlösa och mindre väl kända qvinspersoner få, som man säger, wsitta för sig sjelfva, ja till och med genom sin uraktlåtenhet medgifvit autländska damer, som vi knappt tro varit försedde med behörigt pass, bo och idka näring i staden, oaktadt man klagat häröfver i våra provinsblad. Att den så ofta omtalade nya tidningen, eller cAftonbladsungen,, som skulle födas bär i staden, ännu icke synts till, lär kanske härleda sig deraf, att artis obsietrice professionens termin ej slutats förr än i dessa dagar. Imedlertid påstås den dock skola blifva en Fenix, som åtminstone här i Lund ej skådat sin like. Huruvida densamma kommer att lefva i tusen år, och att slutligen i sitt båls aska värpa ägg till sin egen pånyttfödelse, är en sak, som man knappast ännu kan veta. Men det vete vi, att om denna tidning kommer att redigeras med talang, så skall den finna mycket gehör härstädes, och man tror med mycken sannolikhet, att den så litterärt och nyktert bildade Skånska Correspondenten kommer att dö af tvinsot, en sjukdom, hvarill den länge tycks hafva haft goda anlag. eMen solen släcks, och aftonvinden lul!lar Je fo odanae hacsmn slam så är sl MM