Aftonbladet – 24 augusti 1839, sida 4

godheten att låta säga mig, det hans afsigt varit, att inom få timmar lemna Siud, men då jag nu slutligen anländt, ville han der qvarstanna öfver morgondagen., Jag hade eckså kommit vida sednare än jag ämnat och Mehemeds vänliga ord föreföllo mig derföre så mycket ädelmodigare och förbindligare. Afsonen var praktfull och gjorde den korta vägen till Siud till det mest lysande skådespel; ty den friskaste grönska omgaf i alla sina schateringar Öfra Egyptens hufvudstad på tre sidor, under jet att på den fjerde, tätt bortom dess torn och moskeer, som blänkte i den nedgående solens stråiar, den allvarliga, hvitbleka Libyska bergskedjan höjde sig, mysteriöst tecknad genom de mörka girlanderna af dess omätliga katakorsber. Vice-konungen bor i ett ansenligt hvitstruket palats, vid slutet af staden, på hvars vidsträckta borggård vi sågo ett kompani soldater i gröna uniformer, som vid mitt int:äde saluterade mig med kliogande spel. Jag vågar säga, att mitt emoltagande af Hans Höghet var icke blott, som vanligt, högst artigt, utan äfven bjertligt. Jag fann honom vid ganska godt lynne, och den tröttsamma landtresan hit från Kairo, hvarunder den 71-årige gubben varit 8 å 40 timmar till häst, tycktes ej på minsta sätt hafva utmattat honom, ty han såg nåstan bättre och friskare ut nu än förr. Hvad som gjorde honom så munter, sade han, då jag yttrade denna anmärkning, var des goda tillstånd, hvari han funnit provinsen, hvarest han nu sedan tvenne år låtit 85 000 menniskor, tre månader om året, arbeta på de vårdslösade dammarne ch kanalerna, hyartill hvarje år användes 32 millioner soltorkadt tegel. Han hoppades, att dubbelt så mycket arbete till skulle vara nog, för att kunna, liksom i fordna dagar, styra hela Öfra Egyptens vattnande, så att ingen del deraf skulle ligga iouppodlad, som hittills beklagligen på så många ställen varit fallet. Oekså har det ändtligen lyckats honom, att förmå invånarne göra stora uppköp af boskap från Sennaar, hvartill de i början, i anseende till det ovanliga deri, alls icke ville beqväma å sie, oaktadt det utomordentligt låga priset. Han hade? imedlertid vidtagit det medlet, att först förej j 2 gå med godt exempel och för egen räkning göra betydliga upphandlingar, men att sedermera utan fränta förskjuta hvarje selid entreprenör de erforiderliga penningarna, och således hade saken komimit i gång. I Sennaar, tillade han, finnes boskap i sådant öfrverflöd, att en kamel knappt kostade 4 Spanska Colouater, en oxe 2 och ett får endast 4 Spiaster (4 franc). Der felas blott kapitaler, och! sdet i sådan grad, att invånarne nu först börjat! svänja sig vid penningar, ty de kände förut endast sbyteshandst. Här deremot saknas boskapsskötsel, jemedan blott föga mark finnes för bete, och den mesta jorden begagnas till åkerbruk, som gifveri. vida mer afkastning. På detta sätt bli båda hjelpta, och med Guds bistånd skall begge ländernas välmåga snart göra jättesteg. i Jag mötte sedan under min resa flera transporter och sådana stora boskapsbjordar, som, i ansesonde till fodrets kvapphet under vägen, visserligen har sina svårigheter. Djuren voro också ganska imagra, men af en god race och kraftig byggnad. ä Från dessa administrativa ämnen förde oss vårt isamtal på Europa, dess oupphörligt stigande uppjänningar och isynnerhet dess mångfaldiga, här oSbekanta, lyxartiklar. cJag känner allt detta, sade vice-konusgen leende, coch bekymrar mig icke enidast om machiner, utan äfven om de goda saker, gom höra till lifvets njutning. Ingenting sådant nytt göres i Lendon eller Paris, hvaraf man icke igenast skickar mig prof., — Men man ser det ibeklagligen icke, anmärkte jag (ty denna gång vosro vi allena), cemedan det blifver begrafvet i Ers iHöghets harem. — aJa, svarade Mehemed Ali, aatt gå så långt, som ni skulle vilja, medge tidsförhållanderna visserligen icke; men efter mig skall mången fördom falla, ehuru det är oändligt svårt, äfven för den visaste, att lösslisa sig från dem, joch det kanske aldrig skall lyckas någon dödlig, satt häri afskudda sig följderna af sin första uppfostran. jä Jag gjorde honom af allt mitt bjerta en kompliIimang öfver de många sådana fördomar, han redan (sbesegrat, och huru tacksam den nu varande genefjrationen måste vara för de välgerningar, som derjautaf härflutis. Hans svar var originelt och upp(riatigt, och röjde menniskokännaren, hvars illusion längesedan försvunnit. Fadren, sade han, cälskar sitt barn, hvarföre? Af egennytta. Han ser sig sjelf forulofva i det, det leder sitt ursprung från honom, det tillhör konom och han hoppas att det cn gång skall bli hans bräckliga ålderdoms stöd. fiR goda barnet älskar sin far, emedan det af hoEES RE inom får sina behof, allt godt i lifvet ooh efter hans! död väntar sill arf efter honom. Herre och tjenafåre, furste och uadersåte, alla tänka på samma sätt; iddet egna intresset ligger tiil grund för alla menskiliga förhållanden, och om det skickligt behandlas, ; gör det joda herrar och goda tjenare., aDet är endast illa, fortfor jag, catt så få känpå silt verkliga intresse, och här beundrar jag i synnerhet Ers Höghets energi, att hvarken jäta genom bedrägeri eller dumhet vilsetöra sig från sin välgörande plan. — aDet är sant,, sade han, acjag har måst utsiå mången svår strid, men just far med verklig passion fåstat mig vid mitt s adoptiva fådernesland. Jag hade aldrig lugn eller ro; Egypten förekom mig alltid som ett sedan århundraden slumrande2, naket och hjelplöst barn, ; hvilket jag ensam måste vara allt, fader och moder, herre och tjenare, lärare och domare, och sfa har jag under sömalösa nätter sagt till mig sjelf: Kan det då vara nog med en Mehemed Ali jatt föda, kläda, undervisa och uppfostra detta bara? Anau är jag ganska oviss i detta fall, men kanhända föruanas mig denna nåd af Gud, som jag är så myckea tack skyldig, och till hvilken jag också ständigt hänskjuter all. . Man känner Mehemed Ali föga i Ruropa, hvarföre jag fruktar, att ere af mina läsare skola anse atskilligt, af hvad jag här berättat, för en roman af mina egen uppfinning. Jag ber dessa endast betänka, att Artim Bej, ea man af så fullständig Europeisk bildning, att man på 20 år icke skulle kuana hos honom gissa till Turken, finnes att tillgå, för att vederlägga mig, om jag säger em osanning. Jag kan misstaga mig i något oväsendtligt uttryck, men icke i hufvudsaken amadan iag all i I ; j I