MYT SM PBMR 000 En nitälskare för nykterhetsföreningarna har anhållit hos Redaktionen om offentlighet för nedanstående uppsats, föranledd af några uttryck i en längre resonnerande artikel i Dagligt Allehanda härom dagen. Ebhburu vi äro öfvertygade, att uppsatsens författare ganska mycket misstagit sig om meningen i Allehandas artitikel, som ingalunda syntes oss vara, att i allmänhet fördöma nitet att med religionens bud. och varningar söka verka till nykterhet, utan blott den öfverdrift, hvartill detta nit någon gång bringas af en eller annan, så hafve vi likväl, med afseende på sjelfva den goda hufvudsaken, gerna velat lemna ett rum för artikeln. OM NYKTERHETSVÄSENDET. Audiatur et altera pars3. eNyaste Dagligt Allehanda för den 45 dennesinnehåller, under rubrik: Om Reformer Sveriges beskattning, en artikel, som af flere skäl påkallar en värmare belysning i hvad som der ordas om de inom vårt fådernesland vidtagna åtgärder till dryckenskapens hämmande. D. A. vill, genom denna uppsats hufvudsakligen yrka nödvändigheten af kraftiga lagstiftningsåtgärder till minskande af den öfverflödande bränvinstillgången och fördyrande af den frestande och förderfliga varan o. s. v. Och detta skulle väl, som man tycker, D. A:s redaktör rätt väl kunnat säga, utan att, såsom i bemälde artikel, med de mest frenetiska uttryck bryta stafven öfver allt hvad genom de s. k. Nykterhetsföreningarne blifvit försökt och uträttadt till botande af ett ondt, hvars bedröfliga tillvaro af ingen lärer förnekas. Nykterhetens vänner hafva länge väntat ett ord af D. ÅA. i denna folkvigtiga sak, men måste nu beklaga, att hela nio år (under hvilken tid nykterhetsreformen varit å bane) ej haft för D. A. något annat att omtala såsom frukter af de bemödanden, som blifvit gjorda, och såsom utsigter för framtiden, än allenast fanatism, split och ett med sjelfva dryckenskapens jemförligt elände. Skulle man väl, efter genomläsandet af alla dessa D. A:s exorismer, göra dess red. alltför oratt om man påstode att han, under det han skyller nykterhetens apostlar för fanatism och förkättring, sjelf på det frappantaste sätt visar buru det går till att förkättra andra? När hafva då dessa välvilliga medborgare, som uppå andra lämders ingalunda tvetydiga vittnesbörd hafva ansett äfven denna utväg, (Nykt. föreningars bildande) böra försökas till fylleriets hämmande, haft något deremot att bränvinsfloden minskas genom en förnuftigare lagstiftning? Hafva de icke fastmera oupphörligen yrkat derpå, ja till och med beklagat, öppet beklagat, att detta äIrende ej blifvit af Rikets ständer alfvarligare bebjertadt och kraftigare behandladt? Hvad hafva de då illa gjort, dessa föreningar och dessa s. k. Nykterhetens Apostlar? Är det illa, att de i tal och skrift framdragit dessa naturvetenskapens och läkarekonsters ojäfaktiga intyg om spritdryckers obehöflighet och skadlighet? är det illa att de så småningom nödgat opinienen att icke anse förmågan att förtära och bära stora qvantiteter af dessa drycker såsom oundrvarliga kännetecken af mandom och duglighet? Ar det illa att de tilldanat hela samfund, som med de obestridligaste, lefvande exempel ådagalägga dessa dryckers umbärlighet så vä för hvardagssom för sällskapslifvet? Dock häl terde väl just det svåraste gravamen befinna sig som emot dem plägar anföras. Låtom oss då s I huru mycket det kan gälla, och i hvad mån de förtjena dessa tillvitelser för avilda projekter, fana i tism och sådant allt, som kan nämnas i motsat: till hvad som D. A. anser vara förståndigt och ra I tionelt. Vi fråge alltså: ligger väl uti begreppe om föreningars tillvägabringande något oförståndig och irrationelt? Anser man med rätta fleres för J enande vara det lämpligaste sättet att vinna förnuf tiga ändamål af någon större omfattning, skulle d I besegrandet af en påtagligen förderflig landsse härifrån utgöra det enda undantaget? Vi tro de icke. Men hörom vidare vår stränge straffpredika lre. Snoart, säger han, askall nykterhetsväsende I blifva em lika stor landsplåga som bränvinet. S lär då bränvinet enligt D. A:s mening verkligen e