(sex, alia manader ha i oraeis egentliga bema akelise komplotterat,, — märk läsare det fö skräckliga ordet — ckormplotterat mot der r cgering, hvilken skänkt honom detta förtrvend coch af hvilken han uppbar lön och emolume ater!l Ingenting mindre, heter det vidare aingenting mindre är det, som Dagligt Alleha ada påstår, och vore påståendet grundadt, askulle det i sanning röja ett högst märkvärdi cårag af koalitionens (det vill här naturligtv säga Friherre Nordins) moralitet. Huru röra de är icke detta af Herr Johan Johanson! D har således på en gång blifvit så immoralisk att en hög embetsraan kan våga att vara af elik tanke med sin regering angående systemet, om ä denna tanke råkar vara öfverensstämmande me hela folkets? Och om embetsmannen, i samm stund han tillkännagifver en sådan skiljaktighe tillika annonserar, att han ämnar afgå från si plats, just för att icke taga emolumenter af de regering, han ej anser sig kunna understödj samt äfven kort derefter verkställer det, så ä detta en immoralisk handling! Det vill me andra ord, efter Herr Johan Johanssons moral säga, att en embetsman, som en gång emotta git en lön eller en plats af en regering, skal dermed för all framtid hafva sålt både sin per son och sin öfvertygelse till blind tjenst åt den samma eller ätminstone till absolut tystnad f histiden. Hr Johan Johansson anser således hvarj embetsman böra tillhöra det slags folk, o hvilket Montesquieu säger: Il y a des gen qui croient, que parcequwils doivent tout a prince, ils ne doivent rien å la patrie. De brukas likväl och är i alla länder en daglige förekommande händelse, att ersbetsmän, ja, ti och med ministrar, som ej kunna gilla syste met, draga sig tillbaka och derefter ställa si i oppositionens leder, och vi hafve icke hör att opinionen om t. ex. Hr Thiers moralitet Frankrike lidit af ett sådant handlingssätt, e heller om Hrr Peels, Weilingtons ceiler Broug hams i England. Endast i Sverge lärer de vara helt annat! men också får man medge att Frankrike och England hvarken hafva nå gon Johan Johansson eller någon Excellentis simus. Medan vi äro i samspråk med våra Koför vitligheter, i Minerva och Freja, taga vi os friheten påminna om en serie af artiklar det sednare bladet, för några månader sedan undertecknade af Hr —e, till försvar för 481 års politik. F. d. Utgifvaren tillkännagaf när dessa artiklar, till stor förvåning för all mänheien, inflöto i Freja i en så kritisk mo ment för åtskilliga personer, att artiklarna in kommit alldeles utan hans vilja och sartyck yppade mycket lifligt sin förtrytelse deröfve och sade, att han, Hr Johan Juhanssor, skull afgifva en offentlig förklaring, att han vore alldeles motsatta tänkesätt. Denna förllarin torkade likväl beskedligt in. I detta ögonblic kunde det derföre ej skada, att den komm fram, för att vise, på hvad punkt aktierna s i Freja. Hr —e, som hade författat artuils na, är nämligen, om vwvi ej irra oss, anstäl såsom tjenstgörande i Justitiekausiersexpediti nen, och Hr Justitiekansleren Nerman såled omedelbart hans chef och förman. Hr Just tiekansleren Nerman åter är, som bekant, my ket lierad med Mans Exceliens Grefve Brah Det är, i och för sig sjelf, intet ondt i d Imedlertid vore det nu icke utan sin vigt a få veta, i hvad förhållande Hr Jekan Johans och Hr —e stå till hvarandra inom Freja-r daktionen, och hvilkendera som egentligen b stämmer de politiska artiklarnas tendens; 0 Hr Johan Johansson genom sin kollega tillä ventyrs kan hafva några kommunikationer frå dennes förmån, o. s. v. Frågan lärer befinna så mycket naturligare, som ingen kan begära att Hr —e skul!e skrifva i en verklig oppo sition eller förtänka honom ait i sina artikla taga försvar för systemet både af 4842 oc de sednare åren; men om nu den ene medar betaren skulle skrifva i samma tidning för sy stemet, medan den andra understödjer — Mi nerva i att varna för en falsk opposition oc yrka en alivarlig tillämpning af etthundrasjuan så är i alla fall en sådan ställning grannlag och fordrar en närmare förklaring. done Krigsrättens vid Lifgardet till häst undersök ning om våldet mot Svarfvarne Weden berg och Ullström. den 24 Juli sistli