Aftonbladet – 24 augusti 1839, sida 4

Article Image
anden, äfven i obetydliga ämnen, alltid måste vara f stort intresse. Huruvida dessa yttranden för frigt verkligen äro hjertats utgjutelser eller enlast för tillfället anbragta fraser, må den skarp;ynte läsaren sjelf afgöra; ämnen till eftertanka erojuda de i alla fall. Vice-konungen slöt denna dagens samtal med den srinran: datt alla folk äro mäktiga af storhet, och illa armdåer af segern, om de endast finna en man, som för dem på vägen dertill.n Han inbjöd mig till en dejeuner å la Fourchetle följande morgon. Efter den middagsmåltid på Turkiskt sätt, jag förut hos honom intagit i Dschiseh, var jag icke litet förvånad, att nu finna serveringen helt och hållet på Europeisk fot, och att se Mehemed Ali sjelf äta med all en Engelsk Dandys, elegans. Jag fick imedlertid veta, att vice-konunogen inom sin interieur, redan för flere år sedan, i detta härseende antagit det Europeiska bruket, och endast vid offentliga tillfällen ännu bibehöll det nationella. Likväl förblef scenen så till vida ännu Turkisk, att Hans Höghet och jag sutto ensamma vid bordet och att hofvet stod som åskå-. dare omkring. Vice-konungen var vid så godt lynne, att han till och med sade till mig några ord på Fransyska, med ganska riktig prononciation. Derefter tillade han, med den honom egna naiva l: gratie: aJag har lärt äta på Europeiska, men att lägga före förstår jag ännu inte riktigt, och deril måste ni nu ge mig en lektion, derigenom att nil åtager er detta besvär. Början härtill måste göras med en Dindon aux truffes, den jsg smickrar mig med att hafva konstriktigt sönderskurit. Också fattades det hvarken Hanvs Höghet eller mig, medan vi förtärde den, förträffligt Chateau Margeaux, det enda slags vin, som vice-konungen dricker, och det enda, som serveras vid hans bord. Som ett bevis på en grannlaga uppmärksamhet och ett hos en Turk och en så högt uppsatt persen otroligt galanteri, måste jag här vidröra en omständighet, som meddelades mig af guvernören i Siut. Då vice-konungen inbjöd mig till frukosten, begärde han, att en fåtölj, lik hans egen, skullej sättas fram åt mig; men i hela staden fanns ingen sådan, utan endast enkla balmstolar. Då man berättade honom detta, befallde han, att taga bort äfven hans fåtölj och ställa tvenne likadana halm-; stolar vid bordet. Så obetydlig saker i och för sig, sjelf är, så hör detta drag likväl äfven till Mehemed Alis karakteristik. I Jag begagnade den höge värdens gynnsamma sinnesstämning. att utbedja mig hans tillåtelse att icke blott få följa honom till sjös, uten äfven att få vara honom några dagar följaktig på hans inspektionsresa i det inre af landet. Samtalet värde sig derefter omkring ganska olikartade ämnen, hvilka i så stort sällskap likväl endast kunde vidröra alldagliga themata; men efter måltiden, då vi voro al-! lena, antog det efter hand en vida förtroligare patur, och man kan lätt föreställa sig, huru lärorikt! det för mig var, att böra Mehemed Ali här yttra: sig med lika mycken uppriktighet som värma, öfver sina politiska förhållanden, liksom öfver de Europeiska kabinetternas, af honom ganska skarpsin-! nigt bedömda intressen och tänkesätt. Det vore. indiskret, att i denna uppsats meddela något närmare derom; blott så mycket vill jag säga, att jag ej nog kunde beundra, så väl enkelheten och värdigheten i hans yttranden, som riktigheten i hans åsigter, såvida jag var i stånd att rätt uppfatta de sistnämnda. Af allt hvad han sade, syntes tydligt, huru intagen han är af den öfvertygelsen, att slit hvad han gjort och skapat icke kunde äga något bestånd, så länge byggnadens hörnsten fattas, så länge sjelfva faktum icke äfven är helgadt genom namnet, med ett ord, så länge hans suveränitet äfven icke existerar de jure — men huru mycket han, jemväl under dessa vilkor, endast önskar fred, säkerhet och lugn, utan alla vidare förstoringsplaner, men, om det så måste vare, likväl icke skyr kriget som sista medlet, och aldrig skall godvilligt återgifva en enda by af hvad han redan äger. Annorlunda förhåller det sig med penningeuppoffringar, som jag tror att han utan tvekan skall underkasta sig till ganska stort belopp, om en anomali derigenom kan ur vägen rödjas, hvars fortfarande hotar så väl Orientens som Occidentens fred, och å ena sidan såväl hindrar Mehemeds välgörande af sigter för de af honom styrda länderna, som Sultanens för sina. Sedan jag härvid funnit tillfälle att med framgång fälla några ord till förmån för åtskilliga vänI ner, bland andra att för Clot-Bej utverka den ofta I begärda, men alltid vägrade flyttningen af medicinska skolan från Abu-Zabel till Katiro, (ett företag, hvars kostnader gå till flera hundratusen pjaster, ehuru vicekonungen i början bestridde mina föreI ställningar med en viss ifver, — rekommenderade jag mig hos honom, för att bese staden och göra len spatserridt omkring i granskapet. En af vicekonungens största fabriker var anlagd i Siud, men nedbrändes af dess famatiske invånare. Mehemed straffade dem ej derför på annat sätt, än att han icke åter uppbyggde de förstörda husen och flyttade fabriken till ett annat ställe. ETSI dd Il SA NREPFC Aavru CTAÅRARTE AONOARR bn FÅ kad

24 augusti 1839, sida 4

Thumbnail