Aftonbladet – 26 augusti 1839, sida 2

däe dock DiuUlvit raddadd. KNCSKTDRSUTASEAEAA TEN KISSA REVY AF TIDNINGARNA. Vårt lands störste politiske taskspelare, af. d. Utgifvaren af tidningen Argus, har nu kommit i en ganska svår klämma, i hvilken han, visserligen icke utan skicklighet, men med en illa dold verklig dödsångesi, slingrar sig såsom en mask på metkroken, för att komma lös. Han har härvid gripit till den gamla taktiken att, så fort han ser sitt spel yppadt, för en liten tid åter kasta om och utropa sig, til och med framför andra, såsom en obeveklig patriot och intresserad af att uppdaga oärlighet hos de stota tidningarna, nemligen Aftonbladet och Allehanda. Han, densamme, som sistlidet år i en så påpasslig tid anföll Friherre Sprengtporten för dess humanitet och dervid på ett så bevekligt sätt sökte insinuera, hurusom nämnde Friherre hade tvingat Hr Nerman, under dennes polismästaretid, att taga aden högre polisen, om hand, emedan Friherrn hade afsagt sig befattningen vid detta förträffliga statskonstens medel: han, densamme, som på allt upptänksätt sökte kasta ett åtlöje på Borgerskapets kavalleri-korps och dess chef, för det den hade understått sig att till Öfverståthållaren frambära den allmänna tankan, att missnöjet i hufvudstaden underhölls af Hrr Nermans och Hartmansdorffs qvarblifvande i konseljen, och som dervid åtminstone femtio eller sextio gånger talade om uHr Stadsmojoren, Esqvadronschefen och Riddaren,, för att dermed göra en borgersman löjlig; han, densamme som nyligen på ett så ömmande sätt ordat om de doida planerna att undanskuffa gubbarna (hvari han så harmoniskt instämt med Minerva), men isynnerhet en viss gubbe och cExcellentissimusn, han, densamme, har nu visligen funnit, att ckoalitionens, planer skola gå ut på alldeles motsatsen, och åsyfta, att ej med nog allvar tillämpa 407 Regeringsformen, och att de stora tidningarne äro inne på samma plan. Till b2vis härpå anföres, att de stora tidningarne icke på ett heli års tid ci någon utförligaren, någon nog moliverad, uppsats, yrkat på 4107 S:s tillämpning vid Riksdagen; ty, menar f. d. Utgifvaren, någon afrasp derom u förbigående, bevisar ingenting. Det är naturligtvis Friherre Nordin, som skall stå i spetsen för planeny. Också varnar uf. d. utgifvaren, nu faderligen ade ofrälse ståndens, blfvande represeatanter, att icke inläta sig med några Grefvur och Friherrar, som kunna synas tillhöra oppositionen, emedan alla sådana äro att anse endast såsom ett anyll hofpartin, grupperadt omkring cframlidens intressenn. Ia deremot de ofrälse stånden skulle vilja gruppera sig omkriag det gamla hofpartiet, d. v. s. det hofparti som finnes, så har f. d. Utgilvaren väl ingenting deremot, icke helier hans ailierade Minerva). ) I sig sjeif är det eit godt råd, åt bvem som helst, och således äfven åt Riksdagsmän af de ofrälse Stånden, att aldrig lita för mycket på personer, dem man ej väl känner, elier med dem ingå i några obetingade förbiadelser. Detta gäller framförallt när det är frågan att skänka sitt iörtroende åt sådana, som sedermera kunna med egen makt och myndighet handla på kommittenternas vägnar, frarsförallt vid val till Riksdagsmän och dessas val till Utskottsledamöter, m. m. Är det åter frågan att öfverlägga om någon plan i sak, om någon gemensamhet i vissa speciella ärenders behandling, så borde väl egentligen hos hvarje fullmyndig man kunna förutsättas så mycken urskillning och omdöme, att han kan välja det parti, han bör taga, ulan afseende på personen, med hvilken han samråder; och vi kunne i samning icke inse, hvarföre då den omständigheten ensam, att någon af dessa vore antingen grefve, friherre elier adelsman, skulle utgöra ett hinder för andra att med dem rådgöra. Denna insinuation är endast en förnyelse på det gamla konstgreppet: divide et impera. Hvem ihåigkommer icke ännu den ängslan, som den salarierade pressen redan under 4823 och 4828 års riksdag uppenbarade, för det, oppositionen hos Adeln och i bondeståndet hade börjat handla med någon enighet, och med hvilken flit detta förespeglades bönderna såsom ett hamnanda andan Idag sama a sl uiftotällara mad